Konsten att skriva

Dagarna går och jag har under lång tid helt tappat min kreativitet att skriva och att uttrycka mig då jag istället försökt att hantera verklighetens alla svårigheter. I fredags kände jag för första gången att jag stigit ur en bubbla, där de senaste 2 1/2 åren har låtit mig sväva omkring i. Det har varit så otroligt mycket svåra saker som hänt och min tillit har fått många törnar. Den känsla jag hade av att helt plötsligt inse att den verklighet jag levt i under nästan två år var något helt annat, fick mig verkligen att tappa fotfästet. Och bubblan började snurra fort. Det som hänt har känts så overkligt och jag känner hur jag ibland bara skakar på huvudet för att försöka få mig själv att greppa allt som hänt, men det hjälper ju inte mycket.

Men nu iallafall, utanför bubblan, känner jag hur livsandarna börjar vakna och hur kärleken fyller min kropp och själ igen. Detta är sjätte dagen i rad nu som jag mår helt bra. Inga känslodippar när jag tänker på det som varit utan den inre frid som jag tidigare haft börjar åter sprida sig i mitt inre och jag börjar mer och mer kunna vara i nuet och känna förväntan inför vad som komma ska.

Under så lång tid var skrivandet en stund av påfyllning för själen och en hyllning till kärleken och livet men medan jag pluggade blev skrivandet istället av en mera teknisk karaktär, något utifrån, istället för ett flöde från mitt inre. Och nu vill jag så otroligt gärna åter kunna bärja skriva och kanske kunna på något vis förena detta skrivande på något vis. Men till en början behöver jag försöka hitta tillbaka till källan.

Hur kan jag hitta denna källa igen? Förhoppningsvis med den senaste veckans uppvaknande kommer jag att vakna upp ur min 100-åriga sömn. Vem vet kanske som Törnrosa med en kyss.....

av Edward Frederick Brewtnall