vara sann mot sig själv...

"Verklig livsglädje är att lägga all din kraft på en uppgift du själv tycker är betydelsefull... att få vara en tillgång i stället för någon som helt gräver ner sig i motgångar och bedrövelser, och som klagar över att världen inte vill göra just dig lycklig. Jag anser, att mitt liv är en del av en större gemenskap, och så länge jag lever är det mitt previlegium att göra allt jag kan för den."

George Bernard Shaw (1856-1950)

Livet blir så mycket enklare när vi lever det meningsfullt. Men hur gör vi när vi klagar och vill förändra men inte vet vad vi vill förändra till?  För min egen del har det varit lättare att ta beslut att förändra när jag vet vad jag ska göra istället men de gånger jag vet att jag behöver förändra för att må bra men inte vetat vad jag skulle göra istället så har det varit ett mycket svårare beslut att ta.

Jag har ändå många gånger i mitt liv ändå tagit beslut som har inneburit att jag avslutat saker utan att ha någon riktig plan för vad som komma ska och alla gånger har det bara flutit på och blivit riktigt bra. Nu behöver inte förändring innebära att man ska avsluta något, det kan ju lika gärna vara att man ska lägga till något nytt i sitt liv. Men det kan ju vara lika svårt ändå att påbörja detta nya. Det som oftast hindrat mig är nog mina rädslor för att inte jag ska klara av det nya, att inte duga, vara bra, att inte prestera tillräckligt.

Vet du med dig att du klagar över saker, stanna till och skriv ner vad som bekymrar dig. Vad kan du själv förändra på denna lista, när kan du göra det, behöver du hjälp av andra eller ligger ansvaret helt hos andra människor? Om du inte själv kan påverka den situation du klagar över, hur ska du då förhålla dig till den? Finns det något du kan indirekt göra, eller försöka påverka på lång sikt eller kanske behöver du acceptera att du ogillar något men ändå släppa taget för att inte låta detta ta energi ifrån dig?

Känner för min egen del att det finns så otroligt många orättvisor i vår värld och om jag låter min energi gå till att oroa mig eller känna förtvivlan tappar jag kraft att förändra. Försöker istället att utifrån mina värderingar leva ett liv som är kärleksfullt till mig själv och genom detta också för mina relationer och min omgivning.

Kommer fortsätta att ha kärlek som mitt huvudtema och att utifrån min egen tända kärlekslåga försöka att tända så många andra kärlekslågor som jag kan och får möjligheten att göra. Denna kärlekslåga, den villkorslösa, den som säger; jag är kärlek, jag ger kärlek och kräver inget tillbaka.

Kärlek genom andra människor är stor och något som vi alla kan relatera till och de flesta längtar efter. Den villkorslösa kärleken som är, denna flamma finns ändå, inom dig och väntar på att den ska få tändas. När du hittar och tänder den ser du livet genom kärlekens ögon och du stillar ditt sökande efter lyckan. Då du är kärlek och lycka.

Då kärleken är kommer den också att alltid vara. Lyckan likaså.......

Kärlekens lov.....i oss alla till oss alla