Våga vara kvinna

att slappna av i din egen kvinnlighet att få låta dina inre egenskaper avspeglas i ditt yttre, att våga visa din sårbarhet, dina känslor, din ömhet, kärlek och samtidigt vara den starka kraft som din inre kvinna är. Den vackra själ som så vackert avspeglas i ditt yttre, där du är frid och bär din kvinnlighet med stolthet. Med en stolt hållning och med kärlek i hjärtat möter du världen.

I mötet med världen behöver du inte längre slåss för att ta plats då du ändå får ditt utrymme....allt faller på plats....i mötet med mannen då han får vara den man han är, sårbar, känslosam men samtidigt det starka och kraftfulla som får oss kvinnor att känna och vara den kvinna vi är. Underbara möten av kvinnligt och manligt...förening i tiden och en förståelse av våra urkrafter......

vara sann

Under den senaste tiden har jag fått kommentaren att vänner eller andra som jag träffat på tycker att jag är modig som lever det liv som jag gör. Jag känner själv att jag det inte har med mod direkt att göra utan att det finns helt enkelt inget annat val för mig än att följa min inre röst hur obekvämt och riskfyllt det än verkar vara. Har under så många år nu levt med en övertygelse att det finns ett annat sätt att leva våra liv här på jorden men det kräver också att vi vågar,där kommer modet in, följa denna väg då det inte finns några verkliga bevis på att det är möjligt att uppnå denna kunskap förrän du själv känner och förstår den kraft som finns när du fullständigt kapitulerar inför den. Kärlek, kunskap, visdom, lycka och ett överflöd av det du önskar dig.

Har känt under en längre tid att jag söker efter en öppning, ett nyckehål för min nyckel så att jag kan öppna porten till alltets kunskap, källan till vårt ursprung och där vi tillsammans skapar allt det som är. För att komma dit finns ingen annan väg än att fortsätta följa min inre röst som fortsätter mig att ta denna outforskade väg. Jag har bestämt att jag fortsätter på min inslagna väg, fortsätter att skriva, måla samt att påbörja att skapa musik, fortsätter min affärsverksamhet med min älskade och ber universum om att försörja mig så att jag kan fortsätta på denna väg.

Jag är tacksam för att jag vaknade upp och att jag har fått möjligheten att leva det liv som är jag. Långsamt långsamt släpper alla bojor och jag är fri att leva igen utan att begränsas av denna världs restriktioner och förtryck.

Som en fågel svävar jag högt i skyn
luften under mina vingar sveper mig fram
i den klarblå himlens djupa rymd

Frihetens längtan har fört mig hit
och jag en själens ängel är igen
med kraft att visa ljusets väg

Med fågelsången fylls din värld
av tonens kraft du lyckan bär
i solens varma sken du kärlek är

My gift to you

Im singing this song
As my hearts is singing
I’ve been waiting so long
forThis wonderful day

Im awake and filled with love

Do you want to share
My gift with you

Its coming with love
‘the peace is yours
Here by my side you will
Feel the light

Let go of sorrow

Let me weep your tears
Let my love and light
Fill your hearts emptiness

I will hold you

I will kiss your soul and
Fill your heart with peace
A joyful life
Is here for you

from "Where the angels bring you"

be true to yourself

be true to yourself
and everything else will follow...

Alkemins kärleksljus

I livets flöde jag är med ljusets kraft jag strålar
kärleken fyller min själ och jag andas din kraft
här i tidens rytm ni dansar fram
i hjärtat stort du skall finna evig
skatt av kärlekslycka

I denna kraft av kärleksljus du hittar
vad du sökt den visdom stor du alltid burit
och du ser och vet vad glömt har varit
en gudinna strålar med ett sken
av ljusets kraft som skingrar mörker

Nu jag smeker lätt din kind och viskar i ditt öra
ett kärleksord och du skall veta all din kraft
och kärleksgåva i denna tid av överflöd
här kan du förvandla allt du vill i
denna tid av överflöd av kärlek stor

Den magi du kan frambringa som du glömt
vi här visar i dess sken du vet att skapa
det som alltid vetats men har glömts
av tidens mörker som omslutit varje hjärta
här du visar denna väg

I denna värld du visat alkemin dess sanna kraft
vem sa att guld den ädlaste av metaller är
en gudomlig livskraft du har skapat
i ditt sökande till ditt sanna jag
en skatt den största du är i vår värld

De vises sten du bär och förstår dess sanna kraft
med ädelt hjärta stort och rent och ljuset lyser klart
på din sanna väg att bringa sanning till vår värld
allt vi ger dig och allt du har i denna tid
av kärleksljus vi kraften sprider

Valfri donation för coaching

Har ändrat min prissättning för coaching/vägledning och healing och erbjuder nu att ni donerar efter er egen förmåga. Jag vill kunna dela med mig av mina förmågor utan att kostnaden ska vara avgörande för att om någon ska ha råd eller inte och därmed väljer ni själva vad ni vill donera efter sessionen.  Vill också med detta utmana konsten att ge och ta emot samt att utforska min tilltro till att  "Överflödslagen" - ge utan att kräva något tillbaka och att allt finns i överflöd fungerar!

"Pay It Forward If someone does you a favour or makes you a generous gift, you need not repay them directly. You may agree, instead, just to be similarly kind towards someone else when you can"

läs gärna mer på min hemsida:
www.illuminateyourlife.se

Öppen och förväntansfull

Tidig tidig morgon och har redan varit uppe i flera timmar. Mörkt ute, tyst och stilla dagen har inte börjat ännu och själv har jag redan varit vaken i tre timmar och klockan är bara halv sex. Den senaste tiden har jag funderat mycket över hur jag ska komma vidare, ska jag fortsätta med företagandet eller jobba ett tag eller är det något annat. Har tillsammans med en vän startat ett projekt som jag hoppas på kommer att leda till både lönsamhet, glädje och resor för oss båda. Jag trivs och tycker det är så oerhört stimulerande att samarbeta med denna person och känner en stor tillförsikt till att det kommer att leda vidare till nya möjligheter och framgångar. Det är inte så ofta man har förmånen att träffa personer som man trivs och passar så bra med och därför vill jag verkligen ta alla möjligheter att ta tillvara på denna möjlighet.

Inser också att jag får fortsätta med min strategi, livsfilosofi att fortsätta mot det okända och det osäkra och att ha tillit till att universum samverkar till att allt löser sig på bästa möjliga vis. Jag ska fortsätta att fokusera på att jag vill leva ett lyckligt,kärleksfullt och harmoniskt liv med ett överflöd av  kärlek, pengar och lycka. Hur det ska gå till vet jag inte utan jag fortsätter på min väg med tilliten att det kommer till mig det jag behöver när jag behöver det.

Känner mig lite pirrig och förväntansfull och väldigt öppen och alert som om att jag väntar på att något ska dyka upp. Lite märklig känsla ska bli spännande och se om min instinkt leder mig vidare till dessa nya möjligheter. Under tiden fortsätter jag med mitt målande och skrivande, ta hand om kärleken och att se till att lägenheten får lite inredning!
Från mitt köksfönster i förra veckan då det snöat. Nu regnar det och snön är borta.

Uppvaknande

Ibland undrar jag vad det är som driver mig vidare, att fortsätta utforska ett spår som jag inte riktigt vet vart det leder mig men ändå vetskapen om att det inte finns något alternativ. Ingen väg tillbaka. Ibland har jag trott att den frihet jag känner också gör att jag kan göra saker som jag gjort förut men med ett annat förhållningssätt men av någon anledning så bromsas dessa tankar upp och leder mig vidare i känslan att jag ska fortsätta på den nya vägen och inte blicka bakåt eller åt sidorna. 

Det är många knutar som lösts upp under resans gång och jag vet att det är två områden där jag fortfarande har lite att jobba med och jag ser verkligen fram emot att komma vidare inom dessa områden då jag anar att det sedan kommer att vara full fart framåt. Äntligen!

Ibland när jag känner att jag måste hitta ett jobb snart och känna mig trygg igen med min ekonomi får jag känslan av att, men hallå där, tror du verkligen att vi guidat dig igenom alla dessa tuffa men kärleksfulla situationer för att du ska återgå till det som varit? Meningen med denna resa är ju att du ska gå vidare och hitta nya kreativa sätt för att skapa din egen framgång och ett överflöd av kärlek, lycka och pengar.

Det är din väg den enda sanna som leder till ett fullkomligt öppnande av din själ och ditt hjärta. Det finns inga genvägar, ingen tid för ånger och inte heller någon väg tillbaka. Ingenting är omöjligt längre, önska dig och vi ger dig alltet och mer därtill. En gnistrande diamant på ditt finger, en ljuvlig ros öppnar sina blad och låter morgondaggen släppa sitt tag i den uppgående solens ljus. Kärleken fyller varje cell i din kropp och din själ är fri och svävar högt i den klara rymden och låter alltet läka alla sår. I själens boning ett fridens tempel har sin plats. Att vila här dig kraften ger att hitta det du söker. Ta din tid här och nu och vi öppnar porten till din inre skatt så ren och klar en ljuvlig doft den sprider och kärlek stor i tiden är. En skönhet stor nu blomstrar på vår jord i denna prakt vi alla speglar oss och känner nåden stor.

Vi leder dig var sann i kärlek stor och låt din tillit genomsyra hela ditt väsen och bli din ledstjärna i tidens gång. Allt är möjligt när du ser vad du snart ska se och du nu förstår din resa här. I kärlek stor vi ger dig denna nyckel till den port som visar alltets kraft. Där allt är möjligt och du kan visa vägen till en annan värld av lycka stor och möjligheter.

Var sann i kärleken

Jag ser fram emot att få rensa bort mina kvarvarande rädslor och blockeringar som i viss mån fortfarande har begränsat mig att leva fullt ut främst i mina relationer. Det är en fantastiskt fin gåva att få möta någon och därigenom få möjligheten att se sina begränsningar och brister och när man ser dessa också får en möjlighet att läka djupt glömda sår som man för länge sedan glömt.

Att vara sig själv fullt ut med sig själv, med den villkorslösa kärleken som min livsenergi, har jag haft gåvan att uppleva under de senare åren. Att nu i en relation kunna blanda min egen starka låga med en annan själs låga och samtidigt inte förlora fotfästet har visat sig vara lite svårare. Det har känts som om att jag för att inte blockera mig så har jag tillåtit mig själv att istället förlora fotfästet. Helt plötsligt tappade jag mig själv och min kärlekslåga krympte på något sätt och i och med detta började glömda rädslor kunna få fäste och så småningom började jag vakna på morgonen och känna mig som om jag varit jagad av lejon hela natten. Det fanns inget konkret i min omgivning som jag kunde peka ut som orsakade denna känsla av panik och stress som växte sig starkare och starkare. I och med att rädslorna fick större plats blev mitt hjärtas låga svagare och svagare och det blev svårare och svårare att följa min intuition. All min kreativitet försvann och jag blev alltmer handlingsförlamad.

En märklig känsla att befinna sig i en omgivning och relationer där allt egentligen bara är positivt och samtidigt ha en känsla av att man lever under värsta pressen. Började till slut se ett mönster och via min kärleksrelations reflektioner kring mitt sätt att vara började jag se vad som egentligen orsakade all denna rädsla och stress. Förstår att denna känsla inom mig har varit en anledning till att jag känt mig osäker i relationen och när jag har försökt att få min relation till att på något sätt lugna min oro, som jag inte varit riktigt medveten om utan trodde istället att den berodde på vad min kärlek gjorde eller inte gjorde, så blev jag inte lugnad då jag inte fick de svar jag trodde mig vilja ha. Istället fick jag svar som jag nu senare lyckats tyda och därigenom också kunna se mina egna rädslor.

När jag nu hittade pusselbiten genom att förstå vad min partner har sagt om sina egna behov, hur mitt sätt att vara har påverkat honom kunde jag också inse att det var samma känslor som jag själv upplevde men inte förstod att jag kände. Genom att se mina rädslor och genom att kommunicera med min kärlek så försvann oron och stressen och kärlekslågan kunde åter växa sig stark igen och jag känner hur jag hoppat vidare till en annan nivå i min utveckling. Så härligt befriande det känns :)

A new life

This is the very first day in my new life.
I'm born new and can now start to fully be who I am.

faith faith faith

Tillit, hur viktigt är det inte att känna tillit och att tillåta sig att befinna sig här i nuet och i flödet. Har under drygt den senaste månaden påmints om hur viktigt det är att behålla sin tillit och närvaro i nuet. Har under många år nu levt med denna närvaro och fylld med den villkorslösa kärleken. I och med att mitt hjärta har länkats samman med en annan själs hjärta har jag helt plötsligt tappat lite av min egen själs sanna kraft och jag känner hur jag ibland flyter omkring utan att riktigt veta vad som händer i och omkring mig.

Inser vilken oerhörd tillit jag haft till att allt skulle lösa sig med en ny bostad och förstår också hur viktigt det är för mig att applicera denna tillit på alla delar i mitt liv.

Kärlek stor här i nuet jag ser
ditt hjärtas kraft är kärlek ren
ditt ögas glöd din kraft du ser
i andras själ du ser din själ
var sann i tanke ord och handling
Allt du har och du nu får

Vi öppnar kraftens sanna port
och i din hand vi ger dig nu
den kraft som du nu visat du kan få
i tidens början vi nu är att ge dig
gåvan att skapa magi för dig och dina kära
var sann och ren och kärleken är

Att förminska sig själv

För drygt en vecka sedan, på fredagen blev jag väldigt påmind genom ett telefonsamtal om hur jag lever kvar i några av mina gamla invanda mönster och som gjorde att jag nästan skämdes över mig själv när jag lagt på luren. Under det 10 minuter långa samtalet vet jag inte hur många gånger jag lyckades tala om mig själv i ett negativt ordalag. Jag fick först en mejlförfrågan från ett produktionsbolag om de fick kontakta mig angående ett tv program. Jag svarade att det gick bra och lämnade mitt mobilnummer och tänkte att det kanske gällde att vara med som publik i något program. Strax därefter ringer min mobil och en tjej presenterar sig och berättar att hon hade sett min bild på en sida med coacher och att det var bilden som gjort att hon kontaktade mig. Hon fortsätter med att säga att de söker en coach för för ett kommande projekt och letar nu efter rätt person för detta. Sedan inom loppet av några minuter så hade jag lyckats säga något negativt om bilden och också berätta om alla anledningar till att jag nog inte var rätt coach eller person för detta då jag inte trodde att jag var den de sökte.

Så otroligt korkat av mig att vara så negativ istället för att bara säga -Tack vad trevlig, det låter väldigt spännande och bokat in en tid med henne. Visserligen kanske det stämmer att jag inte är rätt person för att göra detta program men då de egentligen inte riktigt visste vem de söker utan de behövde någon med rätt personlighet hade det kanske varit lite mer lämpligt att de hade gjort den bedömningen än att jag gjorde det utan att ha den minsta aning om vad de vill och vad det skulle innebära. En väninna skojade sedan med mig om detta och sa att om jag skulle ha blivit erbjuden 1 miljon kronor så skulle jag genast sagt men inte ska väl jag ha, inte är jag värd detta, ge det till någon annan istället som är mera värdig att få dessa pengar. Lite sanning ligger i detta...tyvärr : (

Men jag har nu lärt mig läxan - Ja tack väldigt gärna blir min fras som jag ska använda mera och oftare i fortsättningen samt att också komma ihåg att alltid endast säga tack när någon säger något positivt istället för att genast komma med en anledning till att det som de uppfattar som positivt bara är något tillfälligt de lyckats se.....

Träffade några dagar senare några kvinnliga vänner och under loppet av tio minuter så hade de lyckats att berätta om hur illa de tycker om sina kroppar och vad svårt de har att se att de är kunniga i sina yrkesroller. Inte hjälpte det heller att deras män gillar deras kroppar då de själva hade bestämt sig för att de inte duger då de inte ser den de vill se när de speglar sig. Hur kul är det egentligen att gå omkring och inte duga i sina egna ögon när ens omgivning inte alls tänker i dessa banor utan tvärtom uppskattar dessa kvinnor. Denna självbild, en tanke som slagit rot som sedan sprider sig och begränsar dessa kvinnor att vara kvinnor fullt ut. För hur ska man kunna njuta av livet fullt ut om man inte njuter av att vara den man är? Tror också det är lättare att göra de förändringar man vill uppnå om man under tiden ändå accpeterar och känner uppskattning för den man är.

Hittade en blogg angående positiv psykologi och möjligheter till att leva livet fullt ut med étt förändrat tankesätt.

Det är intressant att inse att trots att man tror att man öppnat upp för ett helt annat synsätt så när nya okända situationer dyker upp så går autopiloten igång och reagerar med de gamla invanda mönstren. Men från och med nu hoppas jag att jag hittat en strategi till kommande överraskningar...en positivt förhållningsätt till mig själv, tacka, lyssna och var öppen för det som erbjuds.

http://psykologstudent.se/blogs/psykologibloggenbydavid/archive/2010/11/24/lyckligare-av-positiv-psykologi-och-positiva-resultat-f-246-r-lyckoforskningen.aspx

Lyckan att få vara kärlek

Det har gått drygt två månader sen vi flyttade och nu är det knappt tre veckor tills vi flyttar in i vår nya bostad. Känner mig lite förvånad över att inte mina planer med att resa inte föll ut som jag tänkt då jag öppnade upp för en helt annan väg och istället följde mitt hjärta. Inser att jag inte kunde göra på något annat vis då mitt hjärta visade vägen. Är väldigt glad och tacksam över detta och låter kärleken flöda på alla sätt och vis. Den villkorslösa kärleken som flödat under många år nu, denna kärlek som har blivit min kraft och styrka och som fyller mig med energi och ljus, leder mig vidare i kärleksdans med livet själv.Öppnar upp för kärleken i alla plan och i förening med mitt hjärtas kärlek den sanna gåvan nu jag ser. Att älska och få älskas i detta tidevarv av nåd och ljus. En kärlekens gudinna med blommor i sitt hår, en gnistrande diamant hon på sitt finger bär, en sång om kärlek stor hon sjunger på och i sitt hjärta lågan brinner. Att ge sin kärlek  tid att hitta lyckan i den stund vi har i detta nu vi alltet tackar och vi dansar fram i kärlekens lov.

I morgonens stillhet jag är den jag är

på kärlekens vingar jag sveps med

och låter själens sanna kraft visa vägen

i denna tid av kärleksljus

En suck av längtan en känsla av dess nåd

att finna frid och lycka i dess stora famn

jag känner kraften att få vara ett med

ljuset av denna kraft i kärlekstid

Vi dricker ur dess källa porlande och ren

vi fylls av sångens kraft och andas ljus

ett hjärtas sång vi fylls med frid

att vara kärlek i vår egen tid

Nu vi åter kärlek är vår gåva stor i denna tid

i kärleksdans vi virvlar fram i glädje stor

mitt hjärtas kraft í min själ jag finner styrka

att bringa klarhet i vår värld

Med klarhet att se med kraften att höra

vi nu känner det som själen viskar

i kärlek stor vi styrkan har att finna ljuset

vår magi som ger oss alltet

Det som varit är förbi det som blir vi nu kan känna

som en smekande vind som oss berör

i kärlekens kyss vi dricker vår längtan

här och nu vår själ blir ett i denna tid

Julängel

Jag har inte målat på flera veckor men nu blev det plötsligt en ängel som klev fram. Det är så faschinerande när jag börjar för jag har verkligen ingen aning om vad jag ska måla och under tiden jag målar så blir det bara något som växer fram. En liten julängel att ha på väggen här i min lilla lägenhet.

Min gåva är kärlek stor

Att älska och få älskas

den största gåvan på vår jord

Med kärlekens vingar

smeker jag din kind

och viskar i ditt öra

ditt hjärtas låga jag tänder

och ljuset fyller din själ

Kom med mig i kärlek stor

My gift is great love

to love and be loved

the greatest gift on earth

with wings of love

I caress your cheek

and whisper in your ears

your heart's flame I light

and the light fills your soul

Come with me in this great love

Kärleksljus

Med hjärtat bultande lyssnar jag efter

dina steg när du närmar dig

i den mörka tystnaden jag hör

mitt eget hjärta slå

Är min kärlek sann är min kärlek vår

i mina ögon min själs låga sprider ljuset

och fyller upp mörkret med ett sken

som sprids i den mörka tystnaden

Av kärlek stor min kropp är fylld till dig

den sanning stor jag ger till dig om du vill ha

dess stora kraft att förändra livet

själv och fyllas upp av kärlekssång

I ljuset föds en kärlek stor som skänker frid

i dess kraft vi föds på nytt och gåvan får

i min famn du nu vilar på min barm

mitt hjärta slår i takt med hjärtat ditt

Vi nu förenas i den kärlek stor som vi anat

vårt andetag förenas en suck av längtan stor

en smeknings lätta beröring vår kärlek är

i livets flöde i vår kärlekstid

Rädslor

Inser att jag fortfarande bär med mig så många rädslor och inser att detta innebär att jag fortsätter att begränsa mig själv. Märkligt att man tror att man har övervunnit dem men ändå dyker de upp gång efter annan. Tycker att jag jobbat väldigt intensivt med vissa av rädslorna och trodde att nu är jag klar och blir därför överraskad att de fortfarande finns där om än inte lika kraftfulla som tidigare.

Så idag har jag därför återigen konfronterat en av dessa och vi får väl snart se utgången av den. För min egen del var det iallafall oerhört befriande och jag känner och jag återigen är i flödet och inte låter mig begränsas av någon eller något. Inser också att jag i en del, inte många, sammanhang behöver ett "tillstånd" att uttrycka vad jag känner istället för att bara tillåta mig att känna. Nu ska det i allafall bli ändring på det.

I förra veckan tog jag tag i min rädsla för att fotograferas. Jag har aldrig tyckt om att stå framför kameran och under de senare åren har det bara blivit värre och värre och korten har blivit därefter. Skulle byta mitt körkort för ett antal år sedan, var till fotoautomaten, blev inte bra, fortsatte till fotoaffären och försökte med fotografen där och det slutade efter ett antal försök att han bad mig att gå hem och komma igen och försöka en annan dag för bilderna blev inte så bra...hmmm. Blev inte så ledsen över att han uttryckte det så då jag ändå visste att jag oftast inte blir så bra på bild. Nästa dag gick jag i allafall förbi hos en riktig fotograf och fick med mig en bild till körkortet som faktiskt blev riktigt bra.

Men om man tittar på bilder på mig från semestrar eller annat så vill jag helst bara stoppa en papperspåse över huvudet för de flesta är inte bra utan riktigt dåliga. I allafall så fick jag redan i maj erbjudande att komma till The Studio för att bli sminkad, tillfixad i håret och fotograferad. Lyckades nog omboka denna tid 10 gånger innan jag till slut gav upp och avbokade den. Nu ringde de mig återigen för några veckor sedan och en tid blev bokad till förra måndagen. Min vän som jag då bodde hos och som på sin fritid roar sig med att åka omkring hos fotografer och blir fotad följde med som stöd.

Är väldigt nöjd med många av bilderna och ytterligare en rädsla kan läggs till handlingarna, nästan åtminstone. Väljer fortfarande att visa och lägga upp bilderna som blev bra. Än så länge kan jag inte klara av att visa de dåliga. Men det kommer väl med tiden det också.

Var är jag på väg

Det känns som om det var väldigt länge sedan vi flyttade ut och tiden som gått blev kanske inte riktigt som jag planerat då jag fortfarande inte kommit iväg på resan. Men den är fortfarande en del av min dröm och jag är helt övertygad om att den blir av men lite senare och kommer kanske att se annorlunda ut än vad jag tidigare tänkt. Under de senare åren när jag försökt att planera att resa någonstans har det mest alltid hänt något som omöjliggjort mina planer och varken de korta eller de långa resorna har blivit av. Jag kan inte riktigt förstå varför det är på det viset och nu när det återigen sker så undrar jag verkligen vad det är denna gång som gör att jag sta vara kvar i Stockholm ett tag till? Jaja, det är bara att följa med i flödet och se vad det för mig. Huvudsaken att jag är på väg mot rätt mål!

Under 6 veckor har jag levt som "hemlös" i kappsäck och det har varit en intressant upplevelse och som jag aldrig tidigare varit med om i hela mitt liv. Att helt plötsligt vara beroende av sina vänner och att också be om hjälp har varit väldigt utmanade för mig. Jag älskar ju att hjälpa andra människor och känner alltid sådan glädje om jag kunnat göra något som kunnat hjälpa någon av mina vänner eller medmänniskor. Men att be om hjälp för min egen del är så oerhört svårt för mig och när jag väl har gjort det och ska ta emot hjälpen så känns det lika svårt. Jag undrar varför? Hur kommer det sig att det är så oerhört viktigt att jag ska klara mig själv? Att jag inte vill känna mig beroende utav andra? Jag förstår att detta också är en del av mitt försök nu att hitta ett alternativt sätt att leva i vårt samhälle då jag verkligen vill ta mig ur det beroende som har byggts upp i vårt samhälle där alla strukturer och regler mer och mer inskränker på vår frihet att leva den vi är.

I allafall har det varit väldigt nyttigt för mig att be om hjälp och att se tillvaron ur ett annat perspektiv och jag är tacksam över dessa lärdomar och över de vänner som hjälp mig med boende och annat. Det är också intressant att se vilka av ens vänner som finns där när man verkligen behöver dem och som naturligt och självklart bara låter en flytta in eller har hjälpt med andra praktiska saker. Ett stort, varmt och kärleksfullt tack till er alla! Det har varit lite spännande att leva och delta i sina vänners vardagsliv. Det påminner mig lite om min bardomstid då jag älskade att resa runt och bo hos min familjs vänner eller släktingar.

Jag har väl aldrig rest runt så mycket i Stockholm som jag gjort under dessa veckor. För varje nytt boende jag haft blir staden mindre och mindre men jag lär mig mer och mer. Även om det periodvis varit lite stressande när det kommit några dagar periodvis när jag inte vetat vart jag skulle bo har det ändå varit en tid då jag känt en stor frihet samtidigt också som jag kunnat känna en längtan att ha en fast plats i tillvaron. Jag är glad över en klok väns råd om att tacka ja till lägenheten from 1 januari för jag tror att det är bra för mig att åtminstone ha en bas här i Stockholm för mig och mina barn.

Periodvis har jag ockå känt mig lite stressad över att jag fortsätter att tillbringa tiden här istället för att ge mig ut och resa nu när jag har denna period av frihet att kunna göra precis vad jag vill och då har jag istället valt att hoppa runt hos vänner. Egentligen tror jag att jag vet varför jag valt att stanna och det beror på att jag träffat någon som kommit att betyda väldigt mycket för mig och på något sätt har jag känt att det är något jag ska lära mig från denna relation också innan det är dags att resa.

I allafall under förra veckan kände jag att nej nu orkar jag inte fortsätta att bo på detta vis. Halva tiden har gått och jag kan inte tänka mig att under december fortsätta att hoppa runt då alla oftast är så stressade under denna tid. Och vips så dök en lägenhet upp på blocket på söndagsmorgonen som bara sa här är jag! Den låg högst upp av alla annonser, inlagd på lördagsvkvöllen så jag messade och i torsdagskväll så flyttade jag in så nu bor jag i ett studentboende fram tills vi får vår egen lägenhet mitt i city den 1 januari. Haha, från korttidskontrakt, till att bo på soffor till ett boende i ett studenthus med utsikt för Essingeleden.

Igår skurade jag ur hela lägenheten och putsade fönstret och även om det är lite kalt här så känner jag hur energierna börjar förändras här och hur avkopplande det är att återigen ha ett eget ställe att vara på. Det blir nog bra att ha denna bas tills flytten. Jag fortsätter att omfamna nuet och att ha tillit att det som är oklart och okänt kommer att medföra stora äventyr, ett överflöd av positiva upplevelser och pengar och massor med kärlek.

I kappsäck

Nu är det två veckor som jag senast skrev här. Jag har haft hur mycket tid som helst att skriva men jag har har varit lite rastlös och haft svårt att fokusera ett tag. Det är lite annorlunda att inte ha något eget boende och att vara beroende av sina vänner för att ha någonstans att bo. Samtidigt är det oerhört lärorikt att uppleva hur det är att inte ha någon egen lägenhet. Jag är så oerhört tacksam för mina vänner som låter mig bo hos dem och under den månad som gått sedan vi flyttat blir jag mer och mer tacksam över det som vi annars tar för givet, som att exempelvis att ha någonstans att bo och att också att känna att mina vänner finns där och erbjuder sin hjälp under denna tid. Har en vän som är här utan papper och jag känner sådan stor frustration över att jag inte kan hjälpa till att ordna med ett boende för denna person som tvingas sova på tåg och bussar, ibland hos någon som han träffar som erbjuder ett tillfälligt boende någon natt och som annars tillbringar den mesta tiden vandrande i city.

Jag hade planerat att resa men ännu har jag inte kommit så långt i mina planer att jag bokat någon resa och jag vet inte riktigt hur det kommer sig att det har blivit så. Eller så vet jag det egentligen. Har ju tidigare känt att jag inte haft något som håller mig kvar i Stockholm men då jag träffade en person i slutet av augusti som har under denna tid kommit mig väldigt nära har jag känt att jag vill vara kvar ett tag till innan jag reser för att se hur det utvecklas. Men jag kan inte fortsätta att hoppa omkring och bo hos mina vänner ända fram till januari då jag får min lägenhet så antingen behöver jag boka in resan eller hitta ett boende under december.

Vi får se vad som händer. Just nu har jag ett boende denna vecka och nästa vecka med och under denna tid ska jag se till att få upp min hemsida för Start Making Difference och att också komma igång med de projekt som jag tänk att börja med. Känner mig så otroligt förväntansfull inför att komma igång med denna verksamhet. Känner att jag hela tiden ändå hjälper en massa människor som kommer till mig så att istället börja göra det inom mitt företag kommer att bli så oerhört roligt och inspirerande. Varje gång jag pratar om mitt livsprojekt eller tänker på det så bubblar det inom mig av entusiasm och passion.

Surrender to Love

Har skrivit mycket om kärlek här och kanske mest om det villkorslösa kärleken som vi bara är om vi hittar och förstår dess sanna kraft. När vi låter dess starka kraft ta över och låter den forma vilka vi är och vi tillåter oss att börja följa dess kraft får våra liv en helt annan innebörd. I dess kraft och ljus vi sprider kärleken vidare till våra medmänniskor och låter ljuset och kärlekens energier spridas. Denna kärlek när man väl hittat den är sann, enkel och ren. Alla rädslor försvinner och man är ren sann kärlek.

Ibland tappar jag dock bort mig själv under stunder när jag tillbringar för mycket tid i mina tankar och försöker lösa olika uppkomna situationer i mitt liv. Då kan min hjärna börja gå på högvarv och jag försöker hitta lösningar och ibland kan jag också följa dessa lösningar men ibland blir det stopp.  Har nu lärt mig att när det blir stopp är det lika bra att släppa taget och ha tillit till att en högre makt och den stora kärlekens energi kommer med en lösning med tiden. Kanske ser den inte alls ut som jag hade tänkt utan oftast blir det något mycket bättre för mig eller för någon annan i min omgivning.

Att överlämna sig till kärleken att ha tillit till att den finns en högre visdom, kraft eller en kreativitet som ger dig möjligheter att fylla ditt liv med glädje och lycka och att släppa taget om egoism, otillräcklighet eller kanske känslan av att vara olycklig då den nya väg du följer som baseras på kärleken kommer att ge ditt liv en annan mening.

För varje dag och ju mera osäker min tillvara ser ut att vara utifrån blir min inre styrka starkare och starkare. Min övertygelse är att den högre energin som jag väljer att kalla denna kärlek kommer att visa mig vilken väg jag ska följa. Jag har fortfarande samma visioner om vart jag är på väg och om vad jag vill uppnå men hur jag ska komma dit det låter jag tiden och kärleken visa mig.

Denna inre kraft känns ibland så kraftfull att jag enbart genom att känna in den får mig att känna att jag kan uppnå och nå allt jag önskar så länge det är i harmoni med den stora kärleken.

I denna tid av kärlek ett liv nu formas till att gro
ett kärleksbarn av denna tid som kraften får
att skapa det som skapas ska
i nya tidens ljusa värld

Ett kärleksbarn av man och kvinna
som ger en mening till allt som är
vi nu förstår vad alltet är och
var vi är på väg

I templets inre en skatt så magisk
vår kärlek stor en gåva är
till detta under som nu sker
i kärlekstider nu vi är

Vi gåvan gett och ni förvaltat
vi skapar nytt i kärleksstunder
ni gåvan fått att visa kraften
att följa kärlek i vår tid

En suck av kärlek ett ögas blick
en ny värld tänds och allt blir nytt
ni som nu vandrat i lång tid
har mötts igen och kärlek är

I denna tid i kärlekssång
i morgonstund vår själ har mötts
I kraftens stora famn vi är
att älska och att älskas

Surrender

Såg detta citat från Oprah nu på morgonen och känner själv hur jag under de senaste åren låtit det ske gång på gång. Oavsett om det gäller pengar, kärlek, boende, arbete eller annat så kan jag känna att jag gång på gång försöker göra allt jag kan för att uppnå mina mål men till slut kommer jag till en punkt där jag känner att nu kan jag inte göra mera. Jag kapitulerar och ger upp och låter en högre makt få visa mig vägen vidare och på något sätt överlåter jag kontrollen till någon annan som vet något som jag ännu inte vet och som kan leda mig till något helt annat som jag själv inte ännu kunnat drömma om.

Surrender

"God can dream a bigger dream for me, for you, than you could ever dream for yourself. When you've worked as hard and done as much and strived and tried and given and pled and bargained and hoped...surrender. When you have done all that you can do, and there's nothing left for you to do, give it up. Give it up to that thing that is greater than yourself, and let it then become a part of the flow."
— Oprah

Read more: http://www.oprah.com/own-master-class/Oprah-Winfreys-Master-Class-Quotes/6#ixzz1bIefNGbS

Utan boende

Ja då är flytten avklarad och jag har varit utan egen bostad drygt en vecka nu. Sonen är hos sin pappa på landet med katterna och själv har jag bott hos fyra olika vänner under den vecka som varit. Alla prylar och kläder har jag i ett förråd på Gärdet. Där har jag min egen walk-in-closet och åker dit och fyller på och byter i min kappsäck. Märkligt nog så känner jag mig så fri att inte ha ett eget boende. Självklart underlättar det också med vetskapen om att vi har ett nytt boende från den 1 januari.

Insåg på fredagkväll när jag var på väg till landet med min son och katterna att jag kanske också behövde ordna med en säng till mig själv och då jag skulle lämna en säng i Hässelby så ringde jag min kära vän i närheten och fick sova på hennes soffa min första natt utan boende. Har nog aldrig varit så tacksam över att ha någonstans att sova. Intressant hur helt plötsligt ens värderingar och vad som är viktigt för en förändras beronde på omständigheterna. Det som tidigare var en självklarhet blir plötsligt en gåva och den tacksamhet jag känner är oändligt stor över att ha någonstans att sova. Jag känner att denna tid kommer att ge mig många nya insikter och en ny förståelse för andra människor som har det svårt.

Har också i samband med flytten fått hjälp av en vän som verkligen är "hemlös". Han har hjälpt mig med att flytta men också med lite annat och jag hoppas att jag själv kan få möjligheter att på något vis hjälpa honom till att få någonstans att bo och få en chans att följa sin dröm att ta tillvara på den talang som han har. Jag har både vänner och pengar som kan hjälpa mig men han känner inte så många här och har ingen försörjning och sover ofta på nattbussar och när han har tur hos någon som erbjuder en säng för natten.

Känner att vårt system bland annat med invandring leder till så oerhört inhumana situationer för människor som kommer till vårt land. Allt på grund av regler och om inställningen att "det finns inte så att det räcker till alla". Läser om den dementa kvinnan från Ukraina på 91 år som ska idag utvisas då Migrationsverket inte anser att det finns tilltäckliga skäl för henne att få stanna här med den släkt hon har. Påminns samtidigt om den artikel jag läste för ett tag sen om den 90 åriga damen som rest till Thailand till sin son för att bo med sin son, undrar om thailänderna kommer att sätta henne på planet till Sverige snart också?

Vad är det som gör att våra lagar har tagit över och helt plötsligt finns det inget utrymme för empati och medkänsla? Det är skrämmande hur vårt vackra fina land inte längre ömmar för de svaga och utsatta människorna. Nu gäller det bara för de som har allt att få mera och många är så rädda att de ska förlora något på att ge till de som inte har något. Jag har en känsla av att när lagar och regler baseras på pengar och inställningen att det inte finns så att det räcker till alla, eller att alla fuskar därför hårdare regler, är vi på väg att gräva vår egen grav. Försvinner empatin och medkänslan och vår inställning att vi som har också ska hjälpa de som har det sämre är det inte mycket kvar av vårt fina land.

Känner att de kommande månaderna kommer att bli en oerhört intressant upplevelse av att leva utanför systemet. När jag satte mig på tunnelbanan i söndags med min nyinköpta samsoniteväska plus en massa småväskor, kände mig verkligen som en baglady, tittade medresenären upp och gav mig en lite förvånad blick. Vi började prata, vilket inte händer så ofta på tunnelbanan och hon sa att när hon först såg alla mina väskor så tänkte hon att "oj vad är det här för stackar hemlös människa". Men sen när hon tittat upp och såg mig så insåg hon att hon hade nog lite fel i sitt antagande.

Känner också hur jag själv ibland lite provocerande säger att jag är hemlös, vilket på sätt och vis är sant även om jag inte på minsta sätt och vis kan jämföras med de som verkligen är hemlösa. Men det är intressant att se hur okända reagera på vad jag säger. En försäljare på stan tittade verkligen granskande upp och ned på mig efter jag sagt att jag inte hade något boende och inte behövde något elavtal. De flesta tycker att det låter alldeles förskräckligt. Säger jag istället att jag inte har något boende och jag magasinerat mina saker för att jag ska ut och resa tycker de allra flesta att det låter spännande och är något positivt. Men jag har ju valt själv att befinna mig i den situation som jan nu är i och för mig är det också en utmaning att se hur jag hanterar denna okända situation.

Jag älskar att hjälpa andra men har så svårt att be om hjälp från andra. I och med min nya situation får jag lära mig att be oftare om hjälp och att också bli ännu mera ödmjuk och tacksam för det lilla här i livet.

Tålamod och tillit

Oj vilken utdragen flytt detta har blivit, från ett 6 månaderskontrakt har det nu blivit drygt 11 månader och senast förlängt 5 dagar tills nu på fredag. Känner som om att flytten helt har tagit över mitt liv under lång tid nu och att mina planer och drömmar inte riktigt går eller blir som jag tänkt. Men jag hoppas att det mera beror på att olika saker behöver falla på plats än att de inte ska bli av. Vi skulle ha flyttat ut i söndags och vi hade hoppats på att katterna skulle få vara på landet men det gick inte och då var vi helt plötsligt utan boende för katterna. Hjärnan gick på högvarv för att komma på alternativa lösningar men jag kunde inte komma på någon lösning för katterna. Några timmar senare ringer Statoil och meddelar att lastbilen jag hyrt senare på eftermiddagen för flytten gått sönder och då bestämde jag mig bara att låta allt vara och ringa värden på måndagmorgon och be om några extradagar. Var helt utmattad där på söndagskväll.

Har tackat ja till en lägenhet from den 1 januari och fram till dess behöver jag hitta något för mina katter då jag fortfarande vill resa med min son. Nu sätter jag mitt hopp till ett hus som min dotter eventuellt kan hyra från mitten av månaden och får hitta någon nödlösning from fredag för oss alla. Känner att jag är lite i konflikt med vad jag drömmer om och vad som ser ut att vara möjligt för oss. Men jag fortsätter att ha tillit till att allt kommer att ordna sig på bästa möjliga vis för oss alla trots att allt är ovisst just nu. Fortsätter med att ordna det jag kan göra med tilliten till att det faller på plats när det är dags.

Är tacksam över att jag ändå mestadels av tiden fortsätter att bibehålla min tilltro till att allt löser sig och att inte låta rädslor eller oron få ta över. Känner mera att jag får ta ett litet steg i taget och letar mina pusselbitar under tiden och ber om hjälp från ovan att allt ska lösa sig för oss.