Ensamhet

Läste på facebook i ett inlägg av Nina Jansdotter att så många: "tycker att det är starkt att jag kan säga att jag känner mig ensam då och då ? Jag vet många som andra som också gör det så jag vet att jag inte är ensam om att känna mig ensam i världen ibland trots alla mina fina vänner både på och utanför fb ..."

Ensam, rädd, arg är olika ord som dykt upp senaste tiden i olika inlägg den senaste tiden och dessa ord verkar att väcker så starka känslor hos oss och att det på något vis inte är ok att känna sig ensam, arg eller rädd. Att vara ensam kan definieras att inte ha några personer omkring sig och denna ensamhet kan beroende på situationen uppfattas som fridfull eller fruktansvärd. Även tillsammans med andra kan man känna sig ensam och även då kan den upplevas som antingen något behagligt eller obehagligt. Ibland kanske man är ensam och man bara är utan att man upplever den som varken eller. 

Själv har jag ett otroligt starkt behov att vara ensam ibland och använder tiden till att fylla på energi och lugn.
I mitt förhållande till känslor försöker jag att mer och mer finna ett meditativt förhållningsätt till mina känslor, tillåta, notera, och låta dem passera igen. Ibland stannar de upp i mig och jag behöver låta dem skölja ut ur min kropp och själ för att sedan passera. Vid vissa tillfällen kan ensamheten kännas fruktansvärt ensam för att sedan några minuter senare kännas bra. Brukas förundras lite över hur våra känslor kan förändras på ögonblicket även om inget yttre har föranlett dessa känslolägen.

Fram till och med att vi separerade när barnen var relativt små hade jag mest hela tiden levt tillsammans med någon och jag var ganska beroende av att ha en vuxen person omkring mig. Från början när barnen var hos sin pappa, speciellt vid högtider var det väldigt ensamt och jag kunde också välja bort annat sällskap då jag kände mig ändå mer ensam i sällskap med andra människors gemenskap.

Andra tillfällen när ensamheten känns tung är vid förluster och separationer när man plötsligt stängs ute från en gemenskap man tidigare haft.

Ensamhet kan också kännas stor när man inte hittar den rätta samhörigheten med andra människor och man kan, även om man har nära kära vänner, ändå känna en viss känsla av ensamhet då man vet att man inte är riktigt på samma nivå, tillstånd, medvetande. Vet inte riktigt vilket ord jag ska använda för att riktigt beskriva detta. En känsla av utanförskap fast ändå inte......

För att bli hela som människor behöver vi tillåta våra känslor, acceptera vad vi känner och sedan låta reningsprocessen frigöra oss från de eventuella blockeringar de har på oss. Tror nedanstående rader också kan införlivas i hur vi förhåller oss till oss själva och våra känslor, lägg till feelings och yourself.......

“As soon as you concern yourself with the ‘good’ and ‘bad’ of your fellows, you create an opening in your heart for maliciousness to enter. Testing competing with and criticizing others weaken and defeat you”

                   said  Morihei Ueshiba, founder of the martial art of aikido



                                                  http://www.photos8.com/