Ur Heliga Birgittas uppenbarelser

Hur bruden såg den allra ljuvaste Jungfru Maria,  obeskrivligt skönt prydd med krona och andra prydnader,  och hur den helige Johannes Döparen förklarar  för bruden vad kronan och det andra betyder.

KAPITEL 31

Bruden såg himmelens drottning, Guds moder, som hade en obeskrivligt skön och kostbar krona på huvudet,  det underbart sköna håret utslaget över skuldrorna,  en gyllene kjortel, skinande med en outsäglig glans,  samt en blå kappa av azur eller klar himmelsfärg. När nu bruden högeligen förundrade sig över en så härlig syn och i denna sin förundran helt och hållet stod hänryckt i en inre häpnad, visade sig plötsligt för henne den helige Johannes Döparen, som sade till henne: »Hör noga på vad detta betyder. Kronan betyder, att hon är drottning och härskarinna och änglarnas konungs moder; det utslagna håret, att hon är ren och obefläckad jungfru; den himmelsfärgade kappan, att alla timliga ting voro såsom döda för henne;  den gyllene kjorteln, att hon var brinnande och glödande av Gudskärlek, till det inre och det yttre. Men i kronan satte hennes Son sju liljor,  och mellan dessa liljor satte han sju ädelstenar.  Den första liljan är hennes ödmjukhet, den andra hennes gudsfruktan, den tredje hennes lydnad, den fjärde hennes tålamod, den femte hennes ståndaktighet, den sjätte hennes mildhet (ty hon är mild och ger åt alla,som bedja henne), den sjunde hennes barmhärtighet i trångmål (ty i vilket trångmål människan än befinner sig,  blir hon hulpen, om hon av hela sitt hjärta åkallar henne).  Mellan dessa skinande liljor satte hennes Son sju kostbara ädelstenar. Den första stenen är  hennes makalösa dygdighet, ty det finns icke någon  dygd i någon själ eller någon kropp, som icke hon har i högre mått. Den andra stenen är hennes fullkomliga renhet, ty denna himladrottning var så ren från sitt första inträde i världen och ända till sin sista dag, att aldrig någon syndafläck kunde påträffas hos henne. Och ingen av djävlarna kunde hos henne finna ens så mycken orenhet, som kunnat rymmas på en nålsudd. Hon var i sanning den allra renaste. Ty för ärans konung hövdes det endast att vila i det renaste käril, utvalt framför alla änglar och människor och renare än de. Den tredje stenen var hennes skönhet, ty Gud lovas beständigt av sina helgon för sin moders skönhets skull, och de heliga änglarna och alla heliga själar uppfyllas av glädje över hennes skönhet.  Den fjärde kostbara stenen i kronan är samma jungfrumoders vishet, ty hon är uppfylld av all  gudomlig vishet med Gudi, och all vishet fullkomnas och fullbordas genom henne. Den femte stenen är hennes styrka, ty hon är så stark med Gudi,  att hon förmår betvinga alla skapade ting. Den sjätte  stenen är hennes klarhet, ty hon är så klar, att änglarna, vilkas ögon äro klarare än ljuset, upplysas av henne,  och djävlarna icke våga blicka in i hennes klarhet.  Den sjunde stenen är all glädjes och all andlig sötmas fullhet, som i så fullt mått finnes hos henne, att det ej finnes någon glädje, som icke förökas av henne,  och ingen förnöjelse, som icke bliver rikare och  fullkomnas genom henne och av hennes saliga åsyn, ty hon är uppfylld av nåd, och detta i högre mått än alla helgon. Hon är nämligen det renhetens käril, vari änglarnas bröd vilade och vari all ljuvhet och fägring finnes. Dessa sju stenar satte hennes Son mellan de sju liljorna, som voro i hennes krona. Därför må du, hennes Sons brud, hedra och lova henne av hela ditt hjärta, ty hon är i sanning  värd allt lov och all heder.» http://www.prophecyfilm.com/swedish/hb/band1bok1/b1_b1_kap31.htm