Hur tar man sig vidare när man känner sig fastlåst i omöjliga situationer och när man verkligen behöver hjälp av andra för att kunna ta det första steget att komma vidare? Det kan vara stora svåra situationer som att avsluta relationer, jobb eller någon som tar hand om småbarnen för att man ska kunna arbeta eller ta hand om sig själv och sin hälsa eller bara små små saker som verkar obetydliga men ändå låser fast hela tillvaron.
Känner själv hur jag nu under de senaste veckorna fastnat när jag inte har kunnat ta med min son och resa upp till min pappa då jag inte har någon som kan ge våra katter mat under tiden. Min kära kära vän som brukar ta hand om dem är själv bortrest och jag känner verkligen vilken oerhörd tillgång det är att ha någon som finns i ens liv och hjälper. En annan vän skulle komma på besök till Stockholm i tisdags och ville bo här hos oss och det skulle ju passa utmärkt då han också kunde ge katterna mat. Men han har blivit försenad och jag vet inte alls vilka planer han har nu.
Försöker ändå att göra andra saker som ska göras, affärsplaner, fixa hemsidor och dra till mig mera klienter men känner mig ändå som att jag inte har fullt fokus när jag helst av allt vill åka iväg nu. Känner igen känslan från förr men då var situationen eller situationerna mycket mera allvarliga och jobbiga. Denna känsla av frustration över att man inte har möjlighet att förändra på saker och ting här och nu och att veta att man behöver vänta in något eller någon är väldigt stressande. Jag känner att jag gång på gång får sätta mig ner ooch andas djupt, släppa taget om tankarna och frustrationen och bara ha tillit att allt är som det ska.
Under de senaste veckorna har det varit otroligt många händelser av liknande slag, i jobbet, med vänner, män, klienter; möten blir inställda eller jobb försenade ibland utan att någon hör av sig heller. Kommer ibland i konflikt mellan att följa med i livets flöden och att ha lite kontroll. Nu under en tid har jag märkt att ofta när jag försökt att planera något händer det något som gör att jag får ändra på planerna.
Vad ska jag då lära mig av denna situation? Ja, kanske att ge upp mina försök till kontroll, att vara ännu mera tillåtande och att inte försöka flytta på berg utan istället ta en annan väg. Inser också att jag behöver att bli tydlig inför mig själv vad jag egentligen vill och att också börja att ta de första stegen för att komma dit.
Det är ju ingen som vet när de börjar ett nytt projekt hur egentligen resultatet kommer att bli eller hur resan ser ut. En styrka är att korrigera och hitta nya vägar när man kör fast samt att ibland behöver kanske målet också justeras. Ibland kan det vara tankemönster man kört fast i, kanske rädslor eller andra hinder som man omedvetet bär på.
Känner också att jag har så otroligt många olika saker jag vill och drömmar som pockar på att få komma fram och jag vet ibland inte hur jag ska hinna med alla mina kreativa ideer. Ska nog ägna en stund att göra en liten drömblogg så får vi se vad som kommer fram ur den.
Egentligen finns det ingen anledning till oro eller stress det är fortfarande nuet som är det viktiga. Njut och ta hand om det som kan göras här och nu och ha tillit att allt är och blir som det ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar