Att förminska sig själv

För drygt en vecka sedan, på fredagen blev jag väldigt påmind genom ett telefonsamtal om hur jag lever kvar i några av mina gamla invanda mönster och som gjorde att jag nästan skämdes över mig själv när jag lagt på luren. Under det 10 minuter långa samtalet vet jag inte hur många gånger jag lyckades tala om mig själv i ett negativt ordalag. Jag fick först en mejlförfrågan från ett produktionsbolag om de fick kontakta mig angående ett tv program. Jag svarade att det gick bra och lämnade mitt mobilnummer och tänkte att det kanske gällde att vara med som publik i något program. Strax därefter ringer min mobil och en tjej presenterar sig och berättar att hon hade sett min bild på en sida med coacher och att det var bilden som gjort att hon kontaktade mig. Hon fortsätter med att säga att de söker en coach för för ett kommande projekt och letar nu efter rätt person för detta. Sedan inom loppet av några minuter så hade jag lyckats säga något negativt om bilden och också berätta om alla anledningar till att jag nog inte var rätt coach eller person för detta då jag inte trodde att jag var den de sökte.

Så otroligt korkat av mig att vara så negativ istället för att bara säga -Tack vad trevlig, det låter väldigt spännande och bokat in en tid med henne. Visserligen kanske det stämmer att jag inte är rätt person för att göra detta program men då de egentligen inte riktigt visste vem de söker utan de behövde någon med rätt personlighet hade det kanske varit lite mer lämpligt att de hade gjort den bedömningen än att jag gjorde det utan att ha den minsta aning om vad de vill och vad det skulle innebära. En väninna skojade sedan med mig om detta och sa att om jag skulle ha blivit erbjuden 1 miljon kronor så skulle jag genast sagt men inte ska väl jag ha, inte är jag värd detta, ge det till någon annan istället som är mera värdig att få dessa pengar. Lite sanning ligger i detta...tyvärr : (

Men jag har nu lärt mig läxan - Ja tack väldigt gärna blir min fras som jag ska använda mera och oftare i fortsättningen samt att också komma ihåg att alltid endast säga tack när någon säger något positivt istället för att genast komma med en anledning till att det som de uppfattar som positivt bara är något tillfälligt de lyckats se.....

Träffade några dagar senare några kvinnliga vänner och under loppet av tio minuter så hade de lyckats att berätta om hur illa de tycker om sina kroppar och vad svårt de har att se att de är kunniga i sina yrkesroller. Inte hjälpte det heller att deras män gillar deras kroppar då de själva hade bestämt sig för att de inte duger då de inte ser den de vill se när de speglar sig. Hur kul är det egentligen att gå omkring och inte duga i sina egna ögon när ens omgivning inte alls tänker i dessa banor utan tvärtom uppskattar dessa kvinnor. Denna självbild, en tanke som slagit rot som sedan sprider sig och begränsar dessa kvinnor att vara kvinnor fullt ut. För hur ska man kunna njuta av livet fullt ut om man inte njuter av att vara den man är? Tror också det är lättare att göra de förändringar man vill uppnå om man under tiden ändå accpeterar och känner uppskattning för den man är.

Hittade en blogg angående positiv psykologi och möjligheter till att leva livet fullt ut med étt förändrat tankesätt.

Det är intressant att inse att trots att man tror att man öppnat upp för ett helt annat synsätt så när nya okända situationer dyker upp så går autopiloten igång och reagerar med de gamla invanda mönstren. Men från och med nu hoppas jag att jag hittat en strategi till kommande överraskningar...en positivt förhållningsätt till mig själv, tacka, lyssna och var öppen för det som erbjuds.

http://psykologstudent.se/blogs/psykologibloggenbydavid/archive/2010/11/24/lyckligare-av-positiv-psykologi-och-positiva-resultat-f-246-r-lyckoforskningen.aspx