Julängel

Jag har inte målat på flera veckor men nu blev det plötsligt en ängel som klev fram. Det är så faschinerande när jag börjar för jag har verkligen ingen aning om vad jag ska måla och under tiden jag målar så blir det bara något som växer fram. En liten julängel att ha på väggen här i min lilla lägenhet.

Min gåva är kärlek stor

Att älska och få älskas

den största gåvan på vår jord

Med kärlekens vingar

smeker jag din kind

och viskar i ditt öra

ditt hjärtas låga jag tänder

och ljuset fyller din själ

Kom med mig i kärlek stor

My gift is great love

to love and be loved

the greatest gift on earth

with wings of love

I caress your cheek

and whisper in your ears

your heart's flame I light

and the light fills your soul

Come with me in this great love

Kärleksljus

Med hjärtat bultande lyssnar jag efter

dina steg när du närmar dig

i den mörka tystnaden jag hör

mitt eget hjärta slå

Är min kärlek sann är min kärlek vår

i mina ögon min själs låga sprider ljuset

och fyller upp mörkret med ett sken

som sprids i den mörka tystnaden

Av kärlek stor min kropp är fylld till dig

den sanning stor jag ger till dig om du vill ha

dess stora kraft att förändra livet

själv och fyllas upp av kärlekssång

I ljuset föds en kärlek stor som skänker frid

i dess kraft vi föds på nytt och gåvan får

i min famn du nu vilar på min barm

mitt hjärta slår i takt med hjärtat ditt

Vi nu förenas i den kärlek stor som vi anat

vårt andetag förenas en suck av längtan stor

en smeknings lätta beröring vår kärlek är

i livets flöde i vår kärlekstid

Rädslor

Inser att jag fortfarande bär med mig så många rädslor och inser att detta innebär att jag fortsätter att begränsa mig själv. Märkligt att man tror att man har övervunnit dem men ändå dyker de upp gång efter annan. Tycker att jag jobbat väldigt intensivt med vissa av rädslorna och trodde att nu är jag klar och blir därför överraskad att de fortfarande finns där om än inte lika kraftfulla som tidigare.

Så idag har jag därför återigen konfronterat en av dessa och vi får väl snart se utgången av den. För min egen del var det iallafall oerhört befriande och jag känner och jag återigen är i flödet och inte låter mig begränsas av någon eller något. Inser också att jag i en del, inte många, sammanhang behöver ett "tillstånd" att uttrycka vad jag känner istället för att bara tillåta mig att känna. Nu ska det i allafall bli ändring på det.

I förra veckan tog jag tag i min rädsla för att fotograferas. Jag har aldrig tyckt om att stå framför kameran och under de senare åren har det bara blivit värre och värre och korten har blivit därefter. Skulle byta mitt körkort för ett antal år sedan, var till fotoautomaten, blev inte bra, fortsatte till fotoaffären och försökte med fotografen där och det slutade efter ett antal försök att han bad mig att gå hem och komma igen och försöka en annan dag för bilderna blev inte så bra...hmmm. Blev inte så ledsen över att han uttryckte det så då jag ändå visste att jag oftast inte blir så bra på bild. Nästa dag gick jag i allafall förbi hos en riktig fotograf och fick med mig en bild till körkortet som faktiskt blev riktigt bra.

Men om man tittar på bilder på mig från semestrar eller annat så vill jag helst bara stoppa en papperspåse över huvudet för de flesta är inte bra utan riktigt dåliga. I allafall så fick jag redan i maj erbjudande att komma till The Studio för att bli sminkad, tillfixad i håret och fotograferad. Lyckades nog omboka denna tid 10 gånger innan jag till slut gav upp och avbokade den. Nu ringde de mig återigen för några veckor sedan och en tid blev bokad till förra måndagen. Min vän som jag då bodde hos och som på sin fritid roar sig med att åka omkring hos fotografer och blir fotad följde med som stöd.

Är väldigt nöjd med många av bilderna och ytterligare en rädsla kan läggs till handlingarna, nästan åtminstone. Väljer fortfarande att visa och lägga upp bilderna som blev bra. Än så länge kan jag inte klara av att visa de dåliga. Men det kommer väl med tiden det också.

Var är jag på väg

Det känns som om det var väldigt länge sedan vi flyttade ut och tiden som gått blev kanske inte riktigt som jag planerat då jag fortfarande inte kommit iväg på resan. Men den är fortfarande en del av min dröm och jag är helt övertygad om att den blir av men lite senare och kommer kanske att se annorlunda ut än vad jag tidigare tänkt. Under de senare åren när jag försökt att planera att resa någonstans har det mest alltid hänt något som omöjliggjort mina planer och varken de korta eller de långa resorna har blivit av. Jag kan inte riktigt förstå varför det är på det viset och nu när det återigen sker så undrar jag verkligen vad det är denna gång som gör att jag sta vara kvar i Stockholm ett tag till? Jaja, det är bara att följa med i flödet och se vad det för mig. Huvudsaken att jag är på väg mot rätt mål!

Under 6 veckor har jag levt som "hemlös" i kappsäck och det har varit en intressant upplevelse och som jag aldrig tidigare varit med om i hela mitt liv. Att helt plötsligt vara beroende av sina vänner och att också be om hjälp har varit väldigt utmanade för mig. Jag älskar ju att hjälpa andra människor och känner alltid sådan glädje om jag kunnat göra något som kunnat hjälpa någon av mina vänner eller medmänniskor. Men att be om hjälp för min egen del är så oerhört svårt för mig och när jag väl har gjort det och ska ta emot hjälpen så känns det lika svårt. Jag undrar varför? Hur kommer det sig att det är så oerhört viktigt att jag ska klara mig själv? Att jag inte vill känna mig beroende utav andra? Jag förstår att detta också är en del av mitt försök nu att hitta ett alternativt sätt att leva i vårt samhälle då jag verkligen vill ta mig ur det beroende som har byggts upp i vårt samhälle där alla strukturer och regler mer och mer inskränker på vår frihet att leva den vi är.

I allafall har det varit väldigt nyttigt för mig att be om hjälp och att se tillvaron ur ett annat perspektiv och jag är tacksam över dessa lärdomar och över de vänner som hjälp mig med boende och annat. Det är också intressant att se vilka av ens vänner som finns där när man verkligen behöver dem och som naturligt och självklart bara låter en flytta in eller har hjälpt med andra praktiska saker. Ett stort, varmt och kärleksfullt tack till er alla! Det har varit lite spännande att leva och delta i sina vänners vardagsliv. Det påminner mig lite om min bardomstid då jag älskade att resa runt och bo hos min familjs vänner eller släktingar.

Jag har väl aldrig rest runt så mycket i Stockholm som jag gjort under dessa veckor. För varje nytt boende jag haft blir staden mindre och mindre men jag lär mig mer och mer. Även om det periodvis varit lite stressande när det kommit några dagar periodvis när jag inte vetat vart jag skulle bo har det ändå varit en tid då jag känt en stor frihet samtidigt också som jag kunnat känna en längtan att ha en fast plats i tillvaron. Jag är glad över en klok väns råd om att tacka ja till lägenheten from 1 januari för jag tror att det är bra för mig att åtminstone ha en bas här i Stockholm för mig och mina barn.

Periodvis har jag ockå känt mig lite stressad över att jag fortsätter att tillbringa tiden här istället för att ge mig ut och resa nu när jag har denna period av frihet att kunna göra precis vad jag vill och då har jag istället valt att hoppa runt hos vänner. Egentligen tror jag att jag vet varför jag valt att stanna och det beror på att jag träffat någon som kommit att betyda väldigt mycket för mig och på något sätt har jag känt att det är något jag ska lära mig från denna relation också innan det är dags att resa.

I allafall under förra veckan kände jag att nej nu orkar jag inte fortsätta att bo på detta vis. Halva tiden har gått och jag kan inte tänka mig att under december fortsätta att hoppa runt då alla oftast är så stressade under denna tid. Och vips så dök en lägenhet upp på blocket på söndagsmorgonen som bara sa här är jag! Den låg högst upp av alla annonser, inlagd på lördagsvkvöllen så jag messade och i torsdagskväll så flyttade jag in så nu bor jag i ett studentboende fram tills vi får vår egen lägenhet mitt i city den 1 januari. Haha, från korttidskontrakt, till att bo på soffor till ett boende i ett studenthus med utsikt för Essingeleden.

Igår skurade jag ur hela lägenheten och putsade fönstret och även om det är lite kalt här så känner jag hur energierna börjar förändras här och hur avkopplande det är att återigen ha ett eget ställe att vara på. Det blir nog bra att ha denna bas tills flytten. Jag fortsätter att omfamna nuet och att ha tillit att det som är oklart och okänt kommer att medföra stora äventyr, ett överflöd av positiva upplevelser och pengar och massor med kärlek.

I kappsäck

Nu är det två veckor som jag senast skrev här. Jag har haft hur mycket tid som helst att skriva men jag har har varit lite rastlös och haft svårt att fokusera ett tag. Det är lite annorlunda att inte ha något eget boende och att vara beroende av sina vänner för att ha någonstans att bo. Samtidigt är det oerhört lärorikt att uppleva hur det är att inte ha någon egen lägenhet. Jag är så oerhört tacksam för mina vänner som låter mig bo hos dem och under den månad som gått sedan vi flyttat blir jag mer och mer tacksam över det som vi annars tar för givet, som att exempelvis att ha någonstans att bo och att också att känna att mina vänner finns där och erbjuder sin hjälp under denna tid. Har en vän som är här utan papper och jag känner sådan stor frustration över att jag inte kan hjälpa till att ordna med ett boende för denna person som tvingas sova på tåg och bussar, ibland hos någon som han träffar som erbjuder ett tillfälligt boende någon natt och som annars tillbringar den mesta tiden vandrande i city.

Jag hade planerat att resa men ännu har jag inte kommit så långt i mina planer att jag bokat någon resa och jag vet inte riktigt hur det kommer sig att det har blivit så. Eller så vet jag det egentligen. Har ju tidigare känt att jag inte haft något som håller mig kvar i Stockholm men då jag träffade en person i slutet av augusti som har under denna tid kommit mig väldigt nära har jag känt att jag vill vara kvar ett tag till innan jag reser för att se hur det utvecklas. Men jag kan inte fortsätta att hoppa omkring och bo hos mina vänner ända fram till januari då jag får min lägenhet så antingen behöver jag boka in resan eller hitta ett boende under december.

Vi får se vad som händer. Just nu har jag ett boende denna vecka och nästa vecka med och under denna tid ska jag se till att få upp min hemsida för Start Making Difference och att också komma igång med de projekt som jag tänk att börja med. Känner mig så otroligt förväntansfull inför att komma igång med denna verksamhet. Känner att jag hela tiden ändå hjälper en massa människor som kommer till mig så att istället börja göra det inom mitt företag kommer att bli så oerhört roligt och inspirerande. Varje gång jag pratar om mitt livsprojekt eller tänker på det så bubblar det inom mig av entusiasm och passion.