Var är jag på väg

Det känns som om det var väldigt länge sedan vi flyttade ut och tiden som gått blev kanske inte riktigt som jag planerat då jag fortfarande inte kommit iväg på resan. Men den är fortfarande en del av min dröm och jag är helt övertygad om att den blir av men lite senare och kommer kanske att se annorlunda ut än vad jag tidigare tänkt. Under de senare åren när jag försökt att planera att resa någonstans har det mest alltid hänt något som omöjliggjort mina planer och varken de korta eller de långa resorna har blivit av. Jag kan inte riktigt förstå varför det är på det viset och nu när det återigen sker så undrar jag verkligen vad det är denna gång som gör att jag sta vara kvar i Stockholm ett tag till? Jaja, det är bara att följa med i flödet och se vad det för mig. Huvudsaken att jag är på väg mot rätt mål!

Under 6 veckor har jag levt som "hemlös" i kappsäck och det har varit en intressant upplevelse och som jag aldrig tidigare varit med om i hela mitt liv. Att helt plötsligt vara beroende av sina vänner och att också be om hjälp har varit väldigt utmanade för mig. Jag älskar ju att hjälpa andra människor och känner alltid sådan glädje om jag kunnat göra något som kunnat hjälpa någon av mina vänner eller medmänniskor. Men att be om hjälp för min egen del är så oerhört svårt för mig och när jag väl har gjort det och ska ta emot hjälpen så känns det lika svårt. Jag undrar varför? Hur kommer det sig att det är så oerhört viktigt att jag ska klara mig själv? Att jag inte vill känna mig beroende utav andra? Jag förstår att detta också är en del av mitt försök nu att hitta ett alternativt sätt att leva i vårt samhälle då jag verkligen vill ta mig ur det beroende som har byggts upp i vårt samhälle där alla strukturer och regler mer och mer inskränker på vår frihet att leva den vi är.

I allafall har det varit väldigt nyttigt för mig att be om hjälp och att se tillvaron ur ett annat perspektiv och jag är tacksam över dessa lärdomar och över de vänner som hjälp mig med boende och annat. Det är också intressant att se vilka av ens vänner som finns där när man verkligen behöver dem och som naturligt och självklart bara låter en flytta in eller har hjälpt med andra praktiska saker. Ett stort, varmt och kärleksfullt tack till er alla! Det har varit lite spännande att leva och delta i sina vänners vardagsliv. Det påminner mig lite om min bardomstid då jag älskade att resa runt och bo hos min familjs vänner eller släktingar.

Jag har väl aldrig rest runt så mycket i Stockholm som jag gjort under dessa veckor. För varje nytt boende jag haft blir staden mindre och mindre men jag lär mig mer och mer. Även om det periodvis varit lite stressande när det kommit några dagar periodvis när jag inte vetat vart jag skulle bo har det ändå varit en tid då jag känt en stor frihet samtidigt också som jag kunnat känna en längtan att ha en fast plats i tillvaron. Jag är glad över en klok väns råd om att tacka ja till lägenheten from 1 januari för jag tror att det är bra för mig att åtminstone ha en bas här i Stockholm för mig och mina barn.

Periodvis har jag ockå känt mig lite stressad över att jag fortsätter att tillbringa tiden här istället för att ge mig ut och resa nu när jag har denna period av frihet att kunna göra precis vad jag vill och då har jag istället valt att hoppa runt hos vänner. Egentligen tror jag att jag vet varför jag valt att stanna och det beror på att jag träffat någon som kommit att betyda väldigt mycket för mig och på något sätt har jag känt att det är något jag ska lära mig från denna relation också innan det är dags att resa.

I allafall under förra veckan kände jag att nej nu orkar jag inte fortsätta att bo på detta vis. Halva tiden har gått och jag kan inte tänka mig att under december fortsätta att hoppa runt då alla oftast är så stressade under denna tid. Och vips så dök en lägenhet upp på blocket på söndagsmorgonen som bara sa här är jag! Den låg högst upp av alla annonser, inlagd på lördagsvkvöllen så jag messade och i torsdagskväll så flyttade jag in så nu bor jag i ett studentboende fram tills vi får vår egen lägenhet mitt i city den 1 januari. Haha, från korttidskontrakt, till att bo på soffor till ett boende i ett studenthus med utsikt för Essingeleden.

Igår skurade jag ur hela lägenheten och putsade fönstret och även om det är lite kalt här så känner jag hur energierna börjar förändras här och hur avkopplande det är att återigen ha ett eget ställe att vara på. Det blir nog bra att ha denna bas tills flytten. Jag fortsätter att omfamna nuet och att ha tillit att det som är oklart och okänt kommer att medföra stora äventyr, ett överflöd av positiva upplevelser och pengar och massor med kärlek.

I kappsäck

Nu är det två veckor som jag senast skrev här. Jag har haft hur mycket tid som helst att skriva men jag har har varit lite rastlös och haft svårt att fokusera ett tag. Det är lite annorlunda att inte ha något eget boende och att vara beroende av sina vänner för att ha någonstans att bo. Samtidigt är det oerhört lärorikt att uppleva hur det är att inte ha någon egen lägenhet. Jag är så oerhört tacksam för mina vänner som låter mig bo hos dem och under den månad som gått sedan vi flyttat blir jag mer och mer tacksam över det som vi annars tar för givet, som att exempelvis att ha någonstans att bo och att också att känna att mina vänner finns där och erbjuder sin hjälp under denna tid. Har en vän som är här utan papper och jag känner sådan stor frustration över att jag inte kan hjälpa till att ordna med ett boende för denna person som tvingas sova på tåg och bussar, ibland hos någon som han träffar som erbjuder ett tillfälligt boende någon natt och som annars tillbringar den mesta tiden vandrande i city.

Jag hade planerat att resa men ännu har jag inte kommit så långt i mina planer att jag bokat någon resa och jag vet inte riktigt hur det kommer sig att det har blivit så. Eller så vet jag det egentligen. Har ju tidigare känt att jag inte haft något som håller mig kvar i Stockholm men då jag träffade en person i slutet av augusti som har under denna tid kommit mig väldigt nära har jag känt att jag vill vara kvar ett tag till innan jag reser för att se hur det utvecklas. Men jag kan inte fortsätta att hoppa omkring och bo hos mina vänner ända fram till januari då jag får min lägenhet så antingen behöver jag boka in resan eller hitta ett boende under december.

Vi får se vad som händer. Just nu har jag ett boende denna vecka och nästa vecka med och under denna tid ska jag se till att få upp min hemsida för Start Making Difference och att också komma igång med de projekt som jag tänk att börja med. Känner mig så otroligt förväntansfull inför att komma igång med denna verksamhet. Känner att jag hela tiden ändå hjälper en massa människor som kommer till mig så att istället börja göra det inom mitt företag kommer att bli så oerhört roligt och inspirerande. Varje gång jag pratar om mitt livsprojekt eller tänker på det så bubblar det inom mig av entusiasm och passion.

Surrender to Love

Har skrivit mycket om kärlek här och kanske mest om det villkorslösa kärleken som vi bara är om vi hittar och förstår dess sanna kraft. När vi låter dess starka kraft ta över och låter den forma vilka vi är och vi tillåter oss att börja följa dess kraft får våra liv en helt annan innebörd. I dess kraft och ljus vi sprider kärleken vidare till våra medmänniskor och låter ljuset och kärlekens energier spridas. Denna kärlek när man väl hittat den är sann, enkel och ren. Alla rädslor försvinner och man är ren sann kärlek.

Ibland tappar jag dock bort mig själv under stunder när jag tillbringar för mycket tid i mina tankar och försöker lösa olika uppkomna situationer i mitt liv. Då kan min hjärna börja gå på högvarv och jag försöker hitta lösningar och ibland kan jag också följa dessa lösningar men ibland blir det stopp.  Har nu lärt mig att när det blir stopp är det lika bra att släppa taget och ha tillit till att en högre makt och den stora kärlekens energi kommer med en lösning med tiden. Kanske ser den inte alls ut som jag hade tänkt utan oftast blir det något mycket bättre för mig eller för någon annan i min omgivning.

Att överlämna sig till kärleken att ha tillit till att den finns en högre visdom, kraft eller en kreativitet som ger dig möjligheter att fylla ditt liv med glädje och lycka och att släppa taget om egoism, otillräcklighet eller kanske känslan av att vara olycklig då den nya väg du följer som baseras på kärleken kommer att ge ditt liv en annan mening.

För varje dag och ju mera osäker min tillvara ser ut att vara utifrån blir min inre styrka starkare och starkare. Min övertygelse är att den högre energin som jag väljer att kalla denna kärlek kommer att visa mig vilken väg jag ska följa. Jag har fortfarande samma visioner om vart jag är på väg och om vad jag vill uppnå men hur jag ska komma dit det låter jag tiden och kärleken visa mig.

Denna inre kraft känns ibland så kraftfull att jag enbart genom att känna in den får mig att känna att jag kan uppnå och nå allt jag önskar så länge det är i harmoni med den stora kärleken.

I denna tid av kärlek ett liv nu formas till att gro
ett kärleksbarn av denna tid som kraften får
att skapa det som skapas ska
i nya tidens ljusa värld

Ett kärleksbarn av man och kvinna
som ger en mening till allt som är
vi nu förstår vad alltet är och
var vi är på väg

I templets inre en skatt så magisk
vår kärlek stor en gåva är
till detta under som nu sker
i kärlekstider nu vi är

Vi gåvan gett och ni förvaltat
vi skapar nytt i kärleksstunder
ni gåvan fått att visa kraften
att följa kärlek i vår tid

En suck av kärlek ett ögas blick
en ny värld tänds och allt blir nytt
ni som nu vandrat i lång tid
har mötts igen och kärlek är

I denna tid i kärlekssång
i morgonstund vår själ har mötts
I kraftens stora famn vi är
att älska och att älskas

Surrender

Såg detta citat från Oprah nu på morgonen och känner själv hur jag under de senaste åren låtit det ske gång på gång. Oavsett om det gäller pengar, kärlek, boende, arbete eller annat så kan jag känna att jag gång på gång försöker göra allt jag kan för att uppnå mina mål men till slut kommer jag till en punkt där jag känner att nu kan jag inte göra mera. Jag kapitulerar och ger upp och låter en högre makt få visa mig vägen vidare och på något sätt överlåter jag kontrollen till någon annan som vet något som jag ännu inte vet och som kan leda mig till något helt annat som jag själv inte ännu kunnat drömma om.

Surrender

"God can dream a bigger dream for me, for you, than you could ever dream for yourself. When you've worked as hard and done as much and strived and tried and given and pled and bargained and hoped...surrender. When you have done all that you can do, and there's nothing left for you to do, give it up. Give it up to that thing that is greater than yourself, and let it then become a part of the flow."
— Oprah

Read more: http://www.oprah.com/own-master-class/Oprah-Winfreys-Master-Class-Quotes/6#ixzz1bIefNGbS

Utan boende

Ja då är flytten avklarad och jag har varit utan egen bostad drygt en vecka nu. Sonen är hos sin pappa på landet med katterna och själv har jag bott hos fyra olika vänner under den vecka som varit. Alla prylar och kläder har jag i ett förråd på Gärdet. Där har jag min egen walk-in-closet och åker dit och fyller på och byter i min kappsäck. Märkligt nog så känner jag mig så fri att inte ha ett eget boende. Självklart underlättar det också med vetskapen om att vi har ett nytt boende från den 1 januari.

Insåg på fredagkväll när jag var på väg till landet med min son och katterna att jag kanske också behövde ordna med en säng till mig själv och då jag skulle lämna en säng i Hässelby så ringde jag min kära vän i närheten och fick sova på hennes soffa min första natt utan boende. Har nog aldrig varit så tacksam över att ha någonstans att sova. Intressant hur helt plötsligt ens värderingar och vad som är viktigt för en förändras beronde på omständigheterna. Det som tidigare var en självklarhet blir plötsligt en gåva och den tacksamhet jag känner är oändligt stor över att ha någonstans att sova. Jag känner att denna tid kommer att ge mig många nya insikter och en ny förståelse för andra människor som har det svårt.

Har också i samband med flytten fått hjälp av en vän som verkligen är "hemlös". Han har hjälpt mig med att flytta men också med lite annat och jag hoppas att jag själv kan få möjligheter att på något vis hjälpa honom till att få någonstans att bo och få en chans att följa sin dröm att ta tillvara på den talang som han har. Jag har både vänner och pengar som kan hjälpa mig men han känner inte så många här och har ingen försörjning och sover ofta på nattbussar och när han har tur hos någon som erbjuder en säng för natten.

Känner att vårt system bland annat med invandring leder till så oerhört inhumana situationer för människor som kommer till vårt land. Allt på grund av regler och om inställningen att "det finns inte så att det räcker till alla". Läser om den dementa kvinnan från Ukraina på 91 år som ska idag utvisas då Migrationsverket inte anser att det finns tilltäckliga skäl för henne att få stanna här med den släkt hon har. Påminns samtidigt om den artikel jag läste för ett tag sen om den 90 åriga damen som rest till Thailand till sin son för att bo med sin son, undrar om thailänderna kommer att sätta henne på planet till Sverige snart också?

Vad är det som gör att våra lagar har tagit över och helt plötsligt finns det inget utrymme för empati och medkänsla? Det är skrämmande hur vårt vackra fina land inte längre ömmar för de svaga och utsatta människorna. Nu gäller det bara för de som har allt att få mera och många är så rädda att de ska förlora något på att ge till de som inte har något. Jag har en känsla av att när lagar och regler baseras på pengar och inställningen att det inte finns så att det räcker till alla, eller att alla fuskar därför hårdare regler, är vi på väg att gräva vår egen grav. Försvinner empatin och medkänslan och vår inställning att vi som har också ska hjälpa de som har det sämre är det inte mycket kvar av vårt fina land.

Känner att de kommande månaderna kommer att bli en oerhört intressant upplevelse av att leva utanför systemet. När jag satte mig på tunnelbanan i söndags med min nyinköpta samsoniteväska plus en massa småväskor, kände mig verkligen som en baglady, tittade medresenären upp och gav mig en lite förvånad blick. Vi började prata, vilket inte händer så ofta på tunnelbanan och hon sa att när hon först såg alla mina väskor så tänkte hon att "oj vad är det här för stackar hemlös människa". Men sen när hon tittat upp och såg mig så insåg hon att hon hade nog lite fel i sitt antagande.

Känner också hur jag själv ibland lite provocerande säger att jag är hemlös, vilket på sätt och vis är sant även om jag inte på minsta sätt och vis kan jämföras med de som verkligen är hemlösa. Men det är intressant att se hur okända reagera på vad jag säger. En försäljare på stan tittade verkligen granskande upp och ned på mig efter jag sagt att jag inte hade något boende och inte behövde något elavtal. De flesta tycker att det låter alldeles förskräckligt. Säger jag istället att jag inte har något boende och jag magasinerat mina saker för att jag ska ut och resa tycker de allra flesta att det låter spännande och är något positivt. Men jag har ju valt själv att befinna mig i den situation som jan nu är i och för mig är det också en utmaning att se hur jag hanterar denna okända situation.

Jag älskar att hjälpa andra men har så svårt att be om hjälp från andra. I och med min nya situation får jag lära mig att be oftare om hjälp och att också bli ännu mera ödmjuk och tacksam för det lilla här i livet.

Tålamod och tillit

Oj vilken utdragen flytt detta har blivit, från ett 6 månaderskontrakt har det nu blivit drygt 11 månader och senast förlängt 5 dagar tills nu på fredag. Känner som om att flytten helt har tagit över mitt liv under lång tid nu och att mina planer och drömmar inte riktigt går eller blir som jag tänkt. Men jag hoppas att det mera beror på att olika saker behöver falla på plats än att de inte ska bli av. Vi skulle ha flyttat ut i söndags och vi hade hoppats på att katterna skulle få vara på landet men det gick inte och då var vi helt plötsligt utan boende för katterna. Hjärnan gick på högvarv för att komma på alternativa lösningar men jag kunde inte komma på någon lösning för katterna. Några timmar senare ringer Statoil och meddelar att lastbilen jag hyrt senare på eftermiddagen för flytten gått sönder och då bestämde jag mig bara att låta allt vara och ringa värden på måndagmorgon och be om några extradagar. Var helt utmattad där på söndagskväll.

Har tackat ja till en lägenhet from den 1 januari och fram till dess behöver jag hitta något för mina katter då jag fortfarande vill resa med min son. Nu sätter jag mitt hopp till ett hus som min dotter eventuellt kan hyra från mitten av månaden och får hitta någon nödlösning from fredag för oss alla. Känner att jag är lite i konflikt med vad jag drömmer om och vad som ser ut att vara möjligt för oss. Men jag fortsätter att ha tillit till att allt kommer att ordna sig på bästa möjliga vis för oss alla trots att allt är ovisst just nu. Fortsätter med att ordna det jag kan göra med tilliten till att det faller på plats när det är dags.

Är tacksam över att jag ändå mestadels av tiden fortsätter att bibehålla min tilltro till att allt löser sig och att inte låta rädslor eller oron få ta över. Känner mera att jag får ta ett litet steg i taget och letar mina pusselbitar under tiden och ber om hjälp från ovan att allt ska lösa sig för oss.

Drömmar, drömmar

I morgontimman har jag suttit och drömt mig bort på alla möjliga olika resmål i världen. Jag hittade en sida http://www.blueberrysprak.nu/ där det finns massor med språkresor och kombinerade äventyrs- och volontärsresor. Otroligt spännande projekt man kan välja på men de får bli vid ett senare tillfälle, först Västafrika.....

Förstår inte riktigt hur det kommer sig att det känns så viktigt att på något sätt att rensa bort så mycket som möjligt av det som varit för att sedan börja med en sån lätt packning som möjligt. Ibland kan jag känna hur mycket enklare det skulle vara att bara skaffa sig en ny lägenhet och ställa in mina grejer där och sen hyra ut den medan vi reser men det känns inte rätt, i allafall inte nu. Så märkligt det är. Men jag har bestämt mig för att försöka följa min inre känsla i den mån det är möjligt så därför fortsätter jag på mitt inslagna spår med magasinering och låta boendet komma till mig när och där jag behöver det.

Tror att när man vill förändra något i sitt liv men känner att det kanske är något som hindrar eller blockerar det man vill göra kan det underlätta om man hittar en alternativ väg, som magasinering för mig eller som jag tänker angående katterna, fortsätt att planera som om att det redan har löst sig för dem. Om jag istället skulle tänka att jag måste ordna för katterna, eller hitta ett nytt boende innan jag kan börja följa min dröm så skulle jag hela tiden stanna upp i processen och endast bli fastlåst i hur jag ska kunna ordna för katterna eller boendet. Jag vet att mina planer kan bli något helt annat än vad jag känner nu men under de senare åren har jag ändå lärt mig att har jag bara satt upp ett mål långt där borta blir det inte alltid så viktigt hur jag tar mig dit då det istället sker lite utifrån det som händer omkring mig.

Jag är så oerhört tacksam att jag har fått möjligheten att leva det liv som jag lever, att kunna följa mitt hjärta och vara mig själv en källa till inspiration och kärlek istället för att försöka hålla sig kvar i situationer eller tankar som gör mig själlös och olycklig.Jag är också väldigt tacksam att jag har så lätt för att glömma bort det som varit jobbigt utan att istället haft förmågan att istället minnas det som varit bra i mitt liv. Ibland när jag blir påmind om något från mitt "tidigare liv" kan jag ändå förnimma den känslan som fanns då och hur viktigt det är att inte falla tillbaka i mitt tidigare sätt att hantera situationer.

Fokuserar också på hur jag pengar ska fortsätta att flöda i mitt liv och låta det fyllas med ett överflöd av alltets gåvor :)

Spännande tider är och följer till den som är öppen och har tillit.

Nu till något helat annat som mat: gjorde en fantastisk god fisksoppa på fisk som min son varit med och fiskat i Norge under några dagar. Han kom hem i söndagskväll med massor med fisk och några stora krabbor som nu ligger i frysen. Mums mums.

With love, compassion and passion.....

Funderar på att låta mitt självhjälpsföretag Start Making Difference få en kick off i form av vår resa samt också ett försök/experiment att fullt ut leva efter 'följ ditt hjärta'. Då jag har bestämt mig för att inte skaffa någon ny bostad förrän jag vet var den ska vara, så hoppas jag kunna bo hos vänner tills vi kommer iväg på resan. Ska också åka upp till pappa och stanna ett tag då jag inte varit där på länge nu.

Har också under resan planerat att genom mina vänner som kommer från Gambia och Senegal hitta ett alternativt boende och även på vägen dit ner och det slår mig att jag ska använda resan till att också att i största möjliga utsträckning följa mitt hjärta samt de möjligheter som universum öppnar upp för mig.

Pratade nyss med en vän som behöver hundvakt en vecka i oktober när hon ska resa bort och hon undrade om jag kan bo i hennes lägenhet denna vecka och ta hand om hennes hund. Har också fått erbjudande från några andra vänner att bo hos dem så jag tror att det kommer att lösa sig bra. Behöver också hitta en lösning för katterna och det bästa vore att de får vara på landet eller hos min dotter men annars hoppas jag på en kärleksfull lösning för katterna också.

Känner att jag vill kombinera resan med självhjälpsprojektet och på något sätt låta mitt alternativa livsval för en tid bli en marknadsföring och en insamlingskanal för Start Making Difference samt också en test på hur det blir om man följer sitt hjärta och låta saker och ting komma till en istället för att försöka ha kontroll på tillvaron vilket ändå inte går.......

Känns befriande att minimera på ägodelar och också fasta utgifter och istället fokusera på alternativa sätt att bo och också nya sätt att få in pengar till min familj samt till mitt självhjälpsprojekt.

Ska skaffa ett insamlingskonto, skapa en hemsida och en blogg för min nästa etapp!

Känner också hur oerhört viktigt det är i mitt coachande att jag också själv lever efter de principer som är viktiga för mig i mitt coachande, annars blir det ju bara prat och teorier utan någon egen handling bakom det sagda även om jag under de senaste 6 åren verkligen ändrat mitt sätt att leva. Lyssna till ditt hjärta, fyll det med den villkorslösa kärleken och lev i nuet är en bra början.

With love, compassion and passion we will start make the changes for a better world

En vacker kärlekshistoria Chico & Rita

Igår såg jag en tecknad kubansk kärlekshistoria på Bio Rio och jag blev helt betagen i den och min längtan till Kuba ännu större.

“Hold fast to dreams, For if dreams die, Life is a broken-winged bird that cannot fly,

 Hold fast to dreams, For if dreams go, Life is a barren field, Frozen with snow”

Langston Hughes

Start Making Difference

Känner att nu är det dags att starta igång Start Making Difference och hur perfekt det kommer bli att börja med det nu i samband med vår resa. Jag känner för min egen del hur viktigt det är att jag verkligen bestämmer mig för att sätta igång här och nu! Jag ska välja ut några projekt som jag vill börja med att hjälpa till med och sedan får jag bygga därifrån. En förutsättning för att det ska fungera är ju att jag också får sponsorer och bidragsgivare, dels till projekten men också till hela verksamhetsideen.

Att börja smått och bygga vidare kommer att vara min början. Är så oerhört passionerad inför vetskapen att jag kan bidra till och förändra för andra människors välbefinnande och hela mitt hjärta sjunger och hela mitt väsen är fyllt av glädje. Jag vet inte vart detta projekt kommer att föra med sig men det jag vet är att hela mitt inre gläds över tanken på att äntligen få börja med denna dröm som så länge funnits hos mig.

                                              Start Making Difference

                                                     Earthville AB

Om att följa sin inre röst

Oj så rörigt det är mitt bland alla flyttkartonger. Blev förkyld så jag har tillbringat några dagar med att vila och har inte riktigt känt för att börja bära en massa kartonger. Hoppas snart på att vara frisk igen så att jag så fort som möjligt kan börja köra iväg sånt jag inte behöver. Funderar lite över vad som driver mig att göra denna förändring? Hur kommer det sig egentligen att jag längtar efter att inte ha ett eget boende? Anar att det är för att jag ska komma iväg härifrån och vet med mig att när jag ska göra förändringar behöver jag oftast avsluta det jag håller på med för att få plats med det nya som komma ska. Några gånger har det väl också hänt att något fantastiskt nytt har dykt upp som fått mig till att göra ett avslut så det är ju inte vid alla tillfällen som jag bara har avslutat utan att veta vad som komma ska.

Har verkligen under de senare åren tränat och tränat på att lyssna och följa mitt hjärta och låta saker och ting lite mera bli som de ska bli istället för att försöka planera och kontrollera allt i minsta detalj. Jungfru som jag är så älskar jag ju egentligen att planera i detalj och göra listor och pricka av men med åren så har det blivit mer och mer av att se till att det finns en stabil grund och sen att försöka hantera alla förändringar som kommer istället. För varje dag blir det lite mer manana känsla över mig och det är kanske därför min längtan till varmare breddgrader är så stor nu....haha.

Inser också att när man som jag är en person som egentligen har det kanske svårt att anpassa mig till ett inrutat liv kommer att ha väldigt svårt att återgå till ett sådant också efter all denna långa tid "vid sidan av". Känner att en stark drivkraft hos mig är att hitta ett nytt sätt att leva och försörja mig på då tanken på att komma tillbaka i "ekorrhjulet" eller "grottekvarnen" är helt otänkbar. Jag är så glad för alla som går till sina jobb och trivs och känner sig glada med vad de gör och att menar inte heller att arbete behöver betyda "ekorrhjul". Utan det jag avser är mera då man känner sig fastlås i en situation som man har svårt att ta sig ur.

Det är väl kanske därför också jag känner att det är bättre att ge sig iväg och se vad andra miljöer och omgivningar kan ge mig för inspiration istället för att fortsätta på samma sätt som tidigare. Är otroligt glad och tacksam över vad jag gjort men nu är det dags för att se något nytt ett tag. Det är så märkligt egentligen för att ibland kan jag ju känna mig lite bekväm och tänka att jag ska skaffa mig en lägenhet och kanske hitta ett roligt jobb också istället för att bara kasta mig ut i det okända, men den känsla av olust som sköljer över mig då går inte att bortse ifrån. Denna inre drivkraft att göra något nytt och annorlunda är så stark att jag helt enkelt inte kan göra annat än att följa den.

Numera låter jag oftast känslan få bestämma även om jag också tar reda på fakta och funderar över konsekvenser av mina beslut. Ibland kanske det beslut jag har fattat leder till ett annat beslut men känslan har ändå lett mig till att göra en förändring och att komma vidare, kanske på ett annat spår eller följa det som jag redan varit inne på. Ibland får man också låta tiden hjälpa till med att visa vart man är på väg.

Skillnaden mellan livskvalitet i hur mitt tidigare liv var och hur jag lever nu är enorm samtidigt som också "tiden" i sig själv har blivit mycket mer....¨på något vis känns det ibland som den är oändlig eller kanske går långsammare på något vis och hela jag har ett helt annat tempo än vad jag hade tidigare. Oftast. Finns ju fortfarande tillfällen då jag också stressar upp mig men de är inträffar inte så ofta längre.

Har fortfarande inte alla detaljer klara kring flytten. Vet fortfarande inte var mina katter ska vara medan vi reser, var ska jag göra med mina blommor, hur gör jag med bokföring och företag medan jag är borta, vem kollar posten...etc etc. Men jag fortsätter att planera för att resa och är det rätt kommer jag att veta i tid hur jag ska göra med allt. Jag börjar med det jag vet och kan göra nu och låter resten komma med tiden.

Hur har du det i ditt liv? Följer du ditt hjärta och känner att du försöker göra de val som det vill att du ska göra? Känner du dig stressad eller har du hittat en balans där du hinner med det du vill göra?

Om inte vilka förändringar behöver du göra för att leva det liv som är du?

Våga visa sina känslor

"Never apologize for showing feeling. When you do so, you apologize for the truth." — Benjamin Disraeli

Tror att vi alla skulle må så mycket bättre om vi blev bättre på att uttrycka våra känslor, både det som känns bra och det som inte känns så bra. Men många gånger är vi för rädda över vilken reaktion vi kommer att få från motparten att vi istället fokuserar mera över deras reaktion än vad vi egentligen känner och behöver uttrycka.

Tränar mig hela tiden här på min blogg att dela med mig av mina tankar och känslor och tycker nog att det är otroligt utelämnande men också väldigt välgörande för mig. Sedan hoppas jag ju också på att genom mina erfarenheter kunna påverka en och annan till att göra förändringar i sina egna liv och att vi alla mer och mer lyssnar och följer våra hjärtan och slutar att vara så rädda för oss själva och vår omgivning.

Det är inte helt enkelt för alla att uttrycka sina känslor. Hur utelämnande är det exempelvis inte att säga till någon hur mycket den personen betyder om du inte redan vet vilka känslor den personen har för dig? Eller att säga nej till någon och göra någon besviken när du själv inte vill göra något som den personen vill? Hur ska man balansera det som är viktigt för en själv, för andra och för att relationer ska fungera?

Känner själv att gränsen mellan att vara mån om sin egen personliga hälsa och att bli självisk tenderar ibland till att bli hårfin. Men det märker jag ju mer genom hur andra personer är mot mig än genom mitt eget sätt att uttrycka vad jag känner. För att kunna uttrycka sina känslor behöver vi nog tänka på hur vi ska uttycker dem, när och var vi gör det och till vem vi gör det. Dessutom behöver vi också träna på hur vi ska förhålla oss till andra människors känslor till oss och det är kanske det som är det mest svåra.

Att uttycka sina känslor innebär kanske inte heller att omedelbart så fort man känner något att skicka iväg dessa känslor till någon annan person ellr grupp eller kommentarer på nätet. Med tanke på allt hat som florerar på nätet och i övriga livet så känns det ju helt plötsligt inte lika självklart att uppmana till att vi ska uttrycka vad vi känner alla gånger.

Men kanske skulle hatet inte vara lika stort hos dessa personer om de hade haft möjligheten att uttrycka sina känslor tidigare samt att de hade haft någon som har lyssnat och bemött personen med empati och kärlek?

Vi får fortsätta att bemöta hatet med kärlek och med vissheten om att kärleken segrar ♥

Move on ABBA

Avslut och förberedelser

Fick några extra veckor på mig att tömma lägenheten då vi nu får bo kvar till sista september. Skönt med lite extra tid även om jag tänker börja att flytta iväg våra tillhörigheter till ett förråd så fort som möjligt så att jag kan använda tiden till att förbereda "Resan".

Som allt ser ut nu kommer jag och min son att påbörja vår resa i oktober eller november. Han har ett körkort som ska klaras av innan vi kan komma iväg och vi behöver denna tid till att hinna planera och förbereda allt.

Då jag ska kombinera resan med mitt Start Making Difference projekt behöver jag också tid att tänka till hur jag ska göra med denna ide. Jag har en vision att använda resan till att dra igång projektet och under resans gång både dra in pengar samt att hitta självhjälpsprojekt som jag kan börja med. Kanske kan jag också erbjuda healing eller samtal i någon form också. Låter allt vara öppet och se vilka ideer som jag får.

Den resplan som jag utgår ifrån nu är en dröm som jag haft sedan jag var liten och den är nog för de flesta andra kanske inte det första sättet man väljer att resa på. Men det är ändå väldigt många som gör det och jag hoppas på att komma i kontakt med andra under resans gång. Är helt övertygad om att allt kommer till mig om hur jag ska resa och det som behövs för att komma iväg.

Känner mig otroligt glad, lycklig,och förväntansfull över att ha tagit detta beslut. Det ska bli oerhört spännande att se vad detta kommer att leda till.Den tacksamhet jag känner över att ha fått denna möjlighet är stor. Tack.

I'm so excited

Just nu har jag helt och hållet bestämt mig för take off! Känner att jag just nu inte vill använda min kötid till en lägenhet här i Stockholm när hela mitt jag längtar bort. Blir lugn när jag tagit beslutet att magasinera och istället planera för resan. Har en plan för katter och dotter och hoppas på att kunna genomföra den och att det skulle då kunna bli en ny bas för vår familj ett tag. Känner som att denna väg ger mig mera möjligheter än de planer som jag varit inne på tidigare. Är det meningen så kommer de säkert att kunna genomföras. Om inte, så får jag så småningom komma på nya ideer.

Istället för oro över vad jag ska göra och hur jag ska kunna förverkliga det känner jag endast en stark positiv kraft inom mig som bara ger mig styrka och entusiasm över det som komma ska. Kommer ihåg denna känsla från mina tidigare perioder av beslutsvåndor och sen den lättnad och positiva kraft som flöder när man sen väl tagit ett beslut från hjärtat. Det enda man vet är säkert är att man följer sitt hjärta men allt annat vad man ska göra det är fortfarande inte klart men man vet att påbörjar man bara resan så kommer allt att ordna sig efterhand.

Har inte haft någon energi alls till att börja tömma lägenheten men helt plötsligt känner jag att jag har lite bråttom att komma vidare, att få undan mina grejer som inte behövs och istället läga min tid på att planera och ordna det som behövs för att åka iväg. Längtar så efter sol och värme och underbart blått varmt vatten. Känner inte för en vit kall vinter även om jag egentligen älskar vintrar också. Men i år känns det inte som att vinterkylan är något för mig.

Livet har sina ups and downs och varje ögonblick när livet flyter på är det bäst att ta för sig rejält och passa på att fylla upp sitt energiförråd, göra allt som helt plötsligt blir så enkelt och bara låta allt vara. Dessa stunder då allt är möjligt och man bara vet att så mycket fantastiskt kommer att hända om man bara öppnar upp för det!

Vem vet vad som mer kommer att hända härnäst ♥

Ska sätta igång med mina flyttkartonger nu :)

Väntan

Så var det dags att packa ner sina prylar i flyttkartonger igen, för tredje gången på knappt två år. Fördelen denna gång är att det är så mycket mindre att flytta denna gång tack vare alla flyttar. Nackdelen är att jag inte fortfarande har något nytt att flytta till....Hoppas på att jag får bo kvar ett par veckor tills då fortfarande en del hyresgäster är kvar här i huset. Helt plötsligt finns det också massor med lägenheter i bostadskön, både 2:or och 3:or. Tyvärr får man endast boka sig på tre stycken och då jag inte är som nummer ett på någon av dem är det ett lotteri att veta vilka tre man ska välja......

Fortfarande är jag inte helt säker på att jag helst av allt vill ha en ny lägenhet just nu men behöver ändå något för mina katter. De skulle kunna bo med min dotter men då behöver hon hitta ett annat ställe att bo på och vem vet hur lång tid det kan ta. Känns tilltalande att bara magasinera allt och sen när det är klart, hämta andan och känna in vad kommer härnäst? Men det låter inte riktigt praktiskt möjligt just nu, men man vet aldrig. Behöver först och främst få reda på hur länge till jag kan bo kvar och sen får jag se vad som händer.

Försöker att följa flödet och ber om att det jag behöver kommer till mig. När man inte vet finns det inte mycket annat att göra än att invänta mera information. Ibland känner jag mig lite kluven till sambandet low of attraction samt till att följa med i flödet. Som nu när jag inte har något nytt boende borde jag ju försöka att dra till mig ett nytt boende kan man tycka....Men det känns istället som att jag önskar mig ett annat alternativ så att jag får möjligheten att utforska andra sidor av mig själv. Vet inte riktigt om denna längtan är ett uttryck över att något annat behöver förändras inom mig och hur jag agerar eller om det faktiskt har med boendet att göra?

Så jag följer med i flödet med känslan, insikten och tilliten till att det jag behöver kommer till mig och att det bästa kommer att ske för mig och min familj. Inser också hur mycket av min tid som jag väntar och väntar på något eller någon som ska komma eller ge mig besked om något. Önskar verkligen att denna väntan snart är över och att jag kommer till klarhet om saker och ting så att jag får börja agera fullt ut. Att få ta plats och synas och komma igång och förverkliga mina projekt. Samtidigt vet jag att det är något som saknas för att kunna påbörja mitt nya liv men jag vet fortfarande inte vad detta är.

Vad behöver jag göra för att leva ett ännu bättre liv?

Det har varit många märkliga år som passerat med extraordinära upplevelser och händelser, möten och relationer. Många insikter och lärdomar har allt gett mig och jag känner hur jag är djupt rotad i moder jord och samtidigt uppkopplad till alltets källa av energi och visdom.

Andas i takt med universums rytm och den villkorslösa kärlekens låga är klar och stark. I detta nu jag är och alltet är här. Allt är lugnt och stilla i rytmen av dess harmoni mitt hjärta fylls med kärlek stor. Kom med oss nu i kärleksrus vi glädjen ger till de som ser. I takt med tiden allt blir ditt och allt är möjligt med en gång. Där vinden susar och vågor brusar din rytm förenas med alltets sång. Allt är möjligt i vår tid och även nu i det som sker. Med ögat klart dess skönhet ser vad världen inte skådat än. Men i dess glans vår väg är här att färdas över hav och land i skönhet stor vi världen ger en gåva sann för kärlek stor.

Nu är det dags att fylla kartonger och invänta besked om boendet. Sen behöver jag nog ta en lång promenad också i solen.

Happy Eid al-Fitr!

Idag avslutas den månadslånga fastan, Ramadan och för mina muslimska vänner är det som "julafton" - Eid al-Fitr. Nu är det dags att festa och äta med vänner!

Happy Eid al-Fitr till er alla!

Nya tider är på väg

Långsamt känner jag hur energin återvänder och hur jag vaknar upp från en lång period av stillhet och eftertanke. Fortfarande har jag inte tagit några beslut men har iallafall fått några förslag på tillfälliga boenden tills jag kanske vet mera om min/vår fortsättning. Märkligt är det att känna att det inte är så mycket som lockar mig att stanna i Stockholm utan något drar i mig att komma vidare, utforska och se nya världar.

Känner inte direkt att jag ska resa på långsemester utan det känns mera som om det är något mera mål och syfte att komma iväg. Denna känsla som jag nu har är den samma som den jag hade när jag kände att jag skulle avsluta min karriär inom energibranschen. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra istället, det enda jag visste var att jag behövde avsluta för att kunna komma vidare med mitt liv hur osäkert det än kändes. Efter lång tid av beslutsvåndor tog jag till slut steget att sluta och även om jag kunde känna ibland att "vad gör jag hur kan jag bara sluta ett välbetalt bra jobb utan att veta vad jag ska göra istället" upplevde jag den mesta delen av tiden enbart en stor lättnad och hur en ofantlig börda lättade från min rygg.

Men med boende är det inte riktigt samma sak. Man behöver ju någonstans att sova och en plats för ens tillhörigheter och för ens barn och katter.....Ju närmare jag kommer datumet för flytten desto mer säker blir jag ändå på att även om jag snart får ett nytt boende behöver jag ta tid för att resa ut i världen. Helst tillsammans med min son om han väljer att han vill följa med.

Har inte alls kommit långt i min packning och idag ska jag samla ihop min energi och försöka sortera och börja packa ihop mina tillhörigheter. Jag hoppas på att jag kan förlänga boendet några dagar till så att flytten blir lite senare i september. Men vi får se hur det går med det.

Under tiden skall jag fortsätta att visualisera min kommande framtid, vad vill jag uppnå, var vill jag vara, vem vill jag vara med, hur vill jag må??

Det är så oerhört viktigt att bibehålla en positiv känsla inför det som kommer för att kunna se möjligheterna och att också orka med att göra det som behöver göras. Har under de veckor som varit stundtals känt när energin försvunnit hur stillastående och orkeslös jag blivit och att det mesta har känts helt omöjligt.Men jag hoppas att det vänt nu och att ny energi och nya insikter kommer att hjälpa mig att slutföra det som ska göras och att ta de beslut som ska fattas för att ge mig möjligheten att fortsätta mitt liv i ett överflöd av kärlek och lycka. Oavsett.

Ingen återvändo

Har tackat nej till två lägenheter trots att jag snart inte har något boende men ingen av alternativen kändes bra. Under de senaste åren har jag flera gånger hamnat i liknande situationer då ett enklare alternativ har varit att ta det som erbjudits eller att ha fortsatt min tidigare bana med jobb och en chimär trygghet men istället har jag valt den okända vägen. Den väg som mitt inre lockar mig att ta. Den väg som ger mig en känsla av en förväntan, glädje och en en tro på att allt är möjligt. En stor känsla av frihet omger mig och jag är den jag är, fylld av kärlek och lycka. Men jag får medge att denna väg inte alltid är helt lätt att följa. I vissa stunder då min situation är osäker och jag inte vet vad som kommer härnäst kan jag stundtals känna mig väldigt liten, ensam och sårbar.

I dessa stunder ställer jag mig frågan, är det värt att fortsätta följa min nya väg eller ska jag istället återgå till det som varit? Men tanken på att gå tillbaka till det som varit får mig att känna som att jag skulle få kortet "gå direkt till fängelset utan att passera gå". Det känns alltså mera tilltalande för mig att fortsätta på en väg som jag inte har en aning om vart den ska leda mig då jag har vetskapen om att jag fortsätter att följa min inre röst och mitt hjärta. Denna gång kanske det innebär att under den närmaste tiden kommer jag inte att ha något eget boende och att jag kommer att få använda all min kreativa förmåga att hitta lösningar men att också ha möjligheten att fånga de ögonblick av möjligheter som kommer att finnas.

Jag inser att när man väl öppnat dörren till sitt inre finns det ingen möjlighet att gå tillbaka till det som varit.

Faith keeps me calm in the storms of life

Fortsätter att ha tillit till att allt är som det ska och att jag snart vet vilka beslut som ska tas. Drygt en vecka kvar tills jag ska flytta ut och fortfarande inget nytt boende klart. Planerar för olika alternativ och försöker komma fram till vad jag ska göra med alla mina saker dels det som kan magasineras om jag inte får nytt boende på en gång och dels kläder, skor och annat personligt som jag behöver ha tillgängligt. Till en början kan sonen bo hos sin pappa och ta med sig katterna dit ett tag.

Känner på något vis att jag behöver planera mitt liv att leva lite i kappsäck för ett tag och då är det viktigt att få med sig det allra nödvändigaste. Ska jag/vi resa blir det inte förrän tidigast i oktober då jag behöver nästa månad till planering och förberedelser. Varje gång jag börjar att försöka gå igenom vad som ska med, magasineras eller ges bort eller slängas känner jag hur stressen kommer över mig då jag inte riktigt vet vad jag ska förbereda för. Även om jag ibland känner mig lite orolig och stressad är det ändå märkligt att jag den mesta delen av tiden känner mig lite rastlös, otåligt väntande på något nytt som ska ske. Förväntansfull inför det okända och oväntade som kan ske i vilken sekund som helst. 

Ibland kan jag känna att om jag får ett nytt boende på en gång kan det eventuellt hindra mig från att gå vidare med det som jag ska göra vilket också innebär, inser jag, att jag stänger lite för alternativet nytt boende. Känner mig lite kluven över att jag vill lätta ankar men samtidigt en känsla av att man kanske behöver en bas att utgå ifrån samtidigt som jag då inte riktigt känner för ett nytt boende på en gång. Förvirrande...

Vet mig att jag tidigare i mina livsval har ställt mig inför likadana situationer som denna för att riktigt kunna känna in vad som jag egentligen vill då jag befinner mig i en situation som behöver lösas. Tycker ibland att det är svårt att ta ett beslut innan jag vet hur det känns att faktiskt på riktigt befinna mig i denna situation. Försöker att tänka mig in i hur det ska kännas att inte ha någon bas i Stockholm utan att för ett tag förlita mig till mina vänner. Hur kommer det att kännas att för en kort tid inte ha något eget hem utan helt och hållet vara beroende av andra?

Mediterar ofta varje dag för att behålla lugnet och tilliten till att allt är som det ska. Vet med mig från tidigare erfarenheter att allt kan hända och nya möjligheter dyker upp om du bara har öppnat upp för dem.

Reflekterar också över vad trygghet innebär för mig just nu och har en känsla av att det är någonting jag ska lära mig utifrån denna situation av att eventuellt kortsiktigt inte ha något eget hem. Det är en upplevelse som jag inte förut varit med om i mitt liv. Hur kommer jag att lösa den situationen? Kommer jag att fortsätta hantera denna ovissa tid med fortsatt glädje och tillit? Ja, det får tiden utvisa och fortsättning följer.......

Kärlekens helande kraft

Känner mig som om jag står stilla, hjulet har stannat till och allt har avstannat. Livet har på något vis tagit en paus och låter mig andas och stilla mina tankar och handlingar.Jag vet att runt omkring fortsätter livet som vanligt men känner hur jag själv vänder mig inåt i min egen stillhet och låter mig bara vara i mitt eget rum i min egen tid. I detta rum där ingen handling finns letar jag svaren på mina frågor. Under våren och sommaren har många minnen återvänt och jag har också återigen konfronterats med mina inlärda vanor och beteenden samt blockeringar. Känner hur min utveckling har skett i olika steg och efter varje "språng" har jag landat på en ny nivå där jag har kunnat anpassa mig till mitt "nya jag". Att följa sitt hjärta och sin inre röst innebär också ett stort ansvar för det liv som man lever då man inser att man är själv ansvarig för hur man agerar och förhåller sig till sig själv och sin omvärld.

För mig har det inte varit helt lätt och självklart att rensa bort alla mönster och beteenden från mitt "tidigare" liv där jag under många år befann mig i situationer där jag inte trivdes och inte kände mig hemma. Under många år försökte jag mera hitta sätt att "stå ut med mitt liv" och allt jag inte trivdes med. Ständigt simmande i hård storm och kämpande för att hålla huvudet ovanför ytan. Självklart fanns det tillfällen även då när mitt liv flöt på i lugn och ro men oftast när detta lugn infann sig kastades jag snart in i stormen igen. Lugnet infann sig när jag nådde "orkanens öga" och där befinner man sig ju bara en kort stund.....

Nu när jag mer och mer lever det liv som är jag innebär det att jag oftast flyter med i strömmen och behöver inte anstränga mig så mycket utan behöver mest lägga min tid på att välja vilken ström jag ska följa när det kommer olika alternativ för mig samt att se till att jag inte har för mycket bagage med på denna resa så att den ska bli så lätt och följsam som möjligt. Ibland har jag tagit en ström som fört mig till ett vattenfall och där för en kort sekund har jag känt hur snabbt och oåterkalleligt mitt livsval har varit för att därefter återigen känna lugnet och friden i det stilla vatten som fanns där nedanför fallet.

Kanske är det så också att det egentligen inte är så viktigt vilken ström jag väljer längre då det endast innebär olika lärdomar som oavsett vägval ändå kommer förr eller senare när man påbörjat sitt hjärtas resa?Vissa lärdomar är ofrånkomliga och oavsett vad jag gör just nu så kommer jag förr eller senare att behöva konfronteras med dem. Vet med mig att jag kommer snart att välja ett flöde men har här och nu ingen aning om vad det leder mig till. Fortsätter att avsluta det som avslutas ska och fyller på mitt energiförråd av ljus och kärleksfull energi i väntan på det nya kärleksfulla flödet som snart är på väg.

I en våg av kärlek sveps jag med
i dess kraft jag kapitulerar och hänger mig
till kärlekens magiska väsen
den omsluter mig och fyller mig med ren ljus energi
i dess kärlekslåga jag elden håller brinnande
livgivande och återskapande av livskraften stor

Vibrerande av liv och kärlek stor jag lever
och ger min klang en ny och kraftfull energi
som pulserar genom mig och förenas med alltets klang
i detta överflöd av kärlekskraft jag hittar det som varit dolt
i kärlek stor jag kärleken är
och låter livet levas genom mig och den jag är