Att välja kärlek

Har svårt för att ta till mig kunskap utifrån och att tro på något för att någon säger att det ska vara så. Har därför alltid haft svårt med religion då den känns så fokuserad på att tron är det enda rätta att nå en kontakt med en högre gudomlighet. När sedan de olika religionerna krigar över vilken tro som är den rätta gör det mig ännu mera övertygad om att religion som sådan är en kvarleva från en gammal instituition där religionen användes för att skapa lag och ordning, ge och skapa kunskap, skapa konst och skönhet samt att också skapa pengar och makt till en utvald skara men kanske inte har utvecklats i den takt den borde för att nå till flera människor i vår tid samt bidragit till en fredligare värld.

För mig räcker det inte att tro utan jag behöver hitta någon slags vetskap om att det finns något mera än det vi ser. Under åren har jag upplevt många saker som jag inte har några som helst förklaringar till men dessa upplevelser har gett mig så otroligt starka positiva och kärleksfulla effekter och har gjort outplånliga avtryck hos mig.

Kärlek, medkänsla, ödmjukhet är viktiga värdeord för mig. Att också låta andra människor få vara som de är då det för mig själv alltid varit så viktigt att andra ska tillåta mig att få vara den jag är. Däremot är det inte alltid så lätt att inte försöka att påverka sin omgivning med goda råd eller andra åsikter om hur man ska leva sitt liv och jag jobbar med mig själv att inte ständigt ge av mina alla goda råd :)

Då jag oftast känner stark kärlek till mig själv, mina medmänniskor och till livet vill jag på något vis också kunna sprida detta till andra men inser ju att det finns många som inte vill ta emot det jag kan ge dem och de vill kanske inte lyssna på mig. Min önskan och förhoppning är i allafall att genom mitt sätt att vara så kanske jag ändå på något litet vis når fram till en liten del av varje människas själ som jag möter och kanske denna lilla del får något hos denna person att vakna till liv och börjar se livet utifrån ett annat perpektiv.

Någon sa till mig när jag just sa att jag önskade att jag kunde sprida lite av min kärlek till mina medmänniskor för att få dem att må bättre genom bara en liten touch, att det finns inga genvägar, att känna stor sorg eller smärta är den väg vi har till att få möjligheten till läkning och ett helande. Ja, jag vet inte, själv har jag verkligen gått i livets hårda skola och jag tackar ödmjukast för alla lärdomar den gett mig och kan därför önska att andra kan hitta en lite enklare väg än min.

I mörkret och i smärtan tändes ljuset och kärleken expanderade från en liten låga till att fylla min kropp och själ för att slutligen expandera långt utanför min kropp. Ibland förundras jag över hur stark och livgivande denna kraft är och hur det kommer sig att människor i min omgivning inte tar del av den då den borde kännas så stark för alla jag möter...haha...
 
Men som sagt måste saker och ting bli mörka för att kunna bli ljusa? Kan ett andligt uppvaknade ske på olika sätt? Borde vi inte utvecklas med tiden och erbjudas nya möjligheter än det som tidigare funnits? Kanske kan en enkel liten touch ge ett större helande just nu för att nu i denna tid är magi möjlig?

Till dig som läser och vill ta emot detta nu, sänder jag kärlekens helande touch och magi sker....vi får väl se om det är eller blir tro eller vetskap....