Oj vilken utdragen flytt detta har blivit, från ett 6 månaderskontrakt har det nu blivit drygt 11 månader och senast förlängt 5 dagar tills nu på fredag. Känner som om att flytten helt har tagit över mitt liv under lång tid nu och att mina planer och drömmar inte riktigt går eller blir som jag tänkt. Men jag hoppas att det mera beror på att olika saker behöver falla på plats än att de inte ska bli av. Vi skulle ha flyttat ut i söndags och vi hade hoppats på att katterna skulle få vara på landet men det gick inte och då var vi helt plötsligt utan boende för katterna. Hjärnan gick på högvarv för att komma på alternativa lösningar men jag kunde inte komma på någon lösning för katterna. Några timmar senare ringer Statoil och meddelar att lastbilen jag hyrt senare på eftermiddagen för flytten gått sönder och då bestämde jag mig bara att låta allt vara och ringa värden på måndagmorgon och be om några extradagar. Var helt utmattad där på söndagskväll.
Har tackat ja till en lägenhet from den 1 januari och fram till dess behöver jag hitta något för mina katter då jag fortfarande vill resa med min son. Nu sätter jag mitt hopp till ett hus som min dotter eventuellt kan hyra från mitten av månaden och får hitta någon nödlösning from fredag för oss alla. Känner att jag är lite i konflikt med vad jag drömmer om och vad som ser ut att vara möjligt för oss. Men jag fortsätter att ha tillit till att allt kommer att ordna sig på bästa möjliga vis för oss alla trots att allt är ovisst just nu. Fortsätter med att ordna det jag kan göra med tilliten till att det faller på plats när det är dags.
Är tacksam över att jag ändå mestadels av tiden fortsätter att bibehålla min tilltro till att allt löser sig och att inte låta rädslor eller oron få ta över. Känner mera att jag får ta ett litet steg i taget och letar mina pusselbitar under tiden och ber om hjälp från ovan att allt ska lösa sig för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar