Sånger af Zacharias TopeliusFörsta bandet: 1833-1852

http://runeberg.org/topesang/vinterga.html

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,

och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,

och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,

och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,

så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.

Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,

jag har den lärt af stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;

hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.

Och Salami så hette hon, och Zulamith var han,

och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,

men skildes åt af natt och död och sorg och synd också.

Sen växte hvita vingar fort på dem i dödens ro;

de dömdes långt ifrån hvarann på skilda stjärnor bo.

Men på hvarandra tänkte de i blåa höjdens hem.

Omätlig låg en rymd af glans och solar mellan dem;

tallösa världar, underverk af skaparns visa hand,

sig bredde mellan Salami och Zulamith i brand.

Och då har Zulamith en kväll, af längtans makt förtärd,

begynt att bygga sig en bro af ljus från värld till värld;

och då har Salami, som han, från randen af sin sol

begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,

och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,

som famnar himlens högsta hvalf och zodiakens ban

och binder samman strand vid strand af rymdens ocean.

Förfäran grep keruberne; till Gud steg deras flygt:

»O Herre, se hvad Salami och Zulamith ha byggt!»

Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:

»Hvad kärlek i min värld har byggt, det rifver jag ej ned.»

Och Salami och Zulamith, när bryggan färdig var,

de sprungo i hvarandras famn - och strax en stjärna klar,

den klaraste på himlens hvalf, rann upp i deras spår,

som efter tusen år af sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och gladt

och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,

har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,

var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

onsdag 2 januari 2019

Skapa i mig Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande

Illuminate your Life: Vad kommer nu

Tar med mig detta tidigare blogginlägg den 4 december 2012 till 2019

Den nya tiden.Vad innebär den? Vad kan man själv förändra i sitt liv och hur tar man klivet ur de invanda hjulspåren? För mig känns det lite som att jag under många år klivit ur många hjulspår men på något sätt har ändå många mönster funnit med i de nya spåren. Med tiden tror jag ändå att mönstren har slitits ner och dubbarna är bortnötta och det är kanske dags att välja både nya spår och färdsätt?

Hur vill jag färdas nu? Vad är viktigt för mig numera? Vilka värderingar vill jag leva efter? Kärlek är viktigt. Glädje och lycka. Kunna följa med i livets flöden utan att förlora fotfästet. Kunna behålla tilliten i alla situationer. Dela med mig av min kärlek. Dela med mig av det jag kan dela med mig av till andra. Bidra till en bättre värld. Göra gott. Förlåta och vända andra kinden till. Ge kraft till andra. Försöka att leva som jag lär.

Jag är fullt övertygad om att vi människor kan finna nya sätt att leva våra liv. Men för att det ska kunna ske en förändring behöver flera bli uppmärksamma på vilka krafter det är som bestämmer i våra liv? Hur mycket av våra egna drömmar och förväntningar finns det egentligen kvar i våra vardagsliv? Hur mycket i våra liv är istället en osynlig påtvingad livstil som vi har blivit "uppfostrade" att tro på och att uppfylla? Vi kanske tror att vi är fria och kan göra många fria val, men hur många av oss är egentligen fria? Vad innebär det att vara fri? Hur många tycker egentligen att det är viktigt att vara fri? Funderar vi överhuvudtaget på om vi är fria? Vem bestämmer i våra liv?