När man väl bestämt sig att följa sitt hjärta och sin inre röst finns det ingen återvändo till det som varit. Den frihet som själen känner kan inte längre kontrolleras och livet börjar att bli det äventyr som det var menat att bli. Men väljer man att följa sin inre röst och gå sin egen väg här i livet så är det inte alltid en upptrampad stig man går på utan man får ibland kämpa sig igenom i de närmaste ogenomträngliga regnskogarna, över höga berg och genom djupa dalar och mörka skogar, över stormpiskade hav och forsande vattenfall, men efter varje utmaning så har man lagt till en ny ädelsten till sitt grässtrå.
Insikten om att det är resan och dess utmaningar som gör livet värt att leva, inte att nå fram till själv målet. För att kunna välja denna resa krävs det att man har tillgång till ett stort mod och som Kirkegaard säger: "Att våga förlora fotfästet är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv"
Hur viktigt är det inte att våga följa sin inre röst och att gå sin egen väg i livet. Men för detta krävs det mod och vi ställs hela tiden inför valet att antingen riskera att förlora omgivningens accepterande om vi går vår egen väg, eller att riskera att tappa bort oss själva om vi väljer att leva våra liv utifrån andras förväntningar och krav. Detta innebär att vi ständigt får fråga oss själva - vem är jag och vad är meningen med mitt liv?
Inse att vi inom oss har kunskap och vishet om att ta beslut som är bra för oss och ständigt vara beredda på att ändra kursen beroende på om det känns bra eller dåligt inom oss. Lever vi med oss själva i oss själva finner vi en inre kompass som kan visa oss vägen men det förutsätter att vi öppnar upp för den och blir medveten om alla yttre krav och förväntningar som lagrats inom oss och som vårt ego försöker att få oss att uppå.
För att nå dit, att kunna utveckla sig fullt ut som människa är självinsikt, självtillit och självutveckling nödvändiga steg på vägen. Men det krävs mod att välja sig själv och det ingår också i vårt ansvar som människor att ta ansvar för oss själva och våra handlingar och att den jag är och hur jag agerar påverkar min omgivning. I och med att vi tar ansvar för oss själva och följer vår inre röst får vi också möjligheten att bli fria som människor. I detta ansvar ingår också ansvaret för vår omgivning och de människor vi samverkar med.
Inom oss finns en inneboende längtan som vi alla har om att finna oss själva och att utvecklas och växa som människor och att vi får möjligheten att göra det genom möten med andra. Ofta växer vi som mest när vi går igenom svåra situationer och det kan vara väldigt smärtsamt på vägen mot att bli en fullt utvecklad människa.
Istället för att försöka kontrollera och styra våra liv utifrån yttre faktorer låter vi istället livet möta oss och vi låter oss leva genom livet istället för tvärtom och genom detta kan vi finna meningen med livet. För att kunna finna och uppnå det goda i livet behöver vi också vilja uppnå det men att det krävs någonting mera än att bara önska sig. Denna vilja består av en kraft, en hängivenhet och en uppmärksamhet som hela tiden är en rörelse mot en bestämd mening.
Genom kärlekens kraft har viljan att leva och att skapa gått över till en högre medvetenhet som omfattar en kärlek och medkänsla till andra människor och en förmåga att sätta sig in i hur de känner. För att kunna älska någon annan behöver vi börja med att älska oss själva och när jag älskar den andre älskar jag lika mycket mig själv och alla andra.
På något vis tror jag att vi människor måste släppa taget och kontrollen, att försöka hitta oss själva igen, att känna in vilka vi är och att upptäcka den kärlek inom oss som vi alla har tillgång till om vi bara har viljan att nå detta.
"Att våga skratta är att riskera att göra bort sig. Att gråta är att riskera att framstå som sentimental. Att söka nå någon annan är att riskera att bli indragen. Att avslöja sina idéer, sina drömmar inför en församling är att riskera att förlora dem. Att leva är att riskera att dö. Att försöka är att riskera att misslyckas.
Men risker måste tas, därför att den största chanstagningen i livet är att inte riskera något. Folk som inte riskerar något, gör ingenting, är ingenting.
De kan undgå lidande och sorg, men de kan inte lära, förändras, växa, älska, leva. Fångade i sina ståndpunkter är de slavar, de har förlorat sin frihet. Bara den som tar risker är fri". Okänd författare
.jpg)
