Jag är ok Du är ok

Friheten av att kunna känna sig nöjd med den man är, där man är, med det man är är oerhörd stor och välgörande för oss alla. Även om man vill gå vidare med att utvecklas och ta fram mera kunskaper eller talanger så är man under denna process ok med det man är istället för att känna missnöje med sig själv.Då kan man också känna hur man under tiden man utvecklas av en lyckokänsla till sig själv genom att veta med sig att man är ok. Man duger!

Hur många av oss känner inte igen oss själva i att inte tycka att vi duger, inte är tillräckligt, smala, snygga, duktiga eller annat som vi hela tiden påverkas till att vi ska ha eller vara. Media översköljer oss med hur vi ska se ut, massor med "yta" och vikten av att vara framgångsrika och synliga! Dessutom tillgängligheten via media att vi alla kan tycka till om det mesta via bloggar och kommentarer och jag känner ofta hur olika personers missnöje med sin tillvaro fokuseras på att kritisera andra personers stil, smak eller levnadsöden.

Hur kommer det sig att vi känner att vi inte duger som vi är och hur kommer det sig att vi har så lätt för att fälla nedsättande kommentarer om andra människor istället för att visa kärlek och generositet? Visst är det också lite skrämmande när man inser hur lite som behövs i unga år, en nedsättande kommentar från en vän eller en vuxen kan stjälpa självkänslan hos en sårbar själ. När jag tänker tillbaka på min uppväxttid kan jag komma på många olika kommentarer som jag fick höra som jag vet sårade mig oerhört djupt och att det har tagit lång tid för mig att äntligen bli nöjd med den jag är. Ändå har jag ju under all denna tid också varit nöjd på något vis men ändå inte.

Med all den teknik och kunskap som finns nu så borde det vara möjligt att förändra vår värld till att bli en ljusare och mer kärleksfull plats att vara på. Varför händer det då inte? På något vis kan jag känna att samhället har blivit mycket mer tillåtande och att vara "annorlunda" är mera ok nu än det någonsin varit men samtidigt så är samhällets regler och strukturer fastlåsa i någon konstig ordning där man försöker sortera oss i någon lagomsvensk ordning och i olika fack. Ta bara sjukförsäkringssystemet där man tror att man i förväg kan defeniera hur länge man är sjuk samt att man också på något vis tror att man kan veta hur någons person sjukdom påverkar dennes arbetsförmåga. Känns som man har krånglat till tillvaron alldeles för mycket med alla regler och myndigheter och lite läskigt också att man genom alla dessa strikta regler för hur en människas tillfrisknande eller sjukdom ska definieras glömmer bort att se till hela människan. Vi människor är ju så mycket mera än exempelvis den onda ryggen som gör att vi blir mycket tröttare som gör av vi orkar mycket mindre som i sin tur medför en långsammare tillfrisknande om vi samtidigt blir stressade över vår ekonomi då vi egentligen redan borde ha blivit friska enligt våra makthavares regler.

Skulle vi bemöta alla våra medmänniskor med att det är ok att känna, vara som du har eller känner det nu och ha tillåtande system som främjar detta tror jag vi skulle få en mera frisk samhälle med kärleksfulla människor som känner att de duger oavsett var de befinner sig för stunden.

Du är ok - oavsett vad andra säger! Kom också ihåg att man alltid kan försöka söka sig till en annan omgivning där man blir accepterad för den man är istället för att försöka ändra på de som inte är accepterande, generösa och kärleksfulla!