Aristoteles words of love and friendship

Under de senaste dagarna har jag mest postat inlägg från artiklar som är tankeväckande. Känner att när jag börja att reflektera mer över vad det innebär att vara människa, hur vi är och vad vi gör blir jag bara mer och mer nyfiken på hur vi är och fungerar i denna värld. 

"Aristoteles

Aristoteles definierar vänskap som reciprok välvilja, ennoia, med tillägget att vännerna måste vara medvetna om dessa attityder.För Aristoteles innebär ennoia, att vilja det goda för den andres skull. I Nicomachean Ethics skiljer Aristoteles mellan tre grunder för vänskap:

i. njutning

ii. nytta

iii. dygd. 

Vänskapsrelationer av typ (i) och (ii) hålls samman på grund av att vännerna ser fördelar med relationen till den andre. Aristoteles kallar dessa relationer ”ofullständiga” (eng. inperfect) eftersom de:

(a) inte är riktade mot vännen som sådan utan bara mod de fördelar denne ger

(b) är övergående eftersom det som är njutningsfyllt eller nyttigt är övergående

(c) inte ”lever tillsammans” i särskilt hög grad eftersom men inte vill träffa vännen om man inte njuter frukterna av vänskapen. 

I sin framställning lutar sig Aristoteles, i vanlig ordning och i enlighet med den endoxiska metoden, mot vitt spridda uppfattningar om vad vänskap är.

Denna indelning av vänskapsrelationer ses den tredje nivån som den mest värdefulla (och för Aristoteles den mest intressanta eftersom han framför allt är intresserad av att visa på/etablera en nära relation mellan vänskap och dygdigt leverne/dygdig aktivitet). Denna tredelning delas sedan upp ytterligare på basis av huruvida vänskapen i fråga är jämlik eller ej.

När två individer med god karaktär erkänner den andres dygd och utvecklar ennoia så kommer de att vilja umgås med varandra och delta i aktiviteter som utvecklar och utövar dygden. Om dessa individer är lika dygdiga är deras vänskap perfekt (och ofullständigt om det existerar ett glapp med avseende på deras respektive moraliska utveckling).

"Now these reasons differ from each other in kind; so, therefore, do the corresponding forms of love and friendship. There are therefore three kinds of friendship, equal in number to the things that are lovable; for with respect to each there is a mutual and recognized love, and those who love each other wish well to each other in that respect in which they love one another. Now those who love each other for their utility do not love each other for themselves but in virtue of some good which they get from each other. So too with those who love for the sake of pleasure; it is not for their character that men love ready-witted people, but because they find them pleasant.

Therefore those who love for the sake of utility love for the sake of what is good for themselves, and those who love for the sake of pleasure do so for the sake of what is pleasant to themselves, and not in so far as the other is the person loved but in so far as he is useful or pleasant. And thus these friendships are only incidental; for it is not as being the man he is that the loved person is loved, but as providing some good or pleasure. Such friendships, then, are easily dissolved, if the parties do not remain like themselves; for if the one party is no longer pleasant or useful the other ceases to love him."

Nicomachean Ethics, Aristotle [350 BCE], tr. W. D. Ross [1925] Book VIII Chapter 3"

http://www.fil.lu.se/media/utbildning/dokument/kurser/FPRA21/20131/Handout_frelsning_5.pdf