Fortsätter på det inlägg som jag rubricerade som blockerade flöden men då det verkligen var blockerat blev det inget skrivet denna dag. Under de senaste dagarna har jag känt mig oerhört frustrerad och stressad över att inte komma vidare, att inte kunna genomföra några av mina planer och att inte ha någon support av omgivningen. Dessa dagar då man blir så låg och när man låter all kraft rinna ur en och egentligen kan man inte riktigt förstå varför man låter det hända. Helt plötsligt känns allt man ska göra som oöverstigliga berg, alltför höga för att komma över fast man tidigare sett dem som lite högre kullar.
Dessa alltför höga berg börjar att kännas för mycket och man börjar att ifrågasätta den inslagna vägen. För att fullfölja sina inre drömmar, att låta sin själ få friheten att uttryckas i mitt liv, att låta kärleken flöda kanske inte uppväger denna stund av oro och fruktan? Fanns det ingen lättare väg att genomföra resan på? Kan man genomföra denna resa och hela tiden vara säker på vad man har och vad som kommer? Eller är kanske är resan så oerhört viktigt för att stärkas inför det delmål som kommer att dessa prövningar och utmaningar är nödvändiga för att bli än mera stärkt i den man är och att också bejaka och leva det liv som man är?
När man inte har några fasta punkter i livet så kan man lätt börja att känna en viss oro över hur framtiden ska bli. Känner ibland att det på något sätt kanske skulle vara lättare att skaffa ett jobb, ett fast boende, resa på semester, träna och träffa vänner och vara nöjd med det. Eller kanske att fokusera på där jag är nu, marknadsföra mig och satsa på det. Istället väljer jag osäkerheten med att fortsätta leta efter hur jag ska uttrycka mig och utvecklas mot något som jag känner drar i mig. Finns inte plats att stanna upp känns det som då jag har flera nya saker att upptäcka och utveckla. Känner mig som en upptäckresande men med fokus på att utforska mig själv på något vis. Det känns som jag letar efter en "koppling" någonstans inom mig som jag vet finns men jag har inte upptäckt den ännu. Väldigt märkligt att känna så.....ungefär som med de här bilderna som består av två olika motiv, ex en vacker kvinna som döljer en häxa vi har ibland att se båda motiven.
Jag vet inte vad denna "koppling" leder till och vad den ska ge mig, bara att den finns och jag behöver upptäcka den. Under tiden får jag fortsätta att undanröja mina övriga blockeringar som jag vet finns. Att jag låter mig hindras av min omgivning behöver jag förändra på. Vet med mig att jag behöver låta andra ta sitt ansvar och inte vara den som ska "ordna" allt. Kanske behöver jag också komma ihåg vilka i min omgivning jag ber om hjälp av? Inte fortsätta i gamla mönster där jag vet att det ändå inte fungerar. Istället för att försöka "hålla ihop" låta saker "falla isär" för att var och en ska kunna se sina egna delar för att kunna plocka upp de delar som var och en vill gå vidare med.
Ja, det låter ju lite som att "hålla ihop" kan leda till blockeringar känner jag nu när jag skriver orden. Jag behöver nog i vissa situationer ta flera steg tillbaka och låta de som ska vara ansvariga också ta ansvaret. Känner också hur jag också kan känna mig blockerad över kläderna som finns i min garderob eller tidningar, prylar och annat som finns i ett hem. Ändå har jag nu väldigt lite saker då lägenheten är liten och det mesta är nedpackat i flyttkartonger. Är jag bara uttråkad över hur vissa saker är i mitt liv som ger uttyck i att jag vill rensa bort allt gammalt, eller är det meningen att jag kanske ska rensa bort så mycket som möjligt av sånt jag inte längre behöver, både i min omgivning och inom mig själv? Och vet jag isåfall vad det är som jag längre inte behöver ta med mig?
Det får bli kommande dagars utmaning och se över vad som ska tas med på den kommande resan. Vad ska packas i väskan? För att veta mer om vad som ska packas behöver jag nog också komma fram till vart jag ska resa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar