Let your light shine

Under årens gång har jag lärt mig oerhört mycket genom livets hårda skola. Genom mina största besvikelser och motgångar har jag hittat mina styrkor och gömda skatter, och framför allt den villkorslösa kärleken. Under lång tid har min kärlekslåga knappt varit synlig och jag har känt mig som jag suttit fast i tjära och vänner har undrat var mitt ljus tagit vägen då de istället sett en mörkare skugga runt omkring mig. Under de senaste dagarna har jag tack och lov återfått ljuset och den mörka skuggan har jagats på flykten och jag känner mig fri och lätt igen, fylld av den ljusa rena kärleken. Under detta år när jag har pluggat har jag varit väldigt ofta och mycket i mitt "huvud", i mina tankar, och när jag dessutom har kämpat med mina rädslor om att förlora min kärlek gick nog hela jag i baklås. Istället för att låta ljuset och kärleken visa vägen, hamnade jag i konflikt med mitt ego och rädslorna fick en alltmer tydligt plats i mitt agerande och i mina beslut.

Nu känner jag åter frid i mitt sinne och den milda starka kärleken fyller åter mitt hjärta med dessa klara sken. Dess styrka ger mig kraft och mod att fortsätta på den väg jag tagit, även om jag just nu inte alls vet vad nästa steg ska bli. På något vis känns det oerhört viktigt att det som är min uppgift i detta liv nu snart ska påbörjas och att det jag under alla dessa år har lärt mig ska ge mig möjligheter att föra detta vidare till allt flera människor. Men hur det vet jag inte. Inte ännu iallafall. Jag låter min inre röst leda mig och skyndar mig att avsluta de projekt som jag påbörjat för att därigenom vara redo att sätta igång när möjligheterna kommer.

Just nu vet jag vad jag behöver göra och endast fortsätta att ha tillit till att jag vet vad jag behöver göra när tiden är kommen. I kärlek till alltet jag tackar min Gud.

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.

Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.

Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.

Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,

ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.

Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.

Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv,

och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

(Psaltaren 23)