Happy Eid al-Fitr!

Idag avslutas den månadslånga fastan, Ramadan och för mina muslimska vänner är det som "julafton" - Eid al-Fitr. Nu är det dags att festa och äta med vänner!

Happy Eid al-Fitr till er alla!

Nya tider är på väg

Långsamt känner jag hur energin återvänder och hur jag vaknar upp från en lång period av stillhet och eftertanke. Fortfarande har jag inte tagit några beslut men har iallafall fått några förslag på tillfälliga boenden tills jag kanske vet mera om min/vår fortsättning. Märkligt är det att känna att det inte är så mycket som lockar mig att stanna i Stockholm utan något drar i mig att komma vidare, utforska och se nya världar.

Känner inte direkt att jag ska resa på långsemester utan det känns mera som om det är något mera mål och syfte att komma iväg. Denna känsla som jag nu har är den samma som den jag hade när jag kände att jag skulle avsluta min karriär inom energibranschen. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra istället, det enda jag visste var att jag behövde avsluta för att kunna komma vidare med mitt liv hur osäkert det än kändes. Efter lång tid av beslutsvåndor tog jag till slut steget att sluta och även om jag kunde känna ibland att "vad gör jag hur kan jag bara sluta ett välbetalt bra jobb utan att veta vad jag ska göra istället" upplevde jag den mesta delen av tiden enbart en stor lättnad och hur en ofantlig börda lättade från min rygg.

Men med boende är det inte riktigt samma sak. Man behöver ju någonstans att sova och en plats för ens tillhörigheter och för ens barn och katter.....Ju närmare jag kommer datumet för flytten desto mer säker blir jag ändå på att även om jag snart får ett nytt boende behöver jag ta tid för att resa ut i världen. Helst tillsammans med min son om han väljer att han vill följa med.

Har inte alls kommit långt i min packning och idag ska jag samla ihop min energi och försöka sortera och börja packa ihop mina tillhörigheter. Jag hoppas på att jag kan förlänga boendet några dagar till så att flytten blir lite senare i september. Men vi får se hur det går med det.

Under tiden skall jag fortsätta att visualisera min kommande framtid, vad vill jag uppnå, var vill jag vara, vem vill jag vara med, hur vill jag må??

Det är så oerhört viktigt att bibehålla en positiv känsla inför det som kommer för att kunna se möjligheterna och att också orka med att göra det som behöver göras. Har under de veckor som varit stundtals känt när energin försvunnit hur stillastående och orkeslös jag blivit och att det mesta har känts helt omöjligt.Men jag hoppas att det vänt nu och att ny energi och nya insikter kommer att hjälpa mig att slutföra det som ska göras och att ta de beslut som ska fattas för att ge mig möjligheten att fortsätta mitt liv i ett överflöd av kärlek och lycka. Oavsett.

Ingen återvändo

Har tackat nej till två lägenheter trots att jag snart inte har något boende men ingen av alternativen kändes bra. Under de senaste åren har jag flera gånger hamnat i liknande situationer då ett enklare alternativ har varit att ta det som erbjudits eller att ha fortsatt min tidigare bana med jobb och en chimär trygghet men istället har jag valt den okända vägen. Den väg som mitt inre lockar mig att ta. Den väg som ger mig en känsla av en förväntan, glädje och en en tro på att allt är möjligt. En stor känsla av frihet omger mig och jag är den jag är, fylld av kärlek och lycka. Men jag får medge att denna väg inte alltid är helt lätt att följa. I vissa stunder då min situation är osäker och jag inte vet vad som kommer härnäst kan jag stundtals känna mig väldigt liten, ensam och sårbar.

I dessa stunder ställer jag mig frågan, är det värt att fortsätta följa min nya väg eller ska jag istället återgå till det som varit? Men tanken på att gå tillbaka till det som varit får mig att känna som att jag skulle få kortet "gå direkt till fängelset utan att passera gå". Det känns alltså mera tilltalande för mig att fortsätta på en väg som jag inte har en aning om vart den ska leda mig då jag har vetskapen om att jag fortsätter att följa min inre röst och mitt hjärta. Denna gång kanske det innebär att under den närmaste tiden kommer jag inte att ha något eget boende och att jag kommer att få använda all min kreativa förmåga att hitta lösningar men att också ha möjligheten att fånga de ögonblick av möjligheter som kommer att finnas.

Jag inser att när man väl öppnat dörren till sitt inre finns det ingen möjlighet att gå tillbaka till det som varit.

Faith keeps me calm in the storms of life

Fortsätter att ha tillit till att allt är som det ska och att jag snart vet vilka beslut som ska tas. Drygt en vecka kvar tills jag ska flytta ut och fortfarande inget nytt boende klart. Planerar för olika alternativ och försöker komma fram till vad jag ska göra med alla mina saker dels det som kan magasineras om jag inte får nytt boende på en gång och dels kläder, skor och annat personligt som jag behöver ha tillgängligt. Till en början kan sonen bo hos sin pappa och ta med sig katterna dit ett tag.

Känner på något vis att jag behöver planera mitt liv att leva lite i kappsäck för ett tag och då är det viktigt att få med sig det allra nödvändigaste. Ska jag/vi resa blir det inte förrän tidigast i oktober då jag behöver nästa månad till planering och förberedelser. Varje gång jag börjar att försöka gå igenom vad som ska med, magasineras eller ges bort eller slängas känner jag hur stressen kommer över mig då jag inte riktigt vet vad jag ska förbereda för. Även om jag ibland känner mig lite orolig och stressad är det ändå märkligt att jag den mesta delen av tiden känner mig lite rastlös, otåligt väntande på något nytt som ska ske. Förväntansfull inför det okända och oväntade som kan ske i vilken sekund som helst. 

Ibland kan jag känna att om jag får ett nytt boende på en gång kan det eventuellt hindra mig från att gå vidare med det som jag ska göra vilket också innebär, inser jag, att jag stänger lite för alternativet nytt boende. Känner mig lite kluven över att jag vill lätta ankar men samtidigt en känsla av att man kanske behöver en bas att utgå ifrån samtidigt som jag då inte riktigt känner för ett nytt boende på en gång. Förvirrande...

Vet mig att jag tidigare i mina livsval har ställt mig inför likadana situationer som denna för att riktigt kunna känna in vad som jag egentligen vill då jag befinner mig i en situation som behöver lösas. Tycker ibland att det är svårt att ta ett beslut innan jag vet hur det känns att faktiskt på riktigt befinna mig i denna situation. Försöker att tänka mig in i hur det ska kännas att inte ha någon bas i Stockholm utan att för ett tag förlita mig till mina vänner. Hur kommer det att kännas att för en kort tid inte ha något eget hem utan helt och hållet vara beroende av andra?

Mediterar ofta varje dag för att behålla lugnet och tilliten till att allt är som det ska. Vet med mig från tidigare erfarenheter att allt kan hända och nya möjligheter dyker upp om du bara har öppnat upp för dem.

Reflekterar också över vad trygghet innebär för mig just nu och har en känsla av att det är någonting jag ska lära mig utifrån denna situation av att eventuellt kortsiktigt inte ha något eget hem. Det är en upplevelse som jag inte förut varit med om i mitt liv. Hur kommer jag att lösa den situationen? Kommer jag att fortsätta hantera denna ovissa tid med fortsatt glädje och tillit? Ja, det får tiden utvisa och fortsättning följer.......

Kärlekens helande kraft

Känner mig som om jag står stilla, hjulet har stannat till och allt har avstannat. Livet har på något vis tagit en paus och låter mig andas och stilla mina tankar och handlingar.Jag vet att runt omkring fortsätter livet som vanligt men känner hur jag själv vänder mig inåt i min egen stillhet och låter mig bara vara i mitt eget rum i min egen tid. I detta rum där ingen handling finns letar jag svaren på mina frågor. Under våren och sommaren har många minnen återvänt och jag har också återigen konfronterats med mina inlärda vanor och beteenden samt blockeringar. Känner hur min utveckling har skett i olika steg och efter varje "språng" har jag landat på en ny nivå där jag har kunnat anpassa mig till mitt "nya jag". Att följa sitt hjärta och sin inre röst innebär också ett stort ansvar för det liv som man lever då man inser att man är själv ansvarig för hur man agerar och förhåller sig till sig själv och sin omvärld.

För mig har det inte varit helt lätt och självklart att rensa bort alla mönster och beteenden från mitt "tidigare" liv där jag under många år befann mig i situationer där jag inte trivdes och inte kände mig hemma. Under många år försökte jag mera hitta sätt att "stå ut med mitt liv" och allt jag inte trivdes med. Ständigt simmande i hård storm och kämpande för att hålla huvudet ovanför ytan. Självklart fanns det tillfällen även då när mitt liv flöt på i lugn och ro men oftast när detta lugn infann sig kastades jag snart in i stormen igen. Lugnet infann sig när jag nådde "orkanens öga" och där befinner man sig ju bara en kort stund.....

Nu när jag mer och mer lever det liv som är jag innebär det att jag oftast flyter med i strömmen och behöver inte anstränga mig så mycket utan behöver mest lägga min tid på att välja vilken ström jag ska följa när det kommer olika alternativ för mig samt att se till att jag inte har för mycket bagage med på denna resa så att den ska bli så lätt och följsam som möjligt. Ibland har jag tagit en ström som fört mig till ett vattenfall och där för en kort sekund har jag känt hur snabbt och oåterkalleligt mitt livsval har varit för att därefter återigen känna lugnet och friden i det stilla vatten som fanns där nedanför fallet.

Kanske är det så också att det egentligen inte är så viktigt vilken ström jag väljer längre då det endast innebär olika lärdomar som oavsett vägval ändå kommer förr eller senare när man påbörjat sitt hjärtas resa?Vissa lärdomar är ofrånkomliga och oavsett vad jag gör just nu så kommer jag förr eller senare att behöva konfronteras med dem. Vet med mig att jag kommer snart att välja ett flöde men har här och nu ingen aning om vad det leder mig till. Fortsätter att avsluta det som avslutas ska och fyller på mitt energiförråd av ljus och kärleksfull energi i väntan på det nya kärleksfulla flödet som snart är på väg.

I en våg av kärlek sveps jag med
i dess kraft jag kapitulerar och hänger mig
till kärlekens magiska väsen
den omsluter mig och fyller mig med ren ljus energi
i dess kärlekslåga jag elden håller brinnande
livgivande och återskapande av livskraften stor

Vibrerande av liv och kärlek stor jag lever
och ger min klang en ny och kraftfull energi
som pulserar genom mig och förenas med alltets klang
i detta överflöd av kärlekskraft jag hittar det som varit dolt
i kärlek stor jag kärleken är
och låter livet levas genom mig och den jag är

Tillit

Känner mig lite rastlös och rotlös just nu. Knappt två veckor tills jag ska flytta ut och ingen ny lägenhet ännu.Känner mig som att mitt skinn har blivit för trångt och att jag behöver ut för att kunna andas fritt igen. Känner hur kommentarer från tidigare relationer fortfarande påverkar mig och hur vissa känslor fortfarande finns där under ytan även om jag för länge sedan bestämt mig för att gå vidare. Jag tror att jag står inför en stor förändring igen i mitt liv men att jag ännu inte riktigt vet vad som ska ske. Känner bara en djup känsla inom mig att jag ska bryta upp och lämna det som varit bakom mig och börja om på nytt utan något bagage. Självklart finns mina älskade barn med mig samt min familj och nära vänner men på något sätt kommer det att bli väldigt  annorlunda.

Fortfarande är mina drömmar och planer samma som tidigare, frågan är bara när, hur och var jag ska förverkliga alla dessa ideer? Känns som jag simmar under vattnet och luften håller på att ta slut men att jag behöver komma fram till öppningen för att kunna ta mig upp till ytan och andas igen. Där väl framme har jag nått den första etappen på min nya resa......och nu kan jag andas djupt igen glad och lycklig för att äntligen ha nått fram.

Min tillit är stor och min vetskap om att allt ska falla på plats gör att jag kan fortsätta förbereda mig inför det som komma ska och samtidigt känna mig lycklig och glad i allt det osäkra. Vetskapen om att det oväntade kan ske närsomhelst och att om jag då har öppnat upp för denna möjlighet genom att vara tillgänglig så har jag också öppnat upp för att ta denna möjlighet när den kommer. Välkomnar alla positiva möjligheter och överflöd till mitt liv. Här är jag och jag är i nuet där allt kan hända.

Det har tagit lång tid att växa och utvecklas och finna min inre källa samt att också kunna leva helt och fullt utifrån min egen sanna kraft. Jag vet inte hur många "skinn" jag lämnat bakom mig under denna resa men de är många. Nu önskar jag att det är dags att leva utifrån mina lärdomar och att jag utifrån den jag nu är kan leva mitt eget liv och genom min livsdröm kunna hjälpa andra att hitta sin egen livsdröm och inre källa.

Helande energier, förändrat medvetandetillstånd och fotboll

I helgen har jag varit på en otroligt spännande och utvecklande själsresekurs med Camilla Persson på Deva i Stockholm. Jag har under flera år varit nyfiken att gå denna kurs men har tidigare känt mig lite osäker på om jag ska våga gå den då jag tycker att det skulle kännas lite obehagligt att "lämna" kroppen. Men nu iallafall så hade den rädslan försvunnit så jag anmälde mig i sista stund då det plötsligt fanns två lediga platser.

Kursen var otroligt lärorik och med Camillas erfarenheter fick själsresor en ny innebörd för mig. När man hör en jordnära person med kloka värderingar prata om upplevelser som kan låta oerhört främmande för många så inser man att den verklighet vi känner till är bara en bråkdel av vad vi kan del av om vi bara börjar att utforska flera möjligheter inom oss själva.

För mig har det tagit många år att förändra min medvetandenivå och under dessa år har jag också fått uppleva sensationer som har gjort att jag inte annat kan göra än att veta att det finns mer än vad vi ser omkring oss. Tror att det är oerhört viktigt för oss människor att inse att vi behöver komma i mer kontakt med vårt inre samt med ett högre medvetande där vi kan både individuellt och kollektivt länka samman med oss själva, varandra och alltet.

Nu blev det ingen själsresa för egen del då jag var kvar i kroppen under alla övningar...haha. Men däremot så ger alltid dessa meditationsövningar nya möjligheter att öppna upp och känna av de andliga energier som vi omges av.

Dessutom fick jag också en healingsession av Camilla och den energiöverföring som skedde var fantastiskt kraftfull då jag kände hur hela min överkropp som av en massiv kraft trycktes bakåt mot den stol som jag satt på. Oerhört starka energier! Därefter fick jag healingen ovanför mina handflator och det var faschinerande att känna hur denna energiöverföring fick mina ögon att blinka i snabb takt. Det kändes som om jag på något sätt blev "uppdaterad", kanske en energihöjning, ja vad vet jag. Det lär väl visa sig så småningom vilka energier eller läkning som kommer att bli tillgänglig för mig nu.

Är du själv intresserad av att delta i en av Camillas kurser kan du hitta mera info här:

http://www.camillapersson.com/

Avslutade därefter den inspirerande och lärorika kurshelgen med att gå och titta på fotboll! Kan inte påminna mig om när jag sett en fotbollsmatch senast, det hör inte till vanligheterna. I allafall blev jag medbjuden av en av mina nya kontakter, fotbollsagenten, att titta på matchen DIF - Örebro. Tillsammans med honom och en av hans partners bänkade vi oss på Stadion och följde matchen. Nu är väl djurgården det enda lag som jag känner till något om samt också gärna vill ska vinna sina matcher. Men tyvärr så räckte de inte till igårkväll och förlorande med 0-2 och jag fick inte lyssna på deras segersång denna kväll. Men det var ändå riktigt kul att vara på plats och känna av stämningen.

Skapa plats för det nya

Fortsätter min mentala rensning och tar bort negativ energi och fyller på med ny positiv. Har börjat med QiGong igen och blir påmind om vilken kraftfull metod det är för att frigöra och balansera energier. Förhoppningsvis löser den upp mina ömma muskler också så att jag kan påbörja min nya resa med en stark och frisk kropp :) Några meditiationsstunder per dag, yoga, träning, promenader och salsa så ska nog kroppen bli lite gladare också.

Inväntar under tiden ny information och nya insikter för att kunna påbörja min resa. Flyttar den sista augusti men vet fortfarande inte vad jag ska göra därefter. Fortsätter att ha tillit till att alla svar kommer när det är dags. Fortsätter med att rensa, rensa, rensa för att göra plats för allt det nya :)

Läs gärna mera om att gå vidare här i livet i denna blogg:

http://paulocoelhoblog.com/2010/12/31/closing-cycles-eng-espa-port/

"Stop being who you were, and change into who you are"

Språnget ut i det okända

Har en känsla av att jag behöver släppa taget om allt och se till att min packning är så lätt som möjlig på min nästa etapp på min resa. Jag behöver ha tilltro till att det bästa sker och att jag också är uppmärksam på de signaler och tecken jag får om vilken väg jag ska ta. Känner att det kommer att bli lite som en indiansk spårare i skogen som letar efter tecken för att ta reda på vilka beslut som ska fattas.

Hittade precis en websida om "tracking";  http://www.trackerschool.se/ och där står det att en tracker är:

"En tracker är för oss en närvarande, medveten varelse som använder sin kropp, sinnen och känslor för att ta reda på fakta. Alla djur gör så för att överleva, hitta mat och hålla sig dolda. 

Vi vill utveckla dig som tracker, där du stärker din medvetenhet om dig själv och din omgivning. Det gör vi genom att handleda dig i indiansk spårande filosofi som ger dig ett mångdimensionellt perspektiv och tänkande på tillvaron. Du kan se tydligare sammanhang mellan händelser.

Vi tränar dina 5 sinnen i att bli mer känsliga och läskunniga för spår och rörelser. Dessutom utvecklar vi det sk. 6:e sinnet, som vi kallar för "känsla av närvaro". Det är samma känsla som du har upplevt när du känt dig iakttagen innan du visste att någon var bakom din rygg."

Ja, det låter lite som min filosofi om hur jag ska gå vidare i livet, istället för att planera för mycket vad som ska hända så låter jag min verklighet ge mig de svar jag behöver vid varje tillfälle. Känner hur viktigt det är för mig att helt förändra mitt sätt att genomföra beslut, ordet som kommer till mig är reversibelt som också har meningen omvändbar, omkastbar. Känner att jag inte riktigt kan förklara detta med ord då jag endast känner att detta förändrade tillvägagångssätt kommer att vara viktigt för mig i min nästa etapp i min utveckling.

För min fortsatta utveckling kommer det att bli så oerhört viktigt för mig att öppna upp min intuition och med denna öppenhet kommer andra gåvor att visa sig så småningom.

Släpp taget och låt dina sinnen vägleda dig nu. Låt kärleken vara din guide och låt möjligheterna vara din källa. Din närvaro med alltet ger dig visdom och klarhet och du ser vad du ska se, hör vad du ska höra och känna vad du ska känna. Vi talar och du talar när du vet. I kärlek stor i tidens rymd vi ger dig klangen som du ska följa. Denna vibration är kärlek stor och den röst som visar vägen. Musik kommer att bli väldigt viktig för dig och ditt förmåga att uttrycka dig.

Inga beslut skall fattas ännu, fortsätt med att rensa och se över din packning.....Kärlek är

Sommartider

Äntligen har jag fått badat och simmat. Underbart skönt! Jag bara älskar att ligga i vattnet och flyta och låta mig omslutas och följa med i vattnets rörelser. Var till Kaanan badet med en väninna igår och solade och badade och jag insåg hur mycket jag längtat efter vatten :) Har planerat att jag ska simma några dagar i veckan och jag hoppas nu att jag ska komma igång med detta. Igår simmade jag säkert drygt 1000 meter längs med hela stranden och det kändes fantastiskt härligt.

Känner hur jag börjar att återhämta mig igen och att min energinivå fylls på mer och mer och också att jag också börjar längta efter att ta tag i mina projekt även om jag vet att jag behöver avsluta en del saker först.

Lugnt och stilla låter jag mig följa med i tidens gång och låter min kärlekslåga växa sig starkare och starkare samtidigt som jag fyller mig med alltets frid som ger mig tillit och lycka stor.

I sommarens ljusa tid du glädjen och kärleken är
kom med mig här i dans på sommarängens grönska
med blommors sköna prakt och rikedom
vi känner här den sanna kraft som vi alltid är

ditt inre du har din sanna källa som dig visar
vad som är rätt när du vet vad du ska följa
dess spröda röst blir stark och klar och ger dig allt
nu när du vet att lyssna på dess ljuva ton

Din vackra klang blir stark och klart vibrerande
i samklang med den vackra ton som alltet har
denna vackra melodi i harmoni med det som är
fyller allas hjärtan med kärlek och lyckan stor

Vi lyssnar, sjunger och dansar i dess ljuva toner
som fyller oss med glädjen att vara här och nu
Kom med oss nu vi spränger vallar och kraften
åter flödar på vår vackra jord ett himmelskt paradis

En tid för reflektion

Skrev igår om min resa som jag känner att jag vill göra och jag känner att om det  är det rätta för oss att göra så kommer det att bli så. Men under de kommande veckorna ska jag nu ägna mig åt att rensa, rensa och att rensa. I mina tankar, mitt agerande, mitt förflutna, mina relationer och bland mina prylar, papper och förråd. Det som jag inte vill ska finnas med på min nästa resa ska jag lämna kvar och helst också låta transformeras till ljus energi.

Mitt andra fokus ska vara att på alla sätt och vis hjälpa min son att hitta hans väg och hur han ska komma vidar med det som han ska göra. Det kommer att bli spännande och se om det leder till resan eller något annat.

Dessutom ska jag ägna tid åt att komma i bättre form, behöver verkligen få en bättre kondition och hälsa och se till att vara mer tid ute i naturen och att simma några gånger i veckan.

Förutom dessa beslut ska jag nu försöka att inta ta några stora beslut under kommande veckor utan bara invänta ny information samt att rensa bort det som inte ska följa med på min nästa resa.

Känns som att jag inte heller kommer att skriva så mycker här heller då jag ska försöka att minska ner på min datortid under dessa veckor. Vi får se vad som händer.

Tills nästa gång - Njut av livet och öppna upp ditt hjärta för kärleken ♥♥♥


Delar också med mig av en länk som jag såg på facebook som handlar om en tjej som var så rädd för allt som nu har rest över USA på sin Harley Davidson nästan helt själv hela tiden.

Blir bara så inspirerad till att resa och samtidigt kombinera med ett insamlingsprojekt till Start making Difference.....får se vad som händer med denna tanke.....

"Linda Patterson was afraid to go to the market alone. She was full of fear about everything and everybody. She believed that life would never change. Right now she's traveling 7,000 miles across America, ALONE, on a Screamin' Eagle Fat Boy. Follow her story at her site: http://journeytochange.me/"

Vad händer nu

Jaa, vad händer nu? En månad kvar på hyreskontraktet och inget nytt på gång. Vet inte ens om jag egentligen vill bo kvar i Stockholm eller i Sverige. Känner mig så uttråkad och allt är sig likt, dag in och dag ut.....Nu är jag ju oftast väldigt glad och harmoniskt och lycklig ändå. Det är bara det att jag känner en sådan längtan efter att se något nytt, att uppleva nya kulturer, människor och miljöer. Har försökt att se framför mig olika scenarier om att exempelvis ha fullt upp med klienter skulle jag då känna att det räcker. Men svaret är nej. Jag vill ut i världen och jag vill påbörja mitt projekt.

Som en klok väninna sa ikväll när jag pratade om mitt dilemma med henne om var jag vill eller ska bo framöver. "Ja, det är ju egentligen självklart nu när jag tänker på det att du ska ut i världen, till andra kulturer. Du passar ju inte riktigt in i vårt system här och kommer ju egentligen också mycket bättre överens med människor från andra  kulturer och deras sätt att leva." Behöver nog ta och utforska detta lite mera och ta tag i denna resa som jag så länge funderat på att göra. Jag hoppas på att kunna motivera min son att komma med då jag tror att det kommer att bli otroligt berikande och utvecklande för honom nu speciellt när han ändå inte riktigt vet vad han vill göra med sitt liv.

Istället för att fokusera på att hitta ett nytt boende kan jag istället planera min och min sons drömresa! Wow!
Sen kan min dotter komma och hälsa på också längre fram på något lov kanske. Samtidigt med resan kan jag kanske hitta något biståndsarbete som jag kan jobba med och också få tankar och ideer till Start Making Difference. Det känns så rätt och helt plötsligt är jag fylld med energi igen :)

Ska jag våga ta detta steg? Jaa, jag vill verkligen göra detta nu och känner att det nog är dags också för denna resa nu.

Är det sant det jag känner

drömmer jag eller kan det bli verklighet

vågar jag ta detta steg ut i det okända

förlita mig på min starka känsla om att allt är som det ska

följ ditt hjärta och du vet

när det är frid i ditt inre på rätt väg du är

kanske inte alltid den enklaste och rakaste

men den leder dig till dina drömmars mål

det är dags nu att ta ditt första andetag

på det nya liv som du nu skapar

i takt med tiden och universums rytm

du hittar den väg som alltid varit och nu du ser

i kärlekens kraft du styrkan har

att förändra det som ändras ska

vi ger dig visdom och klarhet i nuet

lyssna och vi ger dig alla nycklar du behöver nu

öppna dessa dörrar och du kunskapen har

att förvandla bly till guld

en gåva sann till de som vet

vad som alltid vetats i vårt hjärtas inre