Förlåtelse och acceptans

Har haft några dagar när mina tårar har flödat ur mina ögon vid minsta lilla händelse som berört mig. Tankarna på min mamma har varit intensiva och mina kinder har varit våta. I flödet av tårar kommer tankar på kärlek, förluster, sorger, besvikelser, människor som sårat och de jag har sårat fram. Min känslighet är så stor, ibland känns det som alla mina nervtrådar ligger utanför min hud och reagerar på allt de ser, hör, känner och även det de intuitivt letar fram att reagera på. Jag tror att denna känslighet är en av mina stora tillgångar men att jag också behöver att lära mig att förhålla mig till den för att inte överväldigas av allt som händer runt om mig.

Jag vet också att jag nu kommit till plats här i livet att jag för det mesta kan låta saker och ting hända runt om mig och att jag inte behöver reagera på allt som händer och sker. Men fortfarande är det en bit kvar och jag ser att det fortfarande rester kvar inom mig som gör att jag "går igång" på vissa händelser eller ord.

Känner att jag behövde denna utrensning av känslorester för att kunna gå vidare och idag känner jag mig fortfarande lika känslosam men jag reagerar inte längre. Det är skönt! Men jag tror också att det är viktigt att låta dessa känsloyttringar att komma fram när det behövs, viktigt bara att inte suga sig fast vid det som varit, inte låta det klamra sig fast utan istället notera att det finns kvar känslorester och sen låta dem sköljas ur kroppen. Vad är väl då inte bättre än tårar?

Acceptera livet för vad det är och det som händer och sker, acceptera den du är, låt livet levas istället för att försöka kontrollera något som du ändå inte kan kontrollera. Kanske hindrar dina känslor dig för att göra saker du egentligen vill göra, vilka hinder har du satt upp för dig själv och vilka rädslor låter du forma ditt liv? Acceptera dig för den du är, det du känner och börja agera istället för att bygga hinder.

Förlåt dig själv och förlåt din omgivning, med själen, med känslan, låt tanken få dig att släppa taget om sorgen, bitterheten, rädslor eller det agg du känner. Vad händer med ditt välmående när du rensar bort alla oförätter, hårda ord, rädslor och tankar? Vad blir kvar? Jag kommer ihåg då jag för ett antal år sen plötsligt insåg att jag förlåtit det som varit. Vilken frihet jag kände och hur energin och kärleken forsade fram i min kropp. En underbart och magiskt ögonblick då jag inte längre kände mig som ett offer utan jag hittade tillbaka till min egen kraft igen.

Förlåtelse och acceptans, släpp taget och återta din egen kraft!