Vad vill jag egentligen

Häromdagen skrev jag om vad jag vill göra och om de begränsningar som hindrat mig och kanske fortfarande hindrar mig. Här och nu undrar jag vad jag egentligen vill och vad gör man när så mycket av det man vill helst av allt inte är möjligt då detta man själv helst av allt önskar involverar en annan människa som har andra saker på sin lista? Det är då man får komma ihåg Sinnesrobönen:
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Just för tillfället vill jag inte sitta och skriva utan jag vill tillbringa så mycket tid som möjligt utanför mitt hem och känna att jag är till någon nytta för min omgivning. Det känns som lite slöseri att veta att jag kan göra så mycket bra saker för andra men att jag inte hittar någon öppning. När jag börjar tänka och försöker komma på med mitt medvetna jag om vad jag ska göra så blir det bara tvärstopp och jag går i baklås.

Undrar lite om jag fastnat i detta spår om att skriva och sjunga och att hjälpa andra när det kanske är något helt annat som jag ska göra. Åtminstone först. Vad skulle då detta kunna vara? På något vis känns det som att jag behöver sopa bordet rent och börja om från början på en helt ny kula.

Men just nu är det alldeles tomt, och jag har ingen aning om vad jag jag egentligen vill känns det som, iallafall just nu.

Det känns som jag behöver meditera mera....så det får det bli nu.

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.