Nu, speciellt efter denna långa tid av motgångar och där jag känner hur mina resurser har krympt, kan jag känna att jag själv på något vis har satt mig själv i ett fängelse, eller målat mig själv in i ett hörn och jag ser inga möjligheter att ta mig ur denna situation. Problemet är att när jag börjar att fundera ut lösningar begränsar jag mina tankar och lösningar till vad jag eller samhället förväntar sig att man ska göra och detta gör att jag går totalt i baklås. Jag känner hela tiden att jag behöver tänka annorlunda, se saker utanför det "vanliga " sättet för att kunna hitta mina möjligheter. Jag upprepar för mig själv ständigt; det är meningen att jag ska hitta nya möjligheter och se tillvaron utifrån ett nytt perspektiv, och börja leva mitt liv utifrån detta nya koncept. Det är därför jag har under alla dessa år tagit denna väg, gått stärkt ut ur alla svårigheter för att ge mig möjligheten att följa mitt hjärtas önskan och min själs längtan. På något vis skulle det kännas helt meningslöst att ha varit med om allt som jag varit med om, om jag skulle återgå till det som har varit istället för att följa den nya väg som jag slagit in på. Jag inser också att min tillit har ställts inför oerhört kraftiga utmaningar under året som varit och att jag återigen står inför ett vägskäl; fortsätt följa hjärtat och alltets kraft och möjligheten att uppnå dina drömmars längtan eller gå tillbaka till ditt gamla liv och stäng dörren för dina drömmar. För mig går det inte ens att välja, bara av att skriva om dessa två alternativ, där mitt hjärtas längtan fyller mig med glädje och lycka och där det andra alternativet fyller mig med ett hål i hjärtat, ett mörker drar över mig och jag vet att detta alternativ inte är möjligt. Jag bara ska finna nya möjligheter att leva mitt liv som jag önskar att mitt liv ska vara, fyllt med ett överflöd av kärlek, lycka, glädje och pengar!
Så med mitt medvetande är jag helt övertygad om att jag ska kunna leva ett liv utifrån min nya filosofi och tro, men jag förstår nu att mitt undermedvetna fortfarande är fyllt med gamla begränsningar och som hindrar mig att gå vidare på min livsväg. Jag har under många år förstått att jag på något vis håller mig själv tillbaka och jag hindrar mig själv effektivt att göra det som jag egentligen vill, som att exempelvis att resa. Är det inte jag själv som hittat anledningar till att jag inte kan resa "just nu" så har mina nära och kära lyckats hitta anledningar till att förhindra mig från att resa. Jag har inte riktigt förstått hur detta har kunnat ske, då resandet har varit som en naturlig del av mitt liv. Men det är inte bara inom resandet som detta har skett, utan det påverkar flera delar av mitt liv och även som jag nu känner mina barn och min älskade. På något sätt är det som jag lever mitt liv som om jag kör en bil med handbromsen åtdragen samt att jag vet att jag måste upp på motorvägen för att komma dit men en omedveten begränsning om att jag inte kan köra där på grund av alla bilar eller den höga hastigheten gör att jag inte kör upp på den väg som kan ta mig till mina mål.
Likadant är det med kärleken, när man väljer att följa sitt hjärta men där man samtidigt i sitt undermedvetna saboterar för sig själv genom tankar om att man inte förtjänar denna kärlek och där det finns gnagande tankar om att "hur kan du tro att denna man skulle kunna älska dig" eller "hur kan du tro att du kan behålla denna kärlek då du inte kan ge denna man vad han vill ha". Dessutom räcker det inte med mina omedvetna tankar utan många i min omgivning har också bidragit till att förstärka dessa omedvetna tankar även om jag med mitt medvetande har försökt att slå bort deras ord. Men mitt omedvetna har sugit in allt och skapat en ohållbar situation för mig.
Om jag ser tillbaka över mitt liv har jag på något vis alltid fått ett boende som jag önskar och dessutom har jag kunnat få mycket pengar genom mitt boende, även om jag moraliskt inte riktigt kunnat känt att det är helt ok. Ibland undrar jag om det har funnits en omedveten tanke om att då jag inte riktigt anser att jag förtjänat dessa pengar så har jag inte heller riktigt haft "rätten" till att behålla dem och kanske är det därför som det ser ut som det gör idag?
Men här och nu så inser jag ju att det inte går att leva på ett nytt medvetet sätt om jag samtidigt saboterar för mig själv med en massa gamla omedvetna begränsande tankar och övertygelser och därmed behöver jag finna dem, vilket kanske inte alltid är så enkelt, men att hitta dem, det ska jag och sen ska varenda en av dem omvandlas till nya positiva möjligheter istället! Basta!!
Det finns ingen annan väg, detta är den enda sanna och min möjlighet att kunna dra till mig nya möjligheter och stora framgångar. Bilen är fullservad och nytankad och jag är alert och klar över vilken väg jag nu skall ta. Nu släpper jag handbromsen och ger järnet!!!
Nu kör vi : ) Allt är möjligt!!
Som den lilla måsungen på gården så måste jag tro på min förmåga till att kunna flyga. Nu har den flugit iväg med sin måsfamilj :)
"The little space within the heart is as great as the vast universe. The heavens and the earth are there, and the sun and the moon and the stars. Fire and lightning and winds are there, and all that now is and all that is not" ~ The Upanishads
Nu kör vi : ) Allt är möjligt!!
Som den lilla måsungen på gården så måste jag tro på min förmåga till att kunna flyga. Nu har den flugit iväg med sin måsfamilj :)
"The little space within the heart is as great as the vast universe. The heavens and the earth are there, and the sun and the moon and the stars. Fire and lightning and winds are there, and all that now is and all that is not" ~ The Upanishads
Länk till Sonia Ricottis hemsida:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar