Snötyngda träd

Har inte varit i skogen på väldigt länge nu så igår tog vi en lång promenad i det vackra vädret. Det blir aldrig riktigt ljust numera och solen kommer inte högre upp än att det ständigt känns som soluppgång eller solnedgång.

Det är så vackert med all snö i träden och de vita drivorna. Känner mig så glad och lycklig så fort jag kommer upp i skogen. Det är som om man går omkring i en vintersaga.

Det här huset har nog aldrig så länge jag kan minnas haft någon som bott där. Man skulle önska att man fick måla upp det och fixa till det som det varit så att det inte förfaller ännu mera. Och sen en julgransbelysning i granen vid entren. Så fint det skulle bli.

Varierande väder

Vilket väder det är. Omväxlande. Igår snöade det massor.Väldigt tunna, tunna snöflingor men det blev ändå några decimeter. Framåt eftermiddagen, kvällen återigen någon plusgrad och senare på kvällen föll snön från taket med ett dån. En stor snöhög ligger nu på balkongen som jag just hade skottat från nysnön. Nu har det varit så här under flera veckor. Väldigt kyligt under veckorna sedan till helgen kommer det en massa snö som sedan övergår till regn och sedan tö. Därefter kallt igen så det har blivit jättehalt. Men nästa vecka ser ut att inte bli så kall, bara ner till -7-8 grader.

Snötyngda träd och buskar har idag övergått till återigen kala grenar, förutom en syrenbuske som fortfarande har kvar alla sina blad. Igår var vägarna vintervita men idag efter de har varit ute och plogat så är de lite smutsgråbruna då sanden blandats upp med snön. Men det ska visst snöa senare idag igen så jag hoppas på att det blir lite minusgrader igen så att det inte kommer som regn.

Dagen innan, så bjöd onsdagen på gnistrande vintervita vyer och vi passade på att återigen ta en träningstur med sparkarna. Det finns några backar där man får upp rätt ordentlig fart. Kul!

Kyliga dagar

Ännu en kylig dag -16,7 visade mätaren på vid 09:00 tiden. Lätta moln på himlen som i sydöst vid horisonten färgas i rosa av den lågt stående solen som ännu inte syns över horisonten. Dagarna är korta medan kvällarna är desto längre då det mörknar så tidigt.

Jag blev så lycklig i gårkväll när jag upptäckte att det var norrsken när jag var ute vid 22-tiden för att dra fram soptunnan till vägen. Ett grönt dansande sken i öster som och ett längre stråk över himlen i söder. Gick in och tog på mig varma kläder och tog sparken och sparkade upp emot skogen där gatlyktorna inte syns så tydligt. Den starka fullmånens sken reflekterades i den vita snön och lyste upp lägdorna mot skogen. Sparken gled över den frusna snön och norrskenet dansade bredvid mig över himmelens mörka grund och jag bara är så lycklig över naturens skönhet. Magiska nätter.

Tyvärr kunde jag inte fånga norrskenet med min kamera. Kanske hade bilderna blivit bättre med mobilen men den tog jag inte med mig ut. Min son gjorde mig sällskap tills det att vi hörde ljudet av en gren som gick av i den lilla björkdungen en bit upp mot skogen. Då vände vi om och vi skrattade när vi åkte tillbaka över att vi är så lättskrämda över naturens alla ljud.

Tidigare under dagen så "skördade" jag de sista tomaterna som legat uppe i alkoven där de har fått mognat sakta då det är rätt svalt och mörkt därinne. Tänk att man kan äta tomater från sommarens plantor i växthuset nästan ända fram till julen!

 Hann också med en lång sparktur och några bilder på solnedgången

Men åter till idag. Vi fick ju en spark av vår snälla granne häromdagen och det är så kul att vi kan åka ut på sparkturer tillsammans. Tror det är mest vi och några pensionärer som är ute med sparkarna. Det känns som att det är rätt bra träning för ben och rumpa också. Vi klädde på oss ordentligt och tog en sparktur ner till sjön. Riktigt kallt om kinderna idag men med halsduken uppdragen upp till näsan så gick det bra. 

Mulet och kallt ute, -13,2 grader. Varmt och skönt inne.Även övervåningen börjar bli uppvärmd även om det ena rummet fortfarande är lite för svalt. Tänkte att jag ska försöka skriva lite här varje dag och se om min kreativitet kan väckas till liv igen. Jag har mest lagt upp bilder eller ord från andra under de senare åren då mina egna ord inte kommer fram. Jag har också svårt för att läsa och kan som inte riktigt fokusera på något som kräver min hjärna att jobba. Det känns som om jag i flera månader nu, av och till, befinner mig på en retreat där jag är själv med mina tankar och känslor. Mediterar ofta och ber och inväntar uppvaknandet där mitt hjärtas låga åter strålat klart och rent. En kärlekens ängel som väntar på att få väckas upp igen och sprida kärlekens budskap över vår jord.

I denna stillhet kommer kärleken åter. Kärlekens budbärare tar sin plats och låter orden sväva fritt över den mörka jorden.

Så många etapper under denna spirituella resa......så mycket som hänt sedan mitt spontana uppvaknande skedde på hösten 2005. På ett ögonblick uppfylldes jag av en enorm kärlek som strömmande ner genom min kropp från huvudet och ner. Jag uppfylldes av kärlek till mig själv och kände som en försälskelse till mig själv och som sedan kom allt uppfylla hela mig. En kärlek till allt och alla. Ständigt vibrerande och den kändes som jag fått en stark kärleksgenerator in i mitt hjärta. Livgivande och förenad med alltet. Med Gud. Med detta uppvaknande kom också en längtan om att gå en annan väg, att leva ett liv i samklang med naturen och försöka att följa min inre röst istället för samhällets och den social konstruktion av tankar och mönster som styr så mycket i våra liv. Leva enklare och i frihet. Vad jag inte visste då var det att jag uppenbarligen hade mycket att lära så dessa tolv år har varit ett långt lärande.....

Utanför fönstret trängs småfåglarna vid matborden och flyger fram och tillbaka mellan dem och de vita snötyngda buskarna. Molnen färgas rosa av den uppåtgående solens strålar och det är ett magiskt vinterlandskap där ute.