Våga visa sina känslor

"Never apologize for showing feeling. When you do so, you apologize for the truth." — Benjamin Disraeli

Tror att vi alla skulle må så mycket bättre om vi blev bättre på att uttrycka våra känslor, både det som känns bra och det som inte känns så bra. Men många gånger är vi för rädda över vilken reaktion vi kommer att få från motparten att vi istället fokuserar mera över deras reaktion än vad vi egentligen känner och behöver uttrycka.

Tränar mig hela tiden här på min blogg att dela med mig av mina tankar och känslor och tycker nog att det är otroligt utelämnande men också väldigt välgörande för mig. Sedan hoppas jag ju också på att genom mina erfarenheter kunna påverka en och annan till att göra förändringar i sina egna liv och att vi alla mer och mer lyssnar och följer våra hjärtan och slutar att vara så rädda för oss själva och vår omgivning.

Det är inte helt enkelt för alla att uttrycka sina känslor. Hur utelämnande är det exempelvis inte att säga till någon hur mycket den personen betyder om du inte redan vet vilka känslor den personen har för dig? Eller att säga nej till någon och göra någon besviken när du själv inte vill göra något som den personen vill? Hur ska man balansera det som är viktigt för en själv, för andra och för att relationer ska fungera?

Känner själv att gränsen mellan att vara mån om sin egen personliga hälsa och att bli självisk tenderar ibland till att bli hårfin. Men det märker jag ju mer genom hur andra personer är mot mig än genom mitt eget sätt att uttrycka vad jag känner. För att kunna uttrycka sina känslor behöver vi nog tänka på hur vi ska uttycker dem, när och var vi gör det och till vem vi gör det. Dessutom behöver vi också träna på hur vi ska förhålla oss till andra människors känslor till oss och det är kanske det som är det mest svåra.

Att uttycka sina känslor innebär kanske inte heller att omedelbart så fort man känner något att skicka iväg dessa känslor till någon annan person ellr grupp eller kommentarer på nätet. Med tanke på allt hat som florerar på nätet och i övriga livet så känns det ju helt plötsligt inte lika självklart att uppmana till att vi ska uttrycka vad vi känner alla gånger.

Men kanske skulle hatet inte vara lika stort hos dessa personer om de hade haft möjligheten att uttrycka sina känslor tidigare samt att de hade haft någon som har lyssnat och bemött personen med empati och kärlek?

Vi får fortsätta att bemöta hatet med kärlek och med vissheten om att kärleken segrar ♥