Har letat fram två par gamla träskidor och idag tog vi en tur upp i berget och skogen med dem. Med matsäck packad i ryggsäcken skidade vi iväg längs vägen upp mot skogen. Tyvärr hade stavarna som stått utomhus frusit fast i jorden så vi hade bara ett par skidstavar och fick ta ett par gångstavar istället. På vägen gick det väldigt bra med gångstavarna också. Men de skulle visa sig lite mindre praktiska när vi väl uppe i skogen bestämde oss för att följa ett gammalt skidspår som snön delvis täckt.
En rätt så kylig dag, -15 grader men vi hade lite för mycket kläder ändå och efter att vi tagit oss uppför backen till berget var vi båda två tvungna att ta av ett lager tröjor. Redan i gårkväll hade det blivit dimma som låg kvar tills strax innan vår skidtur. Den fuktiga luften har återigen skapat ett vitt vinterlandskap där frosten har skapat frostsiluetter i träden. Vackert!
Jag har nog inte åkt längdskidor sedan jag flyttade hemifrån efter grundskolan och min son åkte bara när han var liten, sedan blev det bara utförsåkning och främst snowboard som gällde. Skidorna skulle ha behövts vallats då det säkert inte är någon som åkt med dem under de senaste tjugo åren. Men på vägen och skoterspåret gick det ändå rätt bra. Lite jobbigare blev det dock senare då vi gav oss iväg i det knappt synliga skidspåret. Men innan vi gav oss ut i det spåret så stannade vi vid en av våra fikaplatser och åt vår medhavda matsäck. Mysigt!
Det är en speciell känsla att glida fram över snön genom ett orört vinterlandskap. Men också en utmaning för oss som inte är vana och dessutom med ovallade skidor. Några små utförs- och uppförsbackar visade sig bli lite besvärliga och vi lyckades trilla i omgångar. Problemet är inte av vi ramlade utan hur besvärligt det är att ta sig upp när fötterna sitter fast på skidorna och händerna sjunker ner i snön när man försöker ta sig upp. Sen ska man försöka nå skidbindningen och det är inte heller det lättaste. När man sen väl fått av sig skidorna så sjunker man en halvmeter ner i snön och man är alldeles varm innan man återigen fått på sig skidorna. Då vi inte hade någon valla blev det väldigt bakhalt när man skulle uppför och gångstavar är inte till för att hjälpa till att hålla balansen i djupsnö. Till slut tog vi en stav var och då lyckades vi båda bättre att ta oss upp.
Slingan visade sig vara mycket längre än vi trott men väldigt fint.
Här har vi kommit ner från berget igen på vägen som går längre bort från oss. Vi var hemma igen efter nästan fyra timmar och det var skönt att ta sig en dusch och vila en liten stund.
