Att förminska sig själv

För drygt en vecka sedan, på fredagen blev jag väldigt påmind genom ett telefonsamtal om hur jag lever kvar i några av mina gamla invanda mönster och som gjorde att jag nästan skämdes över mig själv när jag lagt på luren. Under det 10 minuter långa samtalet vet jag inte hur många gånger jag lyckades tala om mig själv i ett negativt ordalag. Jag fick först en mejlförfrågan från ett produktionsbolag om de fick kontakta mig angående ett tv program. Jag svarade att det gick bra och lämnade mitt mobilnummer och tänkte att det kanske gällde att vara med som publik i något program. Strax därefter ringer min mobil och en tjej presenterar sig och berättar att hon hade sett min bild på en sida med coacher och att det var bilden som gjort att hon kontaktade mig. Hon fortsätter med att säga att de söker en coach för för ett kommande projekt och letar nu efter rätt person för detta. Sedan inom loppet av några minuter så hade jag lyckats säga något negativt om bilden och också berätta om alla anledningar till att jag nog inte var rätt coach eller person för detta då jag inte trodde att jag var den de sökte.

Så otroligt korkat av mig att vara så negativ istället för att bara säga -Tack vad trevlig, det låter väldigt spännande och bokat in en tid med henne. Visserligen kanske det stämmer att jag inte är rätt person för att göra detta program men då de egentligen inte riktigt visste vem de söker utan de behövde någon med rätt personlighet hade det kanske varit lite mer lämpligt att de hade gjort den bedömningen än att jag gjorde det utan att ha den minsta aning om vad de vill och vad det skulle innebära. En väninna skojade sedan med mig om detta och sa att om jag skulle ha blivit erbjuden 1 miljon kronor så skulle jag genast sagt men inte ska väl jag ha, inte är jag värd detta, ge det till någon annan istället som är mera värdig att få dessa pengar. Lite sanning ligger i detta...tyvärr : (

Men jag har nu lärt mig läxan - Ja tack väldigt gärna blir min fras som jag ska använda mera och oftare i fortsättningen samt att också komma ihåg att alltid endast säga tack när någon säger något positivt istället för att genast komma med en anledning till att det som de uppfattar som positivt bara är något tillfälligt de lyckats se.....

Träffade några dagar senare några kvinnliga vänner och under loppet av tio minuter så hade de lyckats att berätta om hur illa de tycker om sina kroppar och vad svårt de har att se att de är kunniga i sina yrkesroller. Inte hjälpte det heller att deras män gillar deras kroppar då de själva hade bestämt sig för att de inte duger då de inte ser den de vill se när de speglar sig. Hur kul är det egentligen att gå omkring och inte duga i sina egna ögon när ens omgivning inte alls tänker i dessa banor utan tvärtom uppskattar dessa kvinnor. Denna självbild, en tanke som slagit rot som sedan sprider sig och begränsar dessa kvinnor att vara kvinnor fullt ut. För hur ska man kunna njuta av livet fullt ut om man inte njuter av att vara den man är? Tror också det är lättare att göra de förändringar man vill uppnå om man under tiden ändå accpeterar och känner uppskattning för den man är.

Hittade en blogg angående positiv psykologi och möjligheter till att leva livet fullt ut med étt förändrat tankesätt.

Det är intressant att inse att trots att man tror att man öppnat upp för ett helt annat synsätt så när nya okända situationer dyker upp så går autopiloten igång och reagerar med de gamla invanda mönstren. Men från och med nu hoppas jag att jag hittat en strategi till kommande överraskningar...en positivt förhållningsätt till mig själv, tacka, lyssna och var öppen för det som erbjuds.

http://psykologstudent.se/blogs/psykologibloggenbydavid/archive/2010/11/24/lyckligare-av-positiv-psykologi-och-positiva-resultat-f-246-r-lyckoforskningen.aspx

Lyckan att få vara kärlek

Det har gått drygt två månader sen vi flyttade och nu är det knappt tre veckor tills vi flyttar in i vår nya bostad. Känner mig lite förvånad över att inte mina planer med att resa inte föll ut som jag tänkt då jag öppnade upp för en helt annan väg och istället följde mitt hjärta. Inser att jag inte kunde göra på något annat vis då mitt hjärta visade vägen. Är väldigt glad och tacksam över detta och låter kärleken flöda på alla sätt och vis. Den villkorslösa kärleken som flödat under många år nu, denna kärlek som har blivit min kraft och styrka och som fyller mig med energi och ljus, leder mig vidare i kärleksdans med livet själv.Öppnar upp för kärleken i alla plan och i förening med mitt hjärtas kärlek den sanna gåvan nu jag ser. Att älska och få älskas i detta tidevarv av nåd och ljus. En kärlekens gudinna med blommor i sitt hår, en gnistrande diamant hon på sitt finger bär, en sång om kärlek stor hon sjunger på och i sitt hjärta lågan brinner. Att ge sin kärlek  tid att hitta lyckan i den stund vi har i detta nu vi alltet tackar och vi dansar fram i kärlekens lov.

I morgonens stillhet jag är den jag är

på kärlekens vingar jag sveps med

och låter själens sanna kraft visa vägen

i denna tid av kärleksljus

En suck av längtan en känsla av dess nåd

att finna frid och lycka i dess stora famn

jag känner kraften att få vara ett med

ljuset av denna kraft i kärlekstid

Vi dricker ur dess källa porlande och ren

vi fylls av sångens kraft och andas ljus

ett hjärtas sång vi fylls med frid

att vara kärlek i vår egen tid

Nu vi åter kärlek är vår gåva stor i denna tid

i kärleksdans vi virvlar fram i glädje stor

mitt hjärtas kraft í min själ jag finner styrka

att bringa klarhet i vår värld

Med klarhet att se med kraften att höra

vi nu känner det som själen viskar

i kärlek stor vi styrkan har att finna ljuset

vår magi som ger oss alltet

Det som varit är förbi det som blir vi nu kan känna

som en smekande vind som oss berör

i kärlekens kyss vi dricker vår längtan

här och nu vår själ blir ett i denna tid

Julängel

Jag har inte målat på flera veckor men nu blev det plötsligt en ängel som klev fram. Det är så faschinerande när jag börjar för jag har verkligen ingen aning om vad jag ska måla och under tiden jag målar så blir det bara något som växer fram. En liten julängel att ha på väggen här i min lilla lägenhet.

Min gåva är kärlek stor

Att älska och få älskas

den största gåvan på vår jord

Med kärlekens vingar

smeker jag din kind

och viskar i ditt öra

ditt hjärtas låga jag tänder

och ljuset fyller din själ

Kom med mig i kärlek stor

My gift is great love

to love and be loved

the greatest gift on earth

with wings of love

I caress your cheek

and whisper in your ears

your heart's flame I light

and the light fills your soul

Come with me in this great love

Kärleksljus

Med hjärtat bultande lyssnar jag efter

dina steg när du närmar dig

i den mörka tystnaden jag hör

mitt eget hjärta slå

Är min kärlek sann är min kärlek vår

i mina ögon min själs låga sprider ljuset

och fyller upp mörkret med ett sken

som sprids i den mörka tystnaden

Av kärlek stor min kropp är fylld till dig

den sanning stor jag ger till dig om du vill ha

dess stora kraft att förändra livet

själv och fyllas upp av kärlekssång

I ljuset föds en kärlek stor som skänker frid

i dess kraft vi föds på nytt och gåvan får

i min famn du nu vilar på min barm

mitt hjärta slår i takt med hjärtat ditt

Vi nu förenas i den kärlek stor som vi anat

vårt andetag förenas en suck av längtan stor

en smeknings lätta beröring vår kärlek är

i livets flöde i vår kärlekstid

Rädslor

Inser att jag fortfarande bär med mig så många rädslor och inser att detta innebär att jag fortsätter att begränsa mig själv. Märkligt att man tror att man har övervunnit dem men ändå dyker de upp gång efter annan. Tycker att jag jobbat väldigt intensivt med vissa av rädslorna och trodde att nu är jag klar och blir därför överraskad att de fortfarande finns där om än inte lika kraftfulla som tidigare.

Så idag har jag därför återigen konfronterat en av dessa och vi får väl snart se utgången av den. För min egen del var det iallafall oerhört befriande och jag känner och jag återigen är i flödet och inte låter mig begränsas av någon eller något. Inser också att jag i en del, inte många, sammanhang behöver ett "tillstånd" att uttrycka vad jag känner istället för att bara tillåta mig att känna. Nu ska det i allafall bli ändring på det.

I förra veckan tog jag tag i min rädsla för att fotograferas. Jag har aldrig tyckt om att stå framför kameran och under de senare åren har det bara blivit värre och värre och korten har blivit därefter. Skulle byta mitt körkort för ett antal år sedan, var till fotoautomaten, blev inte bra, fortsatte till fotoaffären och försökte med fotografen där och det slutade efter ett antal försök att han bad mig att gå hem och komma igen och försöka en annan dag för bilderna blev inte så bra...hmmm. Blev inte så ledsen över att han uttryckte det så då jag ändå visste att jag oftast inte blir så bra på bild. Nästa dag gick jag i allafall förbi hos en riktig fotograf och fick med mig en bild till körkortet som faktiskt blev riktigt bra.

Men om man tittar på bilder på mig från semestrar eller annat så vill jag helst bara stoppa en papperspåse över huvudet för de flesta är inte bra utan riktigt dåliga. I allafall så fick jag redan i maj erbjudande att komma till The Studio för att bli sminkad, tillfixad i håret och fotograferad. Lyckades nog omboka denna tid 10 gånger innan jag till slut gav upp och avbokade den. Nu ringde de mig återigen för några veckor sedan och en tid blev bokad till förra måndagen. Min vän som jag då bodde hos och som på sin fritid roar sig med att åka omkring hos fotografer och blir fotad följde med som stöd.

Är väldigt nöjd med många av bilderna och ytterligare en rädsla kan läggs till handlingarna, nästan åtminstone. Väljer fortfarande att visa och lägga upp bilderna som blev bra. Än så länge kan jag inte klara av att visa de dåliga. Men det kommer väl med tiden det också.

Var är jag på väg

Det känns som om det var väldigt länge sedan vi flyttade ut och tiden som gått blev kanske inte riktigt som jag planerat då jag fortfarande inte kommit iväg på resan. Men den är fortfarande en del av min dröm och jag är helt övertygad om att den blir av men lite senare och kommer kanske att se annorlunda ut än vad jag tidigare tänkt. Under de senare åren när jag försökt att planera att resa någonstans har det mest alltid hänt något som omöjliggjort mina planer och varken de korta eller de långa resorna har blivit av. Jag kan inte riktigt förstå varför det är på det viset och nu när det återigen sker så undrar jag verkligen vad det är denna gång som gör att jag sta vara kvar i Stockholm ett tag till? Jaja, det är bara att följa med i flödet och se vad det för mig. Huvudsaken att jag är på väg mot rätt mål!

Under 6 veckor har jag levt som "hemlös" i kappsäck och det har varit en intressant upplevelse och som jag aldrig tidigare varit med om i hela mitt liv. Att helt plötsligt vara beroende av sina vänner och att också be om hjälp har varit väldigt utmanade för mig. Jag älskar ju att hjälpa andra människor och känner alltid sådan glädje om jag kunnat göra något som kunnat hjälpa någon av mina vänner eller medmänniskor. Men att be om hjälp för min egen del är så oerhört svårt för mig och när jag väl har gjort det och ska ta emot hjälpen så känns det lika svårt. Jag undrar varför? Hur kommer det sig att det är så oerhört viktigt att jag ska klara mig själv? Att jag inte vill känna mig beroende utav andra? Jag förstår att detta också är en del av mitt försök nu att hitta ett alternativt sätt att leva i vårt samhälle då jag verkligen vill ta mig ur det beroende som har byggts upp i vårt samhälle där alla strukturer och regler mer och mer inskränker på vår frihet att leva den vi är.

I allafall har det varit väldigt nyttigt för mig att be om hjälp och att se tillvaron ur ett annat perspektiv och jag är tacksam över dessa lärdomar och över de vänner som hjälp mig med boende och annat. Det är också intressant att se vilka av ens vänner som finns där när man verkligen behöver dem och som naturligt och självklart bara låter en flytta in eller har hjälpt med andra praktiska saker. Ett stort, varmt och kärleksfullt tack till er alla! Det har varit lite spännande att leva och delta i sina vänners vardagsliv. Det påminner mig lite om min bardomstid då jag älskade att resa runt och bo hos min familjs vänner eller släktingar.

Jag har väl aldrig rest runt så mycket i Stockholm som jag gjort under dessa veckor. För varje nytt boende jag haft blir staden mindre och mindre men jag lär mig mer och mer. Även om det periodvis varit lite stressande när det kommit några dagar periodvis när jag inte vetat vart jag skulle bo har det ändå varit en tid då jag känt en stor frihet samtidigt också som jag kunnat känna en längtan att ha en fast plats i tillvaron. Jag är glad över en klok väns råd om att tacka ja till lägenheten from 1 januari för jag tror att det är bra för mig att åtminstone ha en bas här i Stockholm för mig och mina barn.

Periodvis har jag ockå känt mig lite stressad över att jag fortsätter att tillbringa tiden här istället för att ge mig ut och resa nu när jag har denna period av frihet att kunna göra precis vad jag vill och då har jag istället valt att hoppa runt hos vänner. Egentligen tror jag att jag vet varför jag valt att stanna och det beror på att jag träffat någon som kommit att betyda väldigt mycket för mig och på något sätt har jag känt att det är något jag ska lära mig från denna relation också innan det är dags att resa.

I allafall under förra veckan kände jag att nej nu orkar jag inte fortsätta att bo på detta vis. Halva tiden har gått och jag kan inte tänka mig att under december fortsätta att hoppa runt då alla oftast är så stressade under denna tid. Och vips så dök en lägenhet upp på blocket på söndagsmorgonen som bara sa här är jag! Den låg högst upp av alla annonser, inlagd på lördagsvkvöllen så jag messade och i torsdagskväll så flyttade jag in så nu bor jag i ett studentboende fram tills vi får vår egen lägenhet mitt i city den 1 januari. Haha, från korttidskontrakt, till att bo på soffor till ett boende i ett studenthus med utsikt för Essingeleden.

Igår skurade jag ur hela lägenheten och putsade fönstret och även om det är lite kalt här så känner jag hur energierna börjar förändras här och hur avkopplande det är att återigen ha ett eget ställe att vara på. Det blir nog bra att ha denna bas tills flytten. Jag fortsätter att omfamna nuet och att ha tillit att det som är oklart och okänt kommer att medföra stora äventyr, ett överflöd av positiva upplevelser och pengar och massor med kärlek.

I kappsäck

Nu är det två veckor som jag senast skrev här. Jag har haft hur mycket tid som helst att skriva men jag har har varit lite rastlös och haft svårt att fokusera ett tag. Det är lite annorlunda att inte ha något eget boende och att vara beroende av sina vänner för att ha någonstans att bo. Samtidigt är det oerhört lärorikt att uppleva hur det är att inte ha någon egen lägenhet. Jag är så oerhört tacksam för mina vänner som låter mig bo hos dem och under den månad som gått sedan vi flyttat blir jag mer och mer tacksam över det som vi annars tar för givet, som att exempelvis att ha någonstans att bo och att också att känna att mina vänner finns där och erbjuder sin hjälp under denna tid. Har en vän som är här utan papper och jag känner sådan stor frustration över att jag inte kan hjälpa till att ordna med ett boende för denna person som tvingas sova på tåg och bussar, ibland hos någon som han träffar som erbjuder ett tillfälligt boende någon natt och som annars tillbringar den mesta tiden vandrande i city.

Jag hade planerat att resa men ännu har jag inte kommit så långt i mina planer att jag bokat någon resa och jag vet inte riktigt hur det kommer sig att det har blivit så. Eller så vet jag det egentligen. Har ju tidigare känt att jag inte haft något som håller mig kvar i Stockholm men då jag träffade en person i slutet av augusti som har under denna tid kommit mig väldigt nära har jag känt att jag vill vara kvar ett tag till innan jag reser för att se hur det utvecklas. Men jag kan inte fortsätta att hoppa omkring och bo hos mina vänner ända fram till januari då jag får min lägenhet så antingen behöver jag boka in resan eller hitta ett boende under december.

Vi får se vad som händer. Just nu har jag ett boende denna vecka och nästa vecka med och under denna tid ska jag se till att få upp min hemsida för Start Making Difference och att också komma igång med de projekt som jag tänk att börja med. Känner mig så otroligt förväntansfull inför att komma igång med denna verksamhet. Känner att jag hela tiden ändå hjälper en massa människor som kommer till mig så att istället börja göra det inom mitt företag kommer att bli så oerhört roligt och inspirerande. Varje gång jag pratar om mitt livsprojekt eller tänker på det så bubblar det inom mig av entusiasm och passion.

Surrender to Love

Har skrivit mycket om kärlek här och kanske mest om det villkorslösa kärleken som vi bara är om vi hittar och förstår dess sanna kraft. När vi låter dess starka kraft ta över och låter den forma vilka vi är och vi tillåter oss att börja följa dess kraft får våra liv en helt annan innebörd. I dess kraft och ljus vi sprider kärleken vidare till våra medmänniskor och låter ljuset och kärlekens energier spridas. Denna kärlek när man väl hittat den är sann, enkel och ren. Alla rädslor försvinner och man är ren sann kärlek.

Ibland tappar jag dock bort mig själv under stunder när jag tillbringar för mycket tid i mina tankar och försöker lösa olika uppkomna situationer i mitt liv. Då kan min hjärna börja gå på högvarv och jag försöker hitta lösningar och ibland kan jag också följa dessa lösningar men ibland blir det stopp.  Har nu lärt mig att när det blir stopp är det lika bra att släppa taget och ha tillit till att en högre makt och den stora kärlekens energi kommer med en lösning med tiden. Kanske ser den inte alls ut som jag hade tänkt utan oftast blir det något mycket bättre för mig eller för någon annan i min omgivning.

Att överlämna sig till kärleken att ha tillit till att den finns en högre visdom, kraft eller en kreativitet som ger dig möjligheter att fylla ditt liv med glädje och lycka och att släppa taget om egoism, otillräcklighet eller kanske känslan av att vara olycklig då den nya väg du följer som baseras på kärleken kommer att ge ditt liv en annan mening.

För varje dag och ju mera osäker min tillvara ser ut att vara utifrån blir min inre styrka starkare och starkare. Min övertygelse är att den högre energin som jag väljer att kalla denna kärlek kommer att visa mig vilken väg jag ska följa. Jag har fortfarande samma visioner om vart jag är på väg och om vad jag vill uppnå men hur jag ska komma dit det låter jag tiden och kärleken visa mig.

Denna inre kraft känns ibland så kraftfull att jag enbart genom att känna in den får mig att känna att jag kan uppnå och nå allt jag önskar så länge det är i harmoni med den stora kärleken.

I denna tid av kärlek ett liv nu formas till att gro
ett kärleksbarn av denna tid som kraften får
att skapa det som skapas ska
i nya tidens ljusa värld

Ett kärleksbarn av man och kvinna
som ger en mening till allt som är
vi nu förstår vad alltet är och
var vi är på väg

I templets inre en skatt så magisk
vår kärlek stor en gåva är
till detta under som nu sker
i kärlekstider nu vi är

Vi gåvan gett och ni förvaltat
vi skapar nytt i kärleksstunder
ni gåvan fått att visa kraften
att följa kärlek i vår tid

En suck av kärlek ett ögas blick
en ny värld tänds och allt blir nytt
ni som nu vandrat i lång tid
har mötts igen och kärlek är

I denna tid i kärlekssång
i morgonstund vår själ har mötts
I kraftens stora famn vi är
att älska och att älskas

Surrender

Såg detta citat från Oprah nu på morgonen och känner själv hur jag under de senaste åren låtit det ske gång på gång. Oavsett om det gäller pengar, kärlek, boende, arbete eller annat så kan jag känna att jag gång på gång försöker göra allt jag kan för att uppnå mina mål men till slut kommer jag till en punkt där jag känner att nu kan jag inte göra mera. Jag kapitulerar och ger upp och låter en högre makt få visa mig vägen vidare och på något sätt överlåter jag kontrollen till någon annan som vet något som jag ännu inte vet och som kan leda mig till något helt annat som jag själv inte ännu kunnat drömma om.

Surrender

"God can dream a bigger dream for me, for you, than you could ever dream for yourself. When you've worked as hard and done as much and strived and tried and given and pled and bargained and hoped...surrender. When you have done all that you can do, and there's nothing left for you to do, give it up. Give it up to that thing that is greater than yourself, and let it then become a part of the flow."
— Oprah

Read more: http://www.oprah.com/own-master-class/Oprah-Winfreys-Master-Class-Quotes/6#ixzz1bIefNGbS

Utan boende

Ja då är flytten avklarad och jag har varit utan egen bostad drygt en vecka nu. Sonen är hos sin pappa på landet med katterna och själv har jag bott hos fyra olika vänner under den vecka som varit. Alla prylar och kläder har jag i ett förråd på Gärdet. Där har jag min egen walk-in-closet och åker dit och fyller på och byter i min kappsäck. Märkligt nog så känner jag mig så fri att inte ha ett eget boende. Självklart underlättar det också med vetskapen om att vi har ett nytt boende från den 1 januari.

Insåg på fredagkväll när jag var på väg till landet med min son och katterna att jag kanske också behövde ordna med en säng till mig själv och då jag skulle lämna en säng i Hässelby så ringde jag min kära vän i närheten och fick sova på hennes soffa min första natt utan boende. Har nog aldrig varit så tacksam över att ha någonstans att sova. Intressant hur helt plötsligt ens värderingar och vad som är viktigt för en förändras beronde på omständigheterna. Det som tidigare var en självklarhet blir plötsligt en gåva och den tacksamhet jag känner är oändligt stor över att ha någonstans att sova. Jag känner att denna tid kommer att ge mig många nya insikter och en ny förståelse för andra människor som har det svårt.

Har också i samband med flytten fått hjälp av en vän som verkligen är "hemlös". Han har hjälpt mig med att flytta men också med lite annat och jag hoppas att jag själv kan få möjligheter att på något vis hjälpa honom till att få någonstans att bo och få en chans att följa sin dröm att ta tillvara på den talang som han har. Jag har både vänner och pengar som kan hjälpa mig men han känner inte så många här och har ingen försörjning och sover ofta på nattbussar och när han har tur hos någon som erbjuder en säng för natten.

Känner att vårt system bland annat med invandring leder till så oerhört inhumana situationer för människor som kommer till vårt land. Allt på grund av regler och om inställningen att "det finns inte så att det räcker till alla". Läser om den dementa kvinnan från Ukraina på 91 år som ska idag utvisas då Migrationsverket inte anser att det finns tilltäckliga skäl för henne att få stanna här med den släkt hon har. Påminns samtidigt om den artikel jag läste för ett tag sen om den 90 åriga damen som rest till Thailand till sin son för att bo med sin son, undrar om thailänderna kommer att sätta henne på planet till Sverige snart också?

Vad är det som gör att våra lagar har tagit över och helt plötsligt finns det inget utrymme för empati och medkänsla? Det är skrämmande hur vårt vackra fina land inte längre ömmar för de svaga och utsatta människorna. Nu gäller det bara för de som har allt att få mera och många är så rädda att de ska förlora något på att ge till de som inte har något. Jag har en känsla av att när lagar och regler baseras på pengar och inställningen att det inte finns så att det räcker till alla, eller att alla fuskar därför hårdare regler, är vi på väg att gräva vår egen grav. Försvinner empatin och medkänslan och vår inställning att vi som har också ska hjälpa de som har det sämre är det inte mycket kvar av vårt fina land.

Känner att de kommande månaderna kommer att bli en oerhört intressant upplevelse av att leva utanför systemet. När jag satte mig på tunnelbanan i söndags med min nyinköpta samsoniteväska plus en massa småväskor, kände mig verkligen som en baglady, tittade medresenären upp och gav mig en lite förvånad blick. Vi började prata, vilket inte händer så ofta på tunnelbanan och hon sa att när hon först såg alla mina väskor så tänkte hon att "oj vad är det här för stackar hemlös människa". Men sen när hon tittat upp och såg mig så insåg hon att hon hade nog lite fel i sitt antagande.

Känner också hur jag själv ibland lite provocerande säger att jag är hemlös, vilket på sätt och vis är sant även om jag inte på minsta sätt och vis kan jämföras med de som verkligen är hemlösa. Men det är intressant att se hur okända reagera på vad jag säger. En försäljare på stan tittade verkligen granskande upp och ned på mig efter jag sagt att jag inte hade något boende och inte behövde något elavtal. De flesta tycker att det låter alldeles förskräckligt. Säger jag istället att jag inte har något boende och jag magasinerat mina saker för att jag ska ut och resa tycker de allra flesta att det låter spännande och är något positivt. Men jag har ju valt själv att befinna mig i den situation som jan nu är i och för mig är det också en utmaning att se hur jag hanterar denna okända situation.

Jag älskar att hjälpa andra men har så svårt att be om hjälp från andra. I och med min nya situation får jag lära mig att be oftare om hjälp och att också bli ännu mera ödmjuk och tacksam för det lilla här i livet.

Tålamod och tillit

Oj vilken utdragen flytt detta har blivit, från ett 6 månaderskontrakt har det nu blivit drygt 11 månader och senast förlängt 5 dagar tills nu på fredag. Känner som om att flytten helt har tagit över mitt liv under lång tid nu och att mina planer och drömmar inte riktigt går eller blir som jag tänkt. Men jag hoppas att det mera beror på att olika saker behöver falla på plats än att de inte ska bli av. Vi skulle ha flyttat ut i söndags och vi hade hoppats på att katterna skulle få vara på landet men det gick inte och då var vi helt plötsligt utan boende för katterna. Hjärnan gick på högvarv för att komma på alternativa lösningar men jag kunde inte komma på någon lösning för katterna. Några timmar senare ringer Statoil och meddelar att lastbilen jag hyrt senare på eftermiddagen för flytten gått sönder och då bestämde jag mig bara att låta allt vara och ringa värden på måndagmorgon och be om några extradagar. Var helt utmattad där på söndagskväll.

Har tackat ja till en lägenhet from den 1 januari och fram till dess behöver jag hitta något för mina katter då jag fortfarande vill resa med min son. Nu sätter jag mitt hopp till ett hus som min dotter eventuellt kan hyra från mitten av månaden och får hitta någon nödlösning from fredag för oss alla. Känner att jag är lite i konflikt med vad jag drömmer om och vad som ser ut att vara möjligt för oss. Men jag fortsätter att ha tillit till att allt kommer att ordna sig på bästa möjliga vis för oss alla trots att allt är ovisst just nu. Fortsätter med att ordna det jag kan göra med tilliten till att det faller på plats när det är dags.

Är tacksam över att jag ändå mestadels av tiden fortsätter att bibehålla min tilltro till att allt löser sig och att inte låta rädslor eller oron få ta över. Känner mera att jag får ta ett litet steg i taget och letar mina pusselbitar under tiden och ber om hjälp från ovan att allt ska lösa sig för oss.

Drömmar, drömmar

I morgontimman har jag suttit och drömt mig bort på alla möjliga olika resmål i världen. Jag hittade en sida http://www.blueberrysprak.nu/ där det finns massor med språkresor och kombinerade äventyrs- och volontärsresor. Otroligt spännande projekt man kan välja på men de får bli vid ett senare tillfälle, först Västafrika.....

Förstår inte riktigt hur det kommer sig att det känns så viktigt att på något sätt att rensa bort så mycket som möjligt av det som varit för att sedan börja med en sån lätt packning som möjligt. Ibland kan jag känna hur mycket enklare det skulle vara att bara skaffa sig en ny lägenhet och ställa in mina grejer där och sen hyra ut den medan vi reser men det känns inte rätt, i allafall inte nu. Så märkligt det är. Men jag har bestämt mig för att försöka följa min inre känsla i den mån det är möjligt så därför fortsätter jag på mitt inslagna spår med magasinering och låta boendet komma till mig när och där jag behöver det.

Tror att när man vill förändra något i sitt liv men känner att det kanske är något som hindrar eller blockerar det man vill göra kan det underlätta om man hittar en alternativ väg, som magasinering för mig eller som jag tänker angående katterna, fortsätt att planera som om att det redan har löst sig för dem. Om jag istället skulle tänka att jag måste ordna för katterna, eller hitta ett nytt boende innan jag kan börja följa min dröm så skulle jag hela tiden stanna upp i processen och endast bli fastlåst i hur jag ska kunna ordna för katterna eller boendet. Jag vet att mina planer kan bli något helt annat än vad jag känner nu men under de senare åren har jag ändå lärt mig att har jag bara satt upp ett mål långt där borta blir det inte alltid så viktigt hur jag tar mig dit då det istället sker lite utifrån det som händer omkring mig.

Jag är så oerhört tacksam att jag har fått möjligheten att leva det liv som jag lever, att kunna följa mitt hjärta och vara mig själv en källa till inspiration och kärlek istället för att försöka hålla sig kvar i situationer eller tankar som gör mig själlös och olycklig.Jag är också väldigt tacksam att jag har så lätt för att glömma bort det som varit jobbigt utan att istället haft förmågan att istället minnas det som varit bra i mitt liv. Ibland när jag blir påmind om något från mitt "tidigare liv" kan jag ändå förnimma den känslan som fanns då och hur viktigt det är att inte falla tillbaka i mitt tidigare sätt att hantera situationer.

Fokuserar också på hur jag pengar ska fortsätta att flöda i mitt liv och låta det fyllas med ett överflöd av alltets gåvor :)

Spännande tider är och följer till den som är öppen och har tillit.

Nu till något helat annat som mat: gjorde en fantastisk god fisksoppa på fisk som min son varit med och fiskat i Norge under några dagar. Han kom hem i söndagskväll med massor med fisk och några stora krabbor som nu ligger i frysen. Mums mums.

With love, compassion and passion.....

Funderar på att låta mitt självhjälpsföretag Start Making Difference få en kick off i form av vår resa samt också ett försök/experiment att fullt ut leva efter 'följ ditt hjärta'. Då jag har bestämt mig för att inte skaffa någon ny bostad förrän jag vet var den ska vara, så hoppas jag kunna bo hos vänner tills vi kommer iväg på resan. Ska också åka upp till pappa och stanna ett tag då jag inte varit där på länge nu.

Har också under resan planerat att genom mina vänner som kommer från Gambia och Senegal hitta ett alternativt boende och även på vägen dit ner och det slår mig att jag ska använda resan till att också att i största möjliga utsträckning följa mitt hjärta samt de möjligheter som universum öppnar upp för mig.

Pratade nyss med en vän som behöver hundvakt en vecka i oktober när hon ska resa bort och hon undrade om jag kan bo i hennes lägenhet denna vecka och ta hand om hennes hund. Har också fått erbjudande från några andra vänner att bo hos dem så jag tror att det kommer att lösa sig bra. Behöver också hitta en lösning för katterna och det bästa vore att de får vara på landet eller hos min dotter men annars hoppas jag på en kärleksfull lösning för katterna också.

Känner att jag vill kombinera resan med självhjälpsprojektet och på något sätt låta mitt alternativa livsval för en tid bli en marknadsföring och en insamlingskanal för Start Making Difference samt också en test på hur det blir om man följer sitt hjärta och låta saker och ting komma till en istället för att försöka ha kontroll på tillvaron vilket ändå inte går.......

Känns befriande att minimera på ägodelar och också fasta utgifter och istället fokusera på alternativa sätt att bo och också nya sätt att få in pengar till min familj samt till mitt självhjälpsprojekt.

Ska skaffa ett insamlingskonto, skapa en hemsida och en blogg för min nästa etapp!

Känner också hur oerhört viktigt det är i mitt coachande att jag också själv lever efter de principer som är viktiga för mig i mitt coachande, annars blir det ju bara prat och teorier utan någon egen handling bakom det sagda även om jag under de senaste 6 åren verkligen ändrat mitt sätt att leva. Lyssna till ditt hjärta, fyll det med den villkorslösa kärleken och lev i nuet är en bra början.

With love, compassion and passion we will start make the changes for a better world

En vacker kärlekshistoria Chico & Rita

Igår såg jag en tecknad kubansk kärlekshistoria på Bio Rio och jag blev helt betagen i den och min längtan till Kuba ännu större.

“Hold fast to dreams, For if dreams die, Life is a broken-winged bird that cannot fly,

 Hold fast to dreams, For if dreams go, Life is a barren field, Frozen with snow”

Langston Hughes

Start Making Difference

Känner att nu är det dags att starta igång Start Making Difference och hur perfekt det kommer bli att börja med det nu i samband med vår resa. Jag känner för min egen del hur viktigt det är att jag verkligen bestämmer mig för att sätta igång här och nu! Jag ska välja ut några projekt som jag vill börja med att hjälpa till med och sedan får jag bygga därifrån. En förutsättning för att det ska fungera är ju att jag också får sponsorer och bidragsgivare, dels till projekten men också till hela verksamhetsideen.

Att börja smått och bygga vidare kommer att vara min början. Är så oerhört passionerad inför vetskapen att jag kan bidra till och förändra för andra människors välbefinnande och hela mitt hjärta sjunger och hela mitt väsen är fyllt av glädje. Jag vet inte vart detta projekt kommer att föra med sig men det jag vet är att hela mitt inre gläds över tanken på att äntligen få börja med denna dröm som så länge funnits hos mig.

                                              Start Making Difference

                                                     Earthville AB

Om att följa sin inre röst

Oj så rörigt det är mitt bland alla flyttkartonger. Blev förkyld så jag har tillbringat några dagar med att vila och har inte riktigt känt för att börja bära en massa kartonger. Hoppas snart på att vara frisk igen så att jag så fort som möjligt kan börja köra iväg sånt jag inte behöver. Funderar lite över vad som driver mig att göra denna förändring? Hur kommer det sig egentligen att jag längtar efter att inte ha ett eget boende? Anar att det är för att jag ska komma iväg härifrån och vet med mig att när jag ska göra förändringar behöver jag oftast avsluta det jag håller på med för att få plats med det nya som komma ska. Några gånger har det väl också hänt att något fantastiskt nytt har dykt upp som fått mig till att göra ett avslut så det är ju inte vid alla tillfällen som jag bara har avslutat utan att veta vad som komma ska.

Har verkligen under de senare åren tränat och tränat på att lyssna och följa mitt hjärta och låta saker och ting lite mera bli som de ska bli istället för att försöka planera och kontrollera allt i minsta detalj. Jungfru som jag är så älskar jag ju egentligen att planera i detalj och göra listor och pricka av men med åren så har det blivit mer och mer av att se till att det finns en stabil grund och sen att försöka hantera alla förändringar som kommer istället. För varje dag blir det lite mer manana känsla över mig och det är kanske därför min längtan till varmare breddgrader är så stor nu....haha.

Inser också att när man som jag är en person som egentligen har det kanske svårt att anpassa mig till ett inrutat liv kommer att ha väldigt svårt att återgå till ett sådant också efter all denna långa tid "vid sidan av". Känner att en stark drivkraft hos mig är att hitta ett nytt sätt att leva och försörja mig på då tanken på att komma tillbaka i "ekorrhjulet" eller "grottekvarnen" är helt otänkbar. Jag är så glad för alla som går till sina jobb och trivs och känner sig glada med vad de gör och att menar inte heller att arbete behöver betyda "ekorrhjul". Utan det jag avser är mera då man känner sig fastlås i en situation som man har svårt att ta sig ur.

Det är väl kanske därför också jag känner att det är bättre att ge sig iväg och se vad andra miljöer och omgivningar kan ge mig för inspiration istället för att fortsätta på samma sätt som tidigare. Är otroligt glad och tacksam över vad jag gjort men nu är det dags för att se något nytt ett tag. Det är så märkligt egentligen för att ibland kan jag ju känna mig lite bekväm och tänka att jag ska skaffa mig en lägenhet och kanske hitta ett roligt jobb också istället för att bara kasta mig ut i det okända, men den känsla av olust som sköljer över mig då går inte att bortse ifrån. Denna inre drivkraft att göra något nytt och annorlunda är så stark att jag helt enkelt inte kan göra annat än att följa den.

Numera låter jag oftast känslan få bestämma även om jag också tar reda på fakta och funderar över konsekvenser av mina beslut. Ibland kanske det beslut jag har fattat leder till ett annat beslut men känslan har ändå lett mig till att göra en förändring och att komma vidare, kanske på ett annat spår eller följa det som jag redan varit inne på. Ibland får man också låta tiden hjälpa till med att visa vart man är på väg.

Skillnaden mellan livskvalitet i hur mitt tidigare liv var och hur jag lever nu är enorm samtidigt som också "tiden" i sig själv har blivit mycket mer....¨på något vis känns det ibland som den är oändlig eller kanske går långsammare på något vis och hela jag har ett helt annat tempo än vad jag hade tidigare. Oftast. Finns ju fortfarande tillfällen då jag också stressar upp mig men de är inträffar inte så ofta längre.

Har fortfarande inte alla detaljer klara kring flytten. Vet fortfarande inte var mina katter ska vara medan vi reser, var ska jag göra med mina blommor, hur gör jag med bokföring och företag medan jag är borta, vem kollar posten...etc etc. Men jag fortsätter att planera för att resa och är det rätt kommer jag att veta i tid hur jag ska göra med allt. Jag börjar med det jag vet och kan göra nu och låter resten komma med tiden.

Hur har du det i ditt liv? Följer du ditt hjärta och känner att du försöker göra de val som det vill att du ska göra? Känner du dig stressad eller har du hittat en balans där du hinner med det du vill göra?

Om inte vilka förändringar behöver du göra för att leva det liv som är du?

Våga visa sina känslor

"Never apologize for showing feeling. When you do so, you apologize for the truth." — Benjamin Disraeli

Tror att vi alla skulle må så mycket bättre om vi blev bättre på att uttrycka våra känslor, både det som känns bra och det som inte känns så bra. Men många gånger är vi för rädda över vilken reaktion vi kommer att få från motparten att vi istället fokuserar mera över deras reaktion än vad vi egentligen känner och behöver uttrycka.

Tränar mig hela tiden här på min blogg att dela med mig av mina tankar och känslor och tycker nog att det är otroligt utelämnande men också väldigt välgörande för mig. Sedan hoppas jag ju också på att genom mina erfarenheter kunna påverka en och annan till att göra förändringar i sina egna liv och att vi alla mer och mer lyssnar och följer våra hjärtan och slutar att vara så rädda för oss själva och vår omgivning.

Det är inte helt enkelt för alla att uttrycka sina känslor. Hur utelämnande är det exempelvis inte att säga till någon hur mycket den personen betyder om du inte redan vet vilka känslor den personen har för dig? Eller att säga nej till någon och göra någon besviken när du själv inte vill göra något som den personen vill? Hur ska man balansera det som är viktigt för en själv, för andra och för att relationer ska fungera?

Känner själv att gränsen mellan att vara mån om sin egen personliga hälsa och att bli självisk tenderar ibland till att bli hårfin. Men det märker jag ju mer genom hur andra personer är mot mig än genom mitt eget sätt att uttrycka vad jag känner. För att kunna uttrycka sina känslor behöver vi nog tänka på hur vi ska uttycker dem, när och var vi gör det och till vem vi gör det. Dessutom behöver vi också träna på hur vi ska förhålla oss till andra människors känslor till oss och det är kanske det som är det mest svåra.

Att uttycka sina känslor innebär kanske inte heller att omedelbart så fort man känner något att skicka iväg dessa känslor till någon annan person ellr grupp eller kommentarer på nätet. Med tanke på allt hat som florerar på nätet och i övriga livet så känns det ju helt plötsligt inte lika självklart att uppmana till att vi ska uttrycka vad vi känner alla gånger.

Men kanske skulle hatet inte vara lika stort hos dessa personer om de hade haft möjligheten att uttrycka sina känslor tidigare samt att de hade haft någon som har lyssnat och bemött personen med empati och kärlek?

Vi får fortsätta att bemöta hatet med kärlek och med vissheten om att kärleken segrar ♥

Move on ABBA

Avslut och förberedelser

Fick några extra veckor på mig att tömma lägenheten då vi nu får bo kvar till sista september. Skönt med lite extra tid även om jag tänker börja att flytta iväg våra tillhörigheter till ett förråd så fort som möjligt så att jag kan använda tiden till att förbereda "Resan".

Som allt ser ut nu kommer jag och min son att påbörja vår resa i oktober eller november. Han har ett körkort som ska klaras av innan vi kan komma iväg och vi behöver denna tid till att hinna planera och förbereda allt.

Då jag ska kombinera resan med mitt Start Making Difference projekt behöver jag också tid att tänka till hur jag ska göra med denna ide. Jag har en vision att använda resan till att dra igång projektet och under resans gång både dra in pengar samt att hitta självhjälpsprojekt som jag kan börja med. Kanske kan jag också erbjuda healing eller samtal i någon form också. Låter allt vara öppet och se vilka ideer som jag får.

Den resplan som jag utgår ifrån nu är en dröm som jag haft sedan jag var liten och den är nog för de flesta andra kanske inte det första sättet man väljer att resa på. Men det är ändå väldigt många som gör det och jag hoppas på att komma i kontakt med andra under resans gång. Är helt övertygad om att allt kommer till mig om hur jag ska resa och det som behövs för att komma iväg.

Känner mig otroligt glad, lycklig,och förväntansfull över att ha tagit detta beslut. Det ska bli oerhört spännande att se vad detta kommer att leda till.Den tacksamhet jag känner över att ha fått denna möjlighet är stor. Tack.