Nu sitter jag här och skriver igen, solen lyser och värmer min ena arm och Glorpus, eller Gloria som min lilla svarta katt heter, knastrar på sin kattmat bakom mig och jag undrar över vad som komma skall denna gång?
Jag försöker att skriva klar min B-uppsats i etnologi och skall åka ner till mina barn i slutet av veckan, längtar efter dem. Behöver också skriva klart ett paper om en bok i socialpsykologin men sen är det klart om än något försenad. Jag hade räknat med att plugga över sommaren också men inte skickat in mina grundbetyg och kom inte in på någon sommarkurs vilket innebär att jag behöver hitta andra intäkter nu. Jag hoppas att kreativiteten ska spruta och jag hittar vad jag behöver. Ska också göra i ordning lite grann här hemma och hyra ut ett rum, antingen till turister eller till någon som behöver boende under några månader, gärna en veckopendlare. Sen har jag lite jobb med businessen och jag hoppas verkligen att det snart börjar generera inkomster.
Tillbaka till morgonens sång och som får mig att reflektera både över min kärlek och de livsval jag gjort och gör. Här och nu finns det inget som är säkert och jag vet inte mycket om vad min framtid rymmer. Det känns som en fullständigt tom bägare som bara väntas på att fyllas upp med den dyrbaraste och mest sprudlande champagnen kanske...? Men samtidigt vet jag att djupt inom mig finns en djup, aldrig sinande källa där mitt livsvatten ständigt flödar och det är denna källa som fyller mig med kärlek, mod och kraft. Tillsammans med passionen och medkänslan ger den mig styrkan att förändra den medvetenhet som vi tror är den verkliga. Denna illusion av livet som vi ser men som egentligen är bara en fabrikation av tankar och symboler för något annat. Livet själv som flödar genom oss och mellan oss människor har fått en undanskymd plats i dagens samhälle och detta har medfört att väldigt många människor förlorat fotfästet och tron på sig själva.
"Arbeit macht frei" den tyska parollen om att arbete ger frihet, har blivit ett budskap som på något vis fjättrar människan till ett liv i ständig skuld till en överhet och den nytta av det arbetet vi gör är inte alltid till gagn för människan och vår värld. På något vis kan det tyckas att de arbeten som främst gynnar mänskligheten är de som är sämst värderade och de arbeten som egentligen mest består sig av att "sko sig" på andras bekostnad är de som har blivit högst värderade. Men samtidigt är pengar en nödvändighet för att överleva och att ha en anställning har blivit en förutsättning för de flesta att kunna försörja sig, förutom de entreprenörer och andra som har hittat sin egen försörjningskälla.
På något vis vill jag försöka att lägga till i min inre djupa källa som försörjer mig med liv och kärlek att också ge mig möjligheter till min egen försörjning. Att jag i min egenskap av att vara jag kan dela med mig till mina medmänniskor genom att vara den jag är och det jag under alla dessa år har lärt mig. Vi har alla en inre visdom som kan förflytta berg om vi bara letar efter den och också accepterar den och värderar den för var den är. Oftast trycker vi undan själens viskningar för att istället fortsätta vår livsväg i larmet av samhällets alla krav och höga tillrop om vad som ska, bör och förväntas av oss som goda medborgare.
Istället om vi lyssnar inåt, till vårt hjärta, där kärlek och godheten finns, skulle vi finna livet själv, kärleken till oss själva, till våra medmänniskor, till naturen och djuren och till alltet själv och vi skulle vara på väg mot vår egen framgångs lycka, alla evigt förenade i själen och i anden, med alltet och med Gud.
Jag ber om att min livsväg skall bli tydlig och alltet öppnar upp för det som nu skall bli min väg här och nu. Jag tackar och följer mitt hjärta med tidens gång allt är möjligt och tonerna fyller din värld. I sång och skratt skall du vandra. Kärleken fyller ditt hjärta och lyckan skall dig vara given. I kärlekssång du virvlar fram och själen jublar i kör vi hyllar dig och den kärlek du nu frambringar. I evighet i kärlek stor vi ger dig alltet och mer därtill. En önskesten du vårdar ömt, var sann i kärlek och önska blott.
Varde ljus och det blev ljus (1 Moseboken 1:3).
Det jag tänkte att jag skulle skriva när jag började var att det jag nu behöver är modet att våga sjunga mina sånger och att låta andra lyssna på dem. Jag har väntat och väntat på att finna den som ska accompanjera mig och jag hoppas och ber att denna möjlighet snart är här. Men jag tror också att jag ska lägga upp någon av sångerna här i min blogg, även om de är utan musik, mest bara för att utmana mig själv till att börja visa upp denna del av mig också..........vi får se vilken dikt jag väljer... :)
Then God said, "Let there be light"; and there was light (Genesis 1:3).
2 Korinthierbrevet 4:6 Ty den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han är den som har låtit
ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall
kunna sprida sitt sken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar