För mig är dessa meningar så sanna och överenstämmer helt med min filosofi. Jag försöker att förmedla min sanna vetskap den som jag lärt mig i livets skola och som bygger på mina erfarenheter, upplevelser och lärdomar samt alla känslor och tillstånd som dessa har förmedlat. Upplever ibland att det är svårt att kunna förmedla mina upplevelser och känslor för att mottagaren ska kunna ska få en uppfattning om vad jag menar då alla ord och känslor bygger på individens egna referensramar.
Känner mig glad och nöjd att få känna och vara den sanna kärleken och ha insikten om att leva i nuet. Nu behöver jag inte söka så mycket längre utan att nu är min uppgift att förmedla det jag funnit och är på något vis. Även om jag också vet att det fortfarande är en del hos mig som vet att det fortfarande finns mycket mera som jag ska hitta inom mig. Men frågan är om jag ska söka eller låta detta bara uppstå när det ska?
Kommer ibland i konflikt med mitt eget sanna vetande och andras sanna vetande eller tro och vid dessa tillfällen uppstår en obalans hos mig och jag börjar att ifrågasätta min egen vetskap. För mig har nog detta blivit den största utmaningen, att helt förlita mig på min vetskap och inte tappa mitt fokus. Har haft funderingar på att gå några kurser tidigare som jag då inte hade råd med. Nu kommer det ett nytt kurstillfälle snart och jag funderar på om jag ska gå eller inte men kan känna någonstans att det är något annat jag behöver nu än kurser i andlig utvecklande. Får en känsla av att jag mer står inför utmaningen att fullt ut praktisera vad jag lärt mig, konfrontera mitt vetande med "världens vetande" och utifrån detta bygga min världsbild.
Vet med mig att denna "koppling" jag vet finns men inte hittat ännu är viktig för min utvidgning av mitt medvetande och för min förmåga att bygga det jag vill förmedla. Vi får väl se vad som sker med detta.
Jag kan känna ibland att jag har svårt att "tillhöra" en organisation för att genom den ge healing eller andlig utveckling. För mig är det svårt att ta till mig deras "reklamslogans" att just denna healingmetod/andliga utveckling är den senaste och bästa som man kan få då jag har lite svårt att att tänka mig att vi blir tilldelade olika informationskanaler beroende på vilken slags healing eller andliga kurs jag går. För mig är detta lika svårt att ta till som att Gud skulle på något vis vara olika för olika religioner. Däremot att exempelvis healing som metod görs mera enkel och tillgänglig för utövarna i och med att dessa metoder är enkla att utföra känns som väldigt bra.
Känner också hur viktigt det är att vi alla människor inser och vet att endast genom och i oss själva kan vi hitta oss själva och den sanna kärleken. För att veta om att vi glömt att det är inom oss själva vi har svaren behöver vi ha en tro någonstans för att kunna börja söka efter det vi saknar. På vägen mella tro och vetande får vi använda oss av de verkyg som kommer till oss som olika böcker om andlighet, healing, meditation, yoga, QiGong, själsresor, samtal med andligt utvecklade och olika grupper av sökare. Men när själva formen av andlighet blir mer en trygghet och plattform för den som söker eller att sökande övergår till "upplevelseextaser" tappar individen sin egen kraft istället för att hitta den och bygga upp den inom sig själv. Viktigt för oss alla hitta och behålla kraften inom oss själva.
Är man inte tilltalad av "andlig utveckling" via verktygen ovan kan vistelser ute i skog och mark, djur, måla, dansa, sjunga , musik, idrott eller annat kreativ vara verktyg från tro till vetande. Tror man inte på andlighet kan man istället välja att tro på sitt eget välbefinnande och att försöka hitta sin egen kärna.
Vet du egentligen vem du är?
Jag är den jag är.....kärleken stor.... lyckan ger.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar