Libera - Ave Maria(Caccini) - Tom Cully

Libera - Air (Bach)

att vakna upp igen

denna helg har jag blinkat förvånat när jag vaknade igen och inser att jag varit lost in space för väldigt lång tid. När jag åter hittat min källa och friden och stillheten fyller min själ och mina tankar stillas och alltet bara är och fyller mig med ljus och kärlek, förstår jag att jag hittat mig själv igen.

Under detta år har tankarna mer och mer börjat att ta över mitt liv, men då jag periodvis fortfarande återkopplat till källan har jag nog inte riktigt förstått hur mycket vilse jag har varit. Nu när jag hittat mig själv igen så inser jag klart och tydligt hur jag famlat omkring i en osynlig dimma, vilsen och orolig. Inget yttre har ändrats men i min själ kan jag återigen känna denna frid av nåden stor. Jag är tacksam.

Air - Johann Sebastian Bach

det stilla livet

jag vilar i mitt inre och låter efterdyningarna av orkanen försvinna bort. Allt som var nyss sant är helt plötsligt något annat och det känns som om scenen har förändrats och jag blinkar förvånat och undrar vad som hände och var är jag nu? Denna orkan som piskat i mitt inre och som drog mig långt ner i den djupa virveln som skapades av de kraftiga vindarna och som fick mig att hjälplöst följa med i dess kraftfulla rörelser. Sorg och smärta slet mitt hjärta i tusen bitar och ensamhetens tomhet fyllde mitt plågade inre. Egots tankar fyllde ständigt på med mera bränsle till elden som jag tvingades gå igenom och flammornas hetta svedde mitt hår och min hud. Min enda tanke som höll mig uppe var att fortsätta vidare framåt och inte låta elden förtära mig eller låta havets djup ta över. Orkanen rasade och eldens flammor var förtärande och till slut gav jag ändå upp och lät eldens lågor växa och förtvivlans mörker överskölja mig och där mitt i smärtan fanns kärleken igen och återigen dess lågas kraft växte sig stark. Denna låga skingrade mörkret och släckte den eld som brann i mitt inre och den frid och kärlek som blev kvar är stillheten. Stillheten som naturen uppvisar efter en kraftig storm, där färg och former återigen lyser starkt och klart, fartyget siktar land och fåglarna flyger åter på den klarblå himlen.

I detta nu låter jag mig själv komma till klarhet om var jag nu befinner mig och återigen ställer jag mig frågorna Vem är jag och vart är jag på väg? Var leder nästa etapp på denna resa mig? Vad finns kvar runt omkring mig? Som en skeppsbruten tittar jag mig omkring och undrar över vad som blev kvar från förr. Vad kan jag ta med mig och vad ska lämnas kvar? Jag inser att jag inte har några svar ännu utan istället lägger jag mig ner i den varma sanden, lyssnar till vågornas kluckande där de långsamt slår mot sanden, solen värmer min ömma kropp och jag låter alltet omfamna mig och vilar i dess kraft.

En ny dag är här.....