Underbara morgontimmar, vackra ulliga, rosa moln svävade fram över hustaken i tidig morgontimma. Nu är solen uppe och låter dess strålar gnistra i snön som täcker hustak och trädens grenar. Igåreftermiddag pulsade jag i snö på Djurgården och njöt av stillheten och naturens skönhet i mjuk fluffig vit skepnad. Älskar snö, älskar Stockholm i snö. Allt blir så stilla, alla storstadens ljud dämpas och allt saktar ner och naturens skönhet blir allt tydligare. När vi ser.
Jag är så oerhört tacksam att jag har möjligheten att njuta av tiden, livet och det som sker numera. Det är ett oerhört privilegium att kunna leva det liv som jag lever just nu. Att kunna lyfta blicken och titta ut genom fönstret där snökristaller virvlade förbi och gnistrade till utanför. Bara några sekunder och sen var de borta.
Tidigare dessa vackra moln som under några korta sekunder passerade och gav så mycket skönhet.
Hur bemöter du andra människor, vad kan du göra för att lysa upp deras liv? Hur vill du själv bli bemött?
Är du medveten om dina tankar? Är de positiva eller negativa? Finns det tillfällen då du klagar mest på grund av att det är en vanesak mer än att du egentligen lägger någon vikt vid vad du säger? Vilken syn har du på dina medmänniskor och relationer, kollegor, dina anställda och andra? Vad säger du om dessa när de inte hör? Är det positiva eller negativa saker? Vad anser du om sjuka, arbetslösa, hemlösa eller andra utsatta människor? Vilka referensramar och måttstock använder du?
Lever du ett medvetet eller omedvetet liv, säger du eller gör du saker mest på grund av vana eller för att du verkligen anser att det är viktigt för dig?
Kärlek till sig själv leder till ökad kärlek till andra, ger medkänsla och en tro på att allt är som det ska.
Hur vill du fortsätta att leva ditt liv? Vill du förändra något? Börja med en sak och bygg på allteftersom.
Vila din framtid på en stabil grund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar